Nu är jag i vecka 22.
Från och med nu kallas kotten för "barn" istället för "foster".

"Jag kunde varit hund
bara gjort vad alla sagt
jag kunde varit hund
och haft ett koppel runt min hals
bara ylat mot skyn
där jag samlat min längtan
men det blir aldrig så
jag kan aldrig vänta"
S. Hellstrand

Inatt drömde jag att jag hade fött tvillingar. Fast det var konstiga barn. Det var Cillas dockor, fastän de kunde röra på sig. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.



(Det här är en av de dockor jag drömde att jag födde. Klicka på bilden så blir den större.)

Med Cilla var jag rätt säker på att det låg en flicka i magen. På slutet av graviditeten kallade jag t.o.m. magen för "Cilla" ibland.
Den här graviditeten är mer av ett mysterium. Jag kan se både en flicka och en pojke framför mig.
En annan sak, när jag väntade Cilla, var att jag var mer modig. Jag vet inte om modig är rätt ord, men jag och Rikard gick på en Hellstrand-spelning några dagar innan förlossningen var beräknad. Det skulle jag inte få för mig att göra denna gång. Och att hög musik är något som barnet i magen skulle kunna ta skada av fanns inte i min värld. Då var jag mer sur på kvinnan som satt vid samma bord som oss och rökte.
Nu, när vi var på spelning, kände jag mig orolig för ljudet. Fastän barnmorskor säger att det är okej att gå på spelningar som gravid.

Jag är så glad att min sambo gillar Hellstrands musik. När jag var ung och gick jag på spelningar var jag tvungen att dra med mig mamma eller pappa. Nu har jag både Rikard och min bästa vän att gå på spelningar med. Förlåt mamma och pappa, men det känns ändå som ett steg i rätt riktning. :)

Bebisen sparkar i alla fall varenda dag. Sparkar som både jag och Rikard känner. Sparkar som man kan se utanpå huden. Jag har försökt få Cilla att känna en spark vid några tillfällen men Cillas tålamod är inte tillräckligt stort för att orka vänta.

Till valborg kommer min kusin och moster ner för att fira min kusins födelsedag. Hon blir 16 år. Ska bli roligt. Rebecca är också bjuden, men frågan är om hon kan komma.
Jag ser fram emot att träffa dem, och fånig som jag är, ser jag också fram emot majbrasan.

"och jag byter inga drömmar
om de vackraste palats
mot känslan av att bara få stå still
och se en stad som vaknar
i varenda liten cell
och se vindens händer leka i ditt hår
för drömmar bli till aska
och dan blir alltid kväll
men det här kan vara det vackraste vi får"
S. Hellstrand

Hej och hoppla bloggen.  

Här kommer lite bilder som är några dagar gamla:


Cilla har tagit med sina dockor på knytte eller så äter de bara mat. Hela Cillas säng var full med dockor som alla hade tallrikar framför sig. Det är en av Cillas favoritlekar, att leka dagmamma.
Särskilt charmig tycker jag att den nakna barbiedockan är.


Och detta är vad Cilla gjorde med påskliljorna som jag fick av min mamma. Snyggt! Om ni tittar noga ser ni kanske att krukan är full med vatten.

Och här nedan kommer dagens bilder:


Cilla sover med sin docka Linn.


Här är jag. Gravid i vecka 21. Herre gud, hur stor ska jag bli denna graviditet egentligen?
Nyklippt hår har jag också, som ni kanske ser.

Bilen får heta Prinsessan Fagervy förresten, för den som är nyfiken.
Vi kom överens om det igår.

Efter att ha varit på Staffan Hellstrand-spelningen väcktes suget efter att få gå på fler spelningar. Hoppas vi kommer iväg på någon eller några Staffan-spelningar innan bebisen föds.
De senaste dagarna har vi lyssnat mycket på Hellstrand, både jag och Rikard.

Läs Rebeccas blogginlägg. Det var lite kul.

Idag, den 24 april, SÅG jag den första sparken på min hud.
Stark liten rackare i magen, kanske.

Staffan var bra och underbar som vanligt.

Förut trodde jag att barnet i magen var en pojke.
Nu tror jag verkligen ingenting.
Min mamma tror att det kommer att bli en tjej. Hon är den enda som tror någonting i den frågan, såvitt jag vet.
Jag och Rikard har inga gissningar.
Ni som läser min blogg får gärna säga vad ni tror att det blir, om ni nu tror någonting i den frågan. Alltid roligt att veta vad folk tror.

