Mandelsplitter är gott. Rikard bakade det i helgen.
Det smakar jul.
Jag vet inte varför jag tycker att det smakar jul, men det gör det.

Idag tog vi en promenad och pratade om julen. Rikard beskrev en bild där han satt i en fåtölj och drack glögg och läste en julsaga för barnen. En jul utan stress. Jag vill också sitta och dricka glögg med Rikard på julafton, fast jag vill hellre sitta i soffan.
Kan vi inte sitta i soffan istället, Rikard?

Fast mest ser jag nog fram emot risgynsgröten.
För på morgnarna är det lugnt och fint och dagen har precis börjat och kanelen luktar så gott. Har man tur står det ett paket gammeldags mjölk framme på bordet och man brukar ha tur.
Och förhoppningsvis går alla runt och älskar alla och älskar de inte alla så är de i alla fall skickliga på att låtsas för på julafton är det förbjudet att vara irriterad på andra människor.
På julafton existerar inga onda tankar, den enda som är ond på julafton är Kalle Anka för han är dum i huvudet.

Karl-Bertil däremot får mitt hjärta att bli varmt.
Han är godhet.
Han är trygghet.

Har jag riktigt tur kanske jag tar mig i kragen och slår in julklapparna sådär fint som jag har sett min moster göra. Med hamparep istället för med snören.
Hur stolt kommer jag inte att vara över mig själv då?
Om jag lyckas med en sådan sak.

Det är mycket man ska göra inför jul. Cilla pratar om att baka pepparkakor.

Min bästa vän är utomlands nu. Jag har sagt åt henne att dricka en drink och tänka på mig. Jag hoppas att drinken är röd. Eller spygrön.
Kanske med ett litet sött paraply i.
Jag hoppas att hon kommer få bada varje dag.

Klockan är ganska mycket. Jag ska gå och sova snart.
Be Rikard sjunga en vaggvisa för mig, linda in mig i en puppa så jag blir osynlig och sedan sova.
Sårbarhet?
Nejdå, det är bara livet som kluckar som vågor mot stranden, för isen, som räven snart ska raska över, har inte lagt sig som en hinna öven sjön ännu.