Framtidsplaner.
Cilla har berättat hur framtiden kommer att se ut;
när Cilla blir stor ska hon gifta sig och skaffa barn med Vide.
(Kanske skaffar de 18 barn, kanske blir det bara 8.)
När hon blir vuxen så ska hon och Vide sova i vår dubbelsäng här hemma.
Cillas och Vides barn ska få sova i Cillas nuvarande rum.
Jag och Rebecca får sova i soffan och Rikard får sova på en madrass på golvet.
Henrik.
Idag har Vide träffat en annan bebis. Det var roligt att se. Bebisarna log och pratade lite med varandra.
Imorgon börjar julkalendern på tv. Jag hoppas den är bra.
Henrik Ståhl ska vara med i julkalendern och eftersom jag är förtjust i honom så hoppas jag att det är en bra julkalender.
Henrik Ståhl är mannen som gjort enmansföreställningen "Henrik -en tönt" som handlar om hur han blev mobbad under sin uppväxt. En föreställning fylld av vemod, hemskheter och en stor portion humor.
En föreställning som handlar om mobbing och man skrattar när man ser den. Han är så duktig, tycker jag!
Jag har sett föreställningen 4 gånger tror jag.
Senaste gången jag såg den var med Rikard då Cilla låg i magen.
Men handen på hjärtat, ingen julkalender som jag sett i mitt liv går upp emot "Sunes jul".
Ser ni tröjan som Cilla har på sig på bilderna här ovan?
Det är min gamla tröja. Jag hade den när jag tog studenten. Jag har sparat den i förhoppning om att kunna ha den i framtiden.
Idag har Cilla fått ärva den av mig. Den passar rätt bra på henne.
Att jag skulle passa i den igen?
Vad tänkte jag på?!
Bild från i fredags.
Första advent.
Har man ingen lust att skriva,
kan man alltid fotografera istället.
Här är dagens bilder.
Han är rödhårig! Han är rödhårig! Min son är rödhårig! (Hur häftigt är inte det?!)
Ljusstaken som jag prytt med plastlöv och satt fast flugsvampar på.
Glögg.
Och vad hänger ovanför Cillas ram? Jo, plastlöv som jag satt fast plastlingon på.
Tomte som jag fått av min bästa vän. Han ser så gulligt förvirrad ut.
Juleljus.
Cillas julpyssel som jag lät henne göra här hemma.
kan man alltid fotografera istället.
Här är dagens bilder.
Han är rödhårig! Han är rödhårig! Min son är rödhårig! (Hur häftigt är inte det?!)
Ljusstaken som jag prytt med plastlöv och satt fast flugsvampar på.
Glögg.
Och vad hänger ovanför Cillas ram? Jo, plastlöv som jag satt fast plastlingon på.
Tomte som jag fått av min bästa vän. Han ser så gulligt förvirrad ut.
Juleljus.
Cillas julpyssel som jag lät henne göra här hemma.
Vide 2,5 månad.
Vår lille pojke är bara 2,5 månad men jag kan redan se att han har växt en hel del.
Visst ser han lite rödhårig ut?
Visst ser han lite rödhårig ut?
Apropå ingenting.
Cilla övar sig på sin framtida karriär som superkändis...
eller nåt.
Ett UFO i vardagen.
Jag var ett UFO i skolan och jag är ett UFO nu.
Ibland kan jag börja gråta när jag blir för medveten om att jag är ett UFO och att UFON nästan inte har några vänner alls.
UFON blir ofta betraktade som konstiga. Kanske tystlåta, tillbakadragna.
När man träffar ett UFO tittar man ner i marken och ökar på stegen för att man vill inte börja samtala med ett UFO.
Anledningen?
Man vet inte hur man ska prata med ett UFO.
I skolan och på gymnasiet såg jag på mig själv som lite konstig.
Jag tycker faktiskt inte att jag är konstig längre.
Men jag är uppenbarligen fortfarade ett UFO.