När jag var gravid med Cilla såg gissningarna ut såhär:

Jag och Rikard-flicka
Min mamma-flicka
Min mormor-pojke
Min bästa vän-pojke

Igår pussade Cilla mig på magen  mitt bland en massa andra människor. Det var ju såklart bebisen hon pussade på. Hon har pussat mig på magen vid andra tillfällen också. Jag känner mig glad när hon gör det.

Cilla vet hur bokstaven "k" ser ut. Hon hittade ett "k" i form av en magnet och berättade då för mig att det var bokstaven "k".

Ikväll ska jag, Rikard och min bästa vän åka in till stan och se Staffan Hellstrand. Kul.

Och snart är det väl dags att ge den där bilen sitt namn också. Har dragit ut lite på tiden. Jag får sätta mig ner med Rikard och ta ett snack om saken.

Idag har vi varit på ultraljud. Jag blev framflyttad 5 dagar, så istället för att ha beräknad förlossning den 13 september har jag nu beräknad förlossning den 8 september.
Det innebär att jag går in i vecka 21 imorgon.

Bebisen var rörlig under ultraljudet. Han/hon var helt klart vaken.
Allt såg bra ut. Bebisen drack fostervatten.

Lite nervös kände vi oss båda innan undersökningen Men under själva undersökningen kändes det bara häftigt och kul. Fast när bebisen vände på huvudet och såg rakt mot oss såg det ut som en liten dödskalle som tittade fram. Det såg roligt ut.

Jag är väldigt nöjd med de 8 bilderna vi fick med oss hem.
Kolla vilken underbart söt profil.
Man vill ju bara pussa på den där lilla munnen.

Men jag är inte så kaxig. En lätt oro finns ju med, men det får man räkna med. Oro för bebisen och oro för att Cilla ska tycka det är jobbigt att få ett syskon. Just nu tycker hon att det ska bli roligt med en bebis i familjen men samtidigt vet man ju att det är som bäddat för svartsjuka. Och jag vill ju att Cilla ska må bra och inte få några jobbiga känslor.

Imorse, när vi alla åt frukost ihop, berättade jag för Cilla att jag och Rikard skulle till sjukhuset idag och kolla att bebisen mådde bra. Då frågade Cilla om bebisen skulle komma ut idag.

















 

Jippi. Halva graviditeten är över. Nu är jag inne i vecka 20.

Imorgon är det dags för ultraljudet. Såhär såg bilden på Cilla ut som vi fick efter ultraljudet:



Och här är några bilder på Cilla som nyfödd:
(alla bilder är från BB-tiden).

Ungefär såhär bör det tydligen se ut i min mage just nu.
Imorgon går jag in i vecka 20 och halva graviditeten ligger då bakom mig. Oj, vad fort det har gått.
Bebisen har fortsatt att göra sig påmind varje dag.
Det känns som att den mysiga delen av graviditeten har börjat. Illamåendet är borta och sparkarna har satt igång.
Och på tisdag är det ultraljudet som jag verkligen ser fram emot.

Ikväll var jag och Rikard på bio och såg "Bedtime stories". För mycket barnfilm för att passa oss, men den gick väl att se.

Igår funderade Cilla på att flytta hemifrån. Idag har hon varit gladare. Hon bäddade ner sina dockor i sin säng och berättade sedan saga för sina "dagbarn". Det var en gullig syn.

För några dagar sedan åkte vi förbi Globen. Då pekade jag till Cilla och berättade att där hade idolerna sjungit en gång. Då såg Cilla helt lyrisk ut och sa "Tänk att Idol finns på RIKTIGT".
Sedan sa hon att hon ville vara med på Idol.

Idag när jag hämtade Cilla hos dagmamman kom ett barn fram till dagmamman och sa att ett annat barn hade sagt "fan".
Då sa dagmamman att så får man ju inte säga.
Då klappade Cilla mig på huvudet och sa:
"Ibland brukar de säga fan och skit".
I sådana situationer är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta.

Igår, den 15 april, kände Rikard sin första spark från bebisen.

Vi tänker inte ta reda på könet på ultraljudet. Fast det känns som att jag blir mer och mer nyfiken på om det är en pojke eller en flicka vi ska få. Men Rikard håller med, det som känns mest rätt och naturligt är att dra ut på ovissheten till september.