Hur man vet att man är ett UFO?
Det vet man bara.
Jag är ett Underbart litet Underligt UFO.
Egentligen är alla utomjordingar i vardagen, precis som jag.
De kan bara dölja det bättre.
Nu ska jag äta lunch.
Ibland kan jag börja gråta när jag blir för medveten om att jag är ett UFO och att UFON nästan inte har några vänner alls.
UFON blir ofta betraktade som konstiga. Kanske tystlåta, tillbakadragna.
När man träffar ett UFO tittar man ner i marken och ökar på stegen för att man vill inte börja samtala med ett UFO.
Anledningen?
Man vet inte hur man ska prata med ett UFO.
I skolan och på gymnasiet såg jag på mig själv som lite konstig.
Jag tycker faktiskt inte att jag är konstig längre.
Men jag är uppenbarligen fortfarade ett UFO.
Hur man vet att man är ett UFO?
Det vet man bara.
Jag är ett Underbart litet Underligt UFO.
Egentligen är alla utomjordingar i vardagen, precis som jag.
De kan bara dölja det bättre.
Nu ska jag äta lunch.
Bebisbubblan.
Morgonstund har guld i mun.
Jag började denna dag med att fotografera, innan Cilla åkte till dagmamman:
Idag har Rikard varit iväg på arbetsintervju och imorgon ska han iväg och prov-jobba.
Jag och Vide har varit iväg på vår föräldragrupp och träffat andra mammor och bebisar.
Där kommer jag in bland alla mammor och barn och blir påmind om den rosa nappen som jag håller i ena handen. Får konstiga tankar om att de andra mammorna ska se detta och få för sig att jag önskade mig en flicka istället för en pojke.
Mötet har inte dragit igång ännu utan folk håller sakta på att droppa in.
Smyger ut och hämtar en blå napp i min jackficka istället.
För alla ska veta att min pojke är efterlängtad.
Fånigt.
Riktigt fånigt gjort av mig.
Men så var det.
Vide, när du blir stor ska du få ha så mycket rosa saker du vill. Prinsess-leksaker får du också leka med. Du får bli precis den pojke som du vill bli.
Det vill jag att du ska veta.
Dragqueen-artist eller lastbilschaufför som pappa, det spelar ingen roll.
Cilla verkar ganska flickig av sig. Det är svårt att helt säkert veta, men jag tycker att jag och Rikard inte har styrt henne. I alla fall inte medvetet.
Det är roligt och intressant att se vad de gör för val i sina liv.
Jag minns när vi var på en marknad och Cilla skulle få välja en sak att köpa. Hon fick välja bland många saker. Och vad valde hon?
Ett rosa nagellack.
Minsann. :o)
Vide är bara 2 1/2 månad gammal men jag känner redan att jag vill stanna tiden.
Jag har inte lust att lämna min bebis-bubbla. Självklart kommer jag tycka om att se honom växa upp, men det är så fint och bra som det är nu också.
Tiden får gärna gå långsamt den närmaste tiden, så att jag verkligen hinner med att ta vara på allt.
Jag tror att Vide kanske är rödhårig!
Ska bli spännande att se om det håller i sig eller inte.
Ikväll blir det middag hos min mormor.
I natt ska Cilla sova över hos sin farmor. De ska ha en Cilla-och-farmor-dag imorgon då de åker iväg och gör någonting, bara de två.
Nu ska jag äta mackor, dricka grönt te och ta det allmänt lugnt.
Jag började denna dag med att fotografera, innan Cilla åkte till dagmamman:
Idag har Rikard varit iväg på arbetsintervju och imorgon ska han iväg och prov-jobba.
Jag och Vide har varit iväg på vår föräldragrupp och träffat andra mammor och bebisar.
Där kommer jag in bland alla mammor och barn och blir påmind om den rosa nappen som jag håller i ena handen. Får konstiga tankar om att de andra mammorna ska se detta och få för sig att jag önskade mig en flicka istället för en pojke.
Mötet har inte dragit igång ännu utan folk håller sakta på att droppa in.
Smyger ut och hämtar en blå napp i min jackficka istället.
För alla ska veta att min pojke är efterlängtad.
Fånigt.
Riktigt fånigt gjort av mig.
Men så var det.
Vide, när du blir stor ska du få ha så mycket rosa saker du vill. Prinsess-leksaker får du också leka med. Du får bli precis den pojke som du vill bli.
Det vill jag att du ska veta.
Dragqueen-artist eller lastbilschaufför som pappa, det spelar ingen roll.
Cilla verkar ganska flickig av sig. Det är svårt att helt säkert veta, men jag tycker att jag och Rikard inte har styrt henne. I alla fall inte medvetet.
Det är roligt och intressant att se vad de gör för val i sina liv.
Jag minns när vi var på en marknad och Cilla skulle få välja en sak att köpa. Hon fick välja bland många saker. Och vad valde hon?
Ett rosa nagellack.
Minsann. :o)
Vide är bara 2 1/2 månad gammal men jag känner redan att jag vill stanna tiden.
Jag har inte lust att lämna min bebis-bubbla. Självklart kommer jag tycka om att se honom växa upp, men det är så fint och bra som det är nu också.
Tiden får gärna gå långsamt den närmaste tiden, så att jag verkligen hinner med att ta vara på allt.
Jag tror att Vide kanske är rödhårig!
Ska bli spännande att se om det håller i sig eller inte.
Ikväll blir det middag hos min mormor.
I natt ska Cilla sova över hos sin farmor. De ska ha en Cilla-och-farmor-dag imorgon då de åker iväg och gör någonting, bara de två.
Nu ska jag äta mackor, dricka grönt te och ta det allmänt lugnt.
Sånger som jag gråtit till.
Här har ni två sånger som jag gråtit till;
När jag var barn:
I tonåren:
En annan sång som jag gråtit till är Staffan Hellstrands låt, Pascha Jim.
Det var när jag var barn och mamma sa att vi var tvugna att avliva katten eftersom hon var så pass gammal att hon inte längre levde ett anständigt liv.
Hon berättade det precis innan hon åkte iväg med katten. Jag förstår att det berodde på att hon visste att om hon skulle berättat det innan skulle jag ha protesterat och gjort allt som stod i min makt för att hindra henne.
Så mamma berättade det, grät och åkte iväg.
Mormor fanns i lägenheten, antagligen för att trösta mig.
Jag låste in mig på toaletten och grät ögonen ur mig... typ.
Vad som spelades på stereon inne i mitt flickrum?
Låten Pascha Jim;
"...att gå,
aldrig vända sig och se vad som blev kvar,
bara ta farväl..."
Missan, min första katt.
Om att blogga.
Idag kom Cilla hem från dagmamman med denna fina sak:
Så jag passade på att göra lite fint i köket:
Har jag begått en dödssynd?
Stoppat i adventsljusen i ljusstaken flera dagar före första advent?
Antagligen.
Jag kommer kanske få brinna i skärselden sedan.
Så vad har jag funderat på idag?
Jag har funderat på om rymden tar slut någonstans.
Om den tar slut, hur ser det slutet ut?
Om universum är oändligt, hur ser oändlighet ut?
Jag har frågat Rikard. Han kunde inte svara mig.
Attans.
Jag har även funderat på lite enklare saker.
Som huruvida det är rätt gentemot mina barn att skriva om dem i bloggen.
En del hävdar att det är fel att göra så.
Att man ska hålla bilder på sina barn för sig själv och sina närmaste.
Samtidigt har jag funderat över...
hur farligt kan det vara?
Vem skulle vilja mina barn illa?
På vilket sätt skulle mina barn kunna dömma mig för att jag visar min kärlek till dem offentligt?
Det här är ju ändå en ganska liten och harmlös blogg.