Jag kan visst inte dölja min mage längre. "Flickan här är gravid" meddelade receptionisten tandläkaren utan att ens ha frågat mig. Jag borde kanske sluta förvånas snart. Kanske är det så att gravida får en lite konstig kroppsuppfattning, att de inte förstår hur stora eller små deras magar är. Enligt mig kan jag dölja min graviditet under stora tröjor, då syns det inte tycker jag. Andra verkar vara av en annan åsikt.

Undersökningen hos tandläkaren, ja. Det blev mer än bara en undersökning. Eftersom jag är gravid ville de inte röntga mina tänder, men det hål jag redan visste att jag hade, har de lagat provisoriskt. Jag ska tillbaka för en riktig undersökning och en riktig lagning i oktober, när bebisen är född.
Efter att jag hade fått bedövning frågade jag tandläkaren om det var normalt att man kände sig lite yr i bollen också. Det var det kanske inte, för då fick receptionen sitta på en stol hos mig och berätta Bros historia. Hon var snäll, men oj, vad jag inte var intresserad.
Det var läskigt hos tandläkaren. Jag koncentrerade mig på att andas och fick höra att jag var duktig och att jag hade en liten mun.
Jag hade tänkt fråga efter ett bokmärke efteråt, men det glömde jag bort.

Tack för alla namnförslag till bilen. Den är fortfarande namnlös men jag kan ju berätta när den har fått ett namn. Rikard hämtade bilen igår så idag blir det väl kanske till att ta en sväng i den.
Jag brukar inte bry mig mycket om bilar, men den här gången känns det faktiskt roligt att ha en "ny" bil.
Cilla blev också glad över den nya bilen. Fast det hon egentligen blev glad för var nog att bilen är röd.

Igår kväll hände något halv-magiskt. Det kickade runt i magen. Visst har jag känt rörelser innan, men igår kändes sparkarna starkare. Nu finns det verkligen ingen tvekan kvar att jag kan ha känt fel.
Jag ville nästan gråta av lättnad. Hur glad som helst över att snart hålla en bebis i min famn.
Samtidigt lite rädd, för när man VERKLIGEN tänker på det och inser att man har en levande människa innuti sig, då blir det så stort och överväldigande.
Tur att man inte VERKLIGEN tänker varje dag, då skulle man inte göra något annat än att gå runt och vara skitskraj.

På tunnelbanan idag var det en hemlös man som bad om pengar eller något att äta. Jag grävde i väskan efter ett äpple att ge honom, men jag hann inte, för jag skulle precis gå av tåget. När jag ringde Rikard för att berätta det började jag nästan gråta för att jag inte hunnit ge honom en frukt.
Graviditetshormoner, eller vad?
Rikard tröstade mig med att han kunde åka till ett härbärge och äta soppa.

Jag ska till tandläkaren idag. Jag vill verkligen inte gå dit. Jag har nästan börjat få lite tandläkarskräck de senaste åren. Det är i och för sig bara en enkel undersökning, men det är också läskigt. Tänk om tandläkaren säger att jag kommer vara totalt tandlös inom loppet av 5 år.
Ni ser. Tandläkare är superläskiga.

Ikväll blir det till att se Desperata hemmafruar som Rikard spelade in igår och öppna godiskorgen som vi fick av min mamma i påskpresent.
Det hade inte tandläkaren gillat.

6 dagar kvar till ultraljudet. (Då ska ni, mina läsare, få se bild på bebisen.)
8 dagar kvar till Staffan Hellstrand-spelningen.

Rikard har bloggat igen.
Kolla gärna vad han har skrivit och rösta gärna.
(Jag har redan röstat.)

Rikard har bloggat idag. Han har skrivit ett inlägg om den här bilen:



Den här gubben byggde Cilla idag. Det är en flicka. Efter det byggde hon ett flygplan och en till gubbe som tydligen föreställde mig.



Och här är en bild på Cilla, som äter mjukglass, tillsammans med sin gammelmormor.

Inatt ska Cilla sova över hos sin mormor och Lennart.
Jag och Rikard ska åka och hälsa på min bästa vän som fyller år idag. Ska bli roligt. Kanske sover vi över hos henne också, eftersom det är en bit att åka.

På lördag blir det påskmiddag hemma hos min mamma. Jag ser fram emot lax. Cilla ser fram emot godis.