Jag vill inte skada mina barn.
Jag tror inte att jag gör det heller, genom att skriva om dem i bloggen.
Jag respekterar folk som inte bloggar om sina barn och som inte lägger ut bilder på sina barn på internet.
Respekterar de mig, som faktiskt väljer att skriva om mina barn?
Jag tror det kan vara dåligt att vara för rädd också.
Jag vill inte låta rädsla och oro styra över mina beslut.
Jag har kommit fram till att det kan vara befriande att få skriva av sig.
Jag läser själv en del bloggar.
Vet ni hur många bloggar det finns egentligen?
Jag kan svara er.
Det finns skitmånga bloggar.
Varför läser man andras bloggar?
Är det för att personen i fråga skriver bra?
Är det för att man är nyfiken av sig?
Att få titta in i någon annans liv.
Jag har inte alltid så mycket att skriva om.
Men jag skriver ändå...
för att jag tycker om det.
Jag betraktar skrivande som lite av min grej.
Det är ett intresse.
Jag skriver inte längre noveller, dikter skriver jag bara ibland,
men jag är fortfarande en skrivande människa.
Att skriva är en form av trygghet.
Så jag passade på att göra lite fint i köket:
Har jag begått en dödssynd?
Stoppat i adventsljusen i ljusstaken flera dagar före första advent?
Antagligen.
Jag kommer kanske få brinna i skärselden sedan.
Så vad har jag funderat på idag?
Jag har funderat på om rymden tar slut någonstans.
Om den tar slut, hur ser det slutet ut?
Om universum är oändligt, hur ser oändlighet ut?
Jag har frågat Rikard. Han kunde inte svara mig.
Attans.
Jag har även funderat på lite enklare saker.
Som huruvida det är rätt gentemot mina barn att skriva om dem i bloggen.
En del hävdar att det är fel att göra så.
Att man ska hålla bilder på sina barn för sig själv och sina närmaste.
Samtidigt har jag funderat över...
hur farligt kan det vara?
Vem skulle vilja mina barn illa?
På vilket sätt skulle mina barn kunna dömma mig för att jag visar min kärlek till dem offentligt?
Det här är ju ändå en ganska liten och harmlös blogg.
Jag vill inte skada mina barn.
Jag tror inte att jag gör det heller, genom att skriva om dem i bloggen.
Jag respekterar folk som inte bloggar om sina barn och som inte lägger ut bilder på sina barn på internet.
Respekterar de mig, som faktiskt väljer att skriva om mina barn?
Jag tror det kan vara dåligt att vara för rädd också.
Jag vill inte låta rädsla och oro styra över mina beslut.
Jag har kommit fram till att det kan vara befriande att få skriva av sig.
Jag läser själv en del bloggar.
Vet ni hur många bloggar det finns egentligen?
Jag kan svara er.
Det finns skitmånga bloggar.
Varför läser man andras bloggar?
Är det för att personen i fråga skriver bra?
Är det för att man är nyfiken av sig?
Att få titta in i någon annans liv.
Jag har inte alltid så mycket att skriva om.
Men jag skriver ändå...
för att jag tycker om det.
Jag betraktar skrivande som lite av min grej.
Det är ett intresse.
Jag skriver inte längre noveller, dikter skriver jag bara ibland,
men jag är fortfarande en skrivande människa.
Att skriva är en form av trygghet.
Tankar inför jul.
Mandelsplitter är gott. Rikard bakade det i helgen.
Det smakar jul.
Jag vet inte varför jag tycker att det smakar jul, men det gör det.
Idag tog vi en promenad och pratade om julen. Rikard beskrev en bild där han satt i en fåtölj och drack glögg och läste en julsaga för barnen. En jul utan stress. Jag vill också sitta och dricka glögg med Rikard på julafton, fast jag vill hellre sitta i soffan.
Kan vi inte sitta i soffan istället, Rikard?
Fast mest ser jag nog fram emot risgynsgröten.
För på morgnarna är det lugnt och fint och dagen har precis börjat och kanelen luktar så gott. Har man tur står det ett paket gammeldags mjölk framme på bordet och man brukar ha tur.
Och förhoppningsvis går alla runt och älskar alla och älskar de inte alla så är de i alla fall skickliga på att låtsas för på julafton är det förbjudet att vara irriterad på andra människor.
På julafton existerar inga onda tankar, den enda som är ond på julafton är Kalle Anka för han är dum i huvudet.
Karl-Bertil däremot får mitt hjärta att bli varmt.
Han är godhet.
Han är trygghet.
Har jag riktigt tur kanske jag tar mig i kragen och slår in julklapparna sådär fint som jag har sett min moster göra. Med hamparep istället för med snören.
Hur stolt kommer jag inte att vara över mig själv då?
Om jag lyckas med en sådan sak.
Det är mycket man ska göra inför jul. Cilla pratar om att baka pepparkakor.
Min bästa vän är utomlands nu. Jag har sagt åt henne att dricka en drink och tänka på mig. Jag hoppas att drinken är röd. Eller spygrön.
Kanske med ett litet sött paraply i.
Jag hoppas att hon kommer få bada varje dag.
Klockan är ganska mycket. Jag ska gå och sova snart.
Be Rikard sjunga en vaggvisa för mig, linda in mig i en puppa så jag blir osynlig och sedan sova.
Sårbarhet?
Nejdå, det är bara livet som kluckar som vågor mot stranden, för isen, som räven snart ska raska över, har inte lagt sig som en hinna öven sjön ännu.
Fruktlösa människor.
- Ta en frukt era fruktlösa människor, sa jag till barnen idag.
- Okej, sa Rebecca och gick raka vägen och tog en kiwi.
Vad har mer hänt idag?
Inte så värst mycket.
- Okej, sa Rebecca och gick raka vägen och tog en kiwi.
Vad har mer hänt idag?
Inte så värst mycket.
Hjälte.
Dagens bilder.
Svininfluensan.
Och nu har svininfluensan kommit till vår kommun.
Blä.
Den jag oroar mig för är Vide,
han har ju inte fått någon spruta eftersom han är för liten, den lilla skrutt-prutt-gubben.
Blä.
Den jag oroar mig för är Vide,
han har ju inte fått någon spruta eftersom han är för liten, den lilla skrutt-prutt-gubben.
Vasen.
På loppiset sålde vi en helt oanvänd vas.
Jag tyckte den var fin och satte från början priset 70 kr på den, om jag inte minns fel.
Men allt eftersom tiden gick och ingen köpte vasen, sänkte jag priset.
Till slut var den nere i 40 kr.
Till slut kommer det fram en kvinna och tittar på vasen.
- Kan man använda den att ha värmeljus i också? undrar hon och vi säger att det tycker vi att man kan.
Hon tvekar, jag tänker att hon kanske är fattig och säger:
- Du kan få den för 35 kr.
Hon köper den.
Idag gick jag in i Bro spelbutik och vad hittar jag där?
Om inte vasen.
Där står den bland en massa andra saker.
Hur mycket den kostar nu?
99 kr.
Hepp.
Jag tyckte den var fin och satte från början priset 70 kr på den, om jag inte minns fel.
Men allt eftersom tiden gick och ingen köpte vasen, sänkte jag priset.
Till slut var den nere i 40 kr.
Till slut kommer det fram en kvinna och tittar på vasen.
- Kan man använda den att ha värmeljus i också? undrar hon och vi säger att det tycker vi att man kan.
Hon tvekar, jag tänker att hon kanske är fattig och säger:
- Du kan få den för 35 kr.
Hon köper den.
Idag gick jag in i Bro spelbutik och vad hittar jag där?
Om inte vasen.
Där står den bland en massa andra saker.
Hur mycket den kostar nu?
99 kr.
Hepp.
Mina framtida barnbarn, Leif och Klara.
Cilla har bestämt vad hennes framtida barn ska heta, Leif och Klara.
Jag har gjort en del förändringar i bloggens utseende som ni kanske ser. Jag tycker det blev ganska snyggt. Om inte annat så känns det roligt med en liten förändring.
Nu är jag trött. Ska sova snart.
Jag har gjort en del förändringar i bloggens utseende som ni kanske ser. Jag tycker det blev ganska snyggt. Om inte annat så känns det roligt med en liten förändring.
Nu är jag trött. Ska sova snart.
Mamma, pappa, barn.
Dagens citat kommer från Cilla; "Vide ska bli pappa till mina barn".
Jag hoppas innerligt att hon har fel i det påståendet.
Jag hoppas innerligt att hon har fel i det påståendet.
Bara så ni vet...
Att vara nybliven tvåbarnsmamma är att gå ut med okammat hår för att några timmar senare upptäcka att man även har byxorna bak och fram.
Utvecklingssamtal.
Jag tycker att Vide är lite lik sin morbror också ibland.
Det slår mig nu hur söt min bror var och fortfarande är.
Idag har jag och Rikard varit på utvecklingssamtal hos Cillas dagmamma. Allt är bra.
Cilla är företagsam och är ofta den som startar lekar.
Hon är rentav lite av en ledare ibland, fast på ett snällt sätt.
Hon äter bra, hon är social, är intresserad av bokstäver och siffror.
Målar väldigt bra för sin ålder.
Och en annan bra sak, dagmamman kan inte märka på Cilla att hon nyligen har fått en lillebror. Hon är sitt gamla vanliga jag.
Idag har vi också ätit lunch hos min mormor.
Idag kommer min bästa kompis på besök och Cillas kompis, Kollega, ska också komma förbi ikväll.
Så det blir till att titta på Idol och äta choklad ikväll.
För det är sådant man gör när man har vänner på besök.
Idag är det fredag den trettonde men jag tycker det har varit en bra dag än så länge.
Om man bortser från att ingen har röstat i min senaste omröstning, vill säga.
Puss och kram på er.
Knäpp.
Så vad har jag gjort idag?
Jag har dansat tryckare med Vide... till Mariah Carey av alla sångerskor.
Jag har blivit mer än lovligt knäpp efter förlossningen.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Men nu kanske det är dags att vakna och komma tillbaka till vardagen igen?
Att jag fällde några tårar under dansen kanske jag inte borde nämna...
men jag gör det ändå.
Hormoner?
Jag har dansat tryckare med Vide... till Mariah Carey av alla sångerskor.
Jag har blivit mer än lovligt knäpp efter förlossningen.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Men nu kanske det är dags att vakna och komma tillbaka till vardagen igen?
Att jag fällde några tårar under dansen kanske jag inte borde nämna...
men jag gör det ändå.
Hormoner?
Vilket datum är bäst.
Har börjat fundera över Vides kommande namnfika. (Istället för dop.)
Vilket datum som passar bäst.
De datum jag funderar mest på är 2 januari och 9 januari.
Den 2 januari är strax efter nyårsafton.
Är folk hemma och lediga då eller har de fullt upp dagarna efter nyår med släktbesök och liknande.
Vad tror ni?
Det lutar åt lördag 2 januari med tanke på en del omständigheter men jag undrar om folk är hemskt upptagna då. Hur brukar det vara för er?
Lämna gärna en kommentar eller två.
Vilket datum ska vi välja?
Vilket datum som passar bäst.
De datum jag funderar mest på är 2 januari och 9 januari.
Den 2 januari är strax efter nyårsafton.
Är folk hemma och lediga då eller har de fullt upp dagarna efter nyår med släktbesök och liknande.
Vad tror ni?
Det lutar åt lördag 2 januari med tanke på en del omständigheter men jag undrar om folk är hemskt upptagna då. Hur brukar det vara för er?
Lämna gärna en kommentar eller två.
Vilket datum ska vi välja?
Minnen.
Nu är Vide snart 2 månader gammal.
Ett av mina starkaste minnen är från när vi ganska nyss kom hem från BB. Jag satt i fåtöljen i vardagsrummet och tittade på en av Idol-uttagningarna med Rikard.
Jag var på väg ut ur den där bluesen som man ofta drabbas av när ens bebis är några dagar gammal.
Jag satt med Vide i famnen och började gråta för att jag var så glad att han var född. Jag ville aldrig släppa honom ifrån mig.
Ett av mina starkaste minnen från Cillas första tid var en dröm jag hade.
Det är första och enda gången som jag drömt om jordens undergång. Jag drömde att jorden stod i brand. Människor sprang omkring i panik. Det var stora, farliga sprickor i marken som folk kunde ramla ner i och fler sprickor kom hela tiden.
Jag sprang med Cilla i famnen och tryckte henne hårt mot mig.
Jag hade bara en enda tanke i huvudet; att rädda mitt barn till varje pris.
Ett av mina starkaste minnen är från när vi ganska nyss kom hem från BB. Jag satt i fåtöljen i vardagsrummet och tittade på en av Idol-uttagningarna med Rikard.
Jag var på väg ut ur den där bluesen som man ofta drabbas av när ens bebis är några dagar gammal.
Jag satt med Vide i famnen och började gråta för att jag var så glad att han var född. Jag ville aldrig släppa honom ifrån mig.
Ett av mina starkaste minnen från Cillas första tid var en dröm jag hade.
Det är första och enda gången som jag drömt om jordens undergång. Jag drömde att jorden stod i brand. Människor sprang omkring i panik. Det var stora, farliga sprickor i marken som folk kunde ramla ner i och fler sprickor kom hela tiden.
Jag sprang med Cilla i famnen och tryckte henne hårt mot mig.
Jag hade bara en enda tanke i huvudet; att rädda mitt barn till varje pris.
Fler omröstningar.
Vides morfar Vide
Är Vide lik sin morfar?
Vides mormor och gammelmormor tycker att Vide påminner om gammelmorfar, som såg ut såhär:
Håller du med? Finns det någon likhet?
Känslor.
Så hur känns det att vara nybliven tvåbarnsmamma?
Mitt hjärta blöder. Varje dag. Och det känns skönt!!!!
Jag kan fyllas av en sådan enorm stolthet.
Av en kraft och av någon slags mallighet.
Ibland vill jag t.o.m. gråta för att det känns så bra.
Där emellan finns det ju någon form av vardag, så klart, jag kan t.o.m. känna mig deppig ibland.
Men det händer att det känns som att hjärtat sväller i kroppen och tar upp halva bröstkorgen.
Mitt hjärta blöder. Varje dag. Och det känns skönt!!!!
Jag kan fyllas av en sådan enorm stolthet.
Av en kraft och av någon slags mallighet.
Ibland vill jag t.o.m. gråta för att det känns så bra.
Där emellan finns det ju någon form av vardag, så klart, jag kan t.o.m. känna mig deppig ibland.
Men det händer att det känns som att hjärtat sväller i kroppen och tar upp halva bröstkorgen.
Den galna mannen.
I Kungsängens centrum idag stod det en religiös fanatiker och skrek.
Jag ville stanna och lyssna på vad han gormade om men Rikard hade bråttom därifrån.
Rikard tycker att sådant där är lite läskigt.
Ja, jag är fascinerad av religiösa galningar.
Varför?
Det har jag ingen aning om.
Och vad hittade jag idag?
En halv tvestjärt. Katterna måste ha ätit upp huvudet på den.
Bläääää!!!
Dagens bilder.
Det blev en hel del kort idag och självklart vill jag visa dem.
Redigera.
Den här bilden var från början ett fotografi av mig. Jag tror jag redigerade den lite för mycket.
Loppis-fråga.
På loppiset ska vi sälja en hel del av Cillas gamla bebiskläder,
men hur mycket ska vi ta betalt per plagg?
Jag och Rikard hade tänkt att vi skulle ta 5:-/plagg men våra mammor tycker att vi ska ta 10:-/plagg.
(Ja, jag har för mycket fritid.)
Hur mycket skulle du ta betalt för 1 bebisplagg?
Flum flum.
Fixade en liten omröstning här nedan som ni kanske har sett.
Idag passade jag på att injicera lite botox nu när jag ändå är mammaledig och har tid över.
Vad tycks?
Här är lite andra bilder från idag:
Har ni sett vilken skärpa Cilla kan ha i sin blick?
Otroligt. ;-)
Var har hon fått den blicken ifrån?
Så vad har vi mer gjort idag?
Tagit en promenad, tittat på Ally Mc Beal, lekt gömma nyckel.
Vide var inte så skicklig på att hitta nyckeln men Cilla var desto bättre. Särskilt den gången som hon tjuvkikade, då gick det otroligt fort att få fram nyckeln.
Och vad ska vi göra på lördag?
Vi ska vara med och sälja saker på en loppis här i Bro.
Pappa ska också vara med och sälja saker.
Slutligen en bild som jag hittat på internet som har med svininfluensan att göra.
En påminnelse om att jag numera vandrar runt med kvicksilver i min kropp.
Scary!
Vem är Vide lik?
VEM ÄR VIDE MEST LIK? KLICKA HÄR FÖR ATT RÖSTA!
Är han lik Cilla?
Är han lik Rebecca?
Är han lik sin mormor?
Är han lik sin morfar?
Är han lik sin farmor?
Är han lik sin pappa Rikard?
Eller är han lik mig?
Berätta gärna vad ni tycker.
Vore roligt att höra.
(Och jo, att han är lik sig själv vet jag redan och tur är väl det.)
Är han lik Cilla?
Är han lik Rebecca?
Är han lik sin mormor?
Är han lik sin morfar?
Är han lik sin farmor?
Är han lik sin pappa Rikard?
Eller är han lik mig?
Berätta gärna vad ni tycker.
Vore roligt att höra.
(Och jo, att han är lik sig själv vet jag redan och tur är väl det.)
10 nya Vide-bilder.
Fotograf och konstnär på samma dag.
Som den fotograf jag är kände jag för att ta en pappa-son-bild denna kväll.
Jag målade av Vide idag.
Är det inte lite likt trots allt?
Cilla har målat de röda kinderna.
Jag målade av Vide idag.
Är det inte lite likt trots allt?
Cilla har målat de röda kinderna.
Prinsessan Cilla.
Jag gick igenom Cillas jackfickor imorse innan det var dags för henne att åka till dagmamman och vad hittade jag där om inte hennes läppglans som hon fått med någon tidning.
Cilla har även att börja klä på sig själv om morgnarna när hon vaknat.
Vad är det för kläder hon väljer?
Klänningar såklart.
Är jag en drottning som har fött en prinsessa?
Det verkar så.
Nytagna bilder.
Geocaching.
Så vad hittade vi på våran geocaching-runda?
En leksaksbjörn, en kula, en hårsnodd och ett katten Gustaf-kort.
Det var faktiskt lite roligt trots allt.
Blir nog lite fler rundor då och då, när lusten faller på.
Vad lämnade vi efter oss?
2 värmeljus, 1 tändare, 1 plastfisk och självklart visitkort där www.lussekatterna.com står angivet.
En leksaksbjörn, en kula, en hårsnodd och ett katten Gustaf-kort.
Det var faktiskt lite roligt trots allt.
Blir nog lite fler rundor då och då, när lusten faller på.
Vad lämnade vi efter oss?
2 värmeljus, 1 tändare, 1 plastfisk och självklart visitkort där www.lussekatterna.com står angivet.
