PS.
Eller blunda.
Det är valfritt.
Typ.
Nu börjar jag svälla upp tycker jag. Nu syns det på hela kroppen att jag är gravid.
Suck.
Tur att det är övergående.
Bebisen mår i alla fall bra så hårt som den sparkar runt.
Vinön.
Jag tittade i almanackan och såg att det var den 19 december.
Självklart hade Cilla varken fått en chokladkalender eller sett julkalendern på tv.
Chokladkalenderar fanns där, två stycken, i dataskåpet.
Men jag hade totalt glömt bort att ge henne dem.
Igår åkte jag och Rikard iväg och såg Staffan Hellstrand på Vinön. Min bästa kompis och hennes pojkvän följde med.
Ganska lång resväg blev det, klockan tre inatt var vi hemma igen och gick och lade oss.
Så Rikard, som gick upp klockan åtta för att åka och jobba imorse, är säkert jättepigg idag.
Men det var trevligt.
Trevlig stämning.
Trevligt ställe.
Trevlig Staffan.
Trevlig Staffans gitarrist.
Cillas farmor var barnvakt. Cilla hade sagt till sin farmor att hon ville titta på djur så de drog till Skansen.
Wiieee....
Jag vill också till Skansen.
Men det är förstås kul att Cilla också fick göra något roligt.
40 dagar kvar till bebis.
Man får höra så roliga saker om barnet i magen nu för tiden.
"Det där barnet går det i alla fall ingen nöd på" sa Staffans gitarrist igår.
Och för ett tag sedan, när jag berättade att det var beräknat till den åttonde september fick jag höra: "Ja, men tror du inte den kommer tidigare då"?
Det är roligt med kommentarer, jag sparar på dem.
Vecka 35.
Nu har jag gått in i vecka 35. 
43 dagar kvar.
Idag var vi iväg och handlade saker som har med bebisen att göra. "Mitt första år"-böcker och gips att göra en gipsavgjutning av magen med.
Nu är det ca 43 dagar kvar innan bebisen kommer och jag känner ett behov av att börja göra iordning saker innan bebisen kommer. Förbereda mig lite.
Jag börjar också mer och mer att tänka på förlossningen.
Ibland är bebisen hårdhänt där inne i magen. Ibland kan den knuffa till på magen så att det gör lite ont. Jag tror att den här bebisen är lite starkare än vad Cilla var när hon låg i magen.
På Gröna Lund igår var det en man som sa "Titta, vilken stor mage" när han såg mig.
Idag var det en kvinna som hojtade "Är det två?" när jag och Cilla gick förbi henne.
För så är det när man har en bebis i magen.
Folk ska kommentera och undra och ha sig.
Men men...
Bilder från Gröna Lund.
Bilder från Skrattkammaren:
Kärlek=avskyvärt?
"Kärlek är en illusion. Kärlek är att man är beroende av en annan människa. Och hur det känns, att vara beroende av någon annan, är avskyvärt."
Det var ett ganska intressant svar.
Idag hälsade vi på mamma och Lennart.
Imorgon blir det Gröna Lund.
Jag börjar bli stressad inför bebisens ankomst.
Måste ta fram Cillas gamla bebiskläder och tvätta dem.
Måste förbereda mig.
mÅsTe, MåStE, mÅsTe.
Spikmattan.
Vi åkte en sväng till Ikea.
Rebecca har åkt hem till sig igen.
Rikard har fyllt år.
Av mig fick han en Soda streamer och av sin mamma fick han en Shakti-matta (spikmatta).
Jag testade spikmattan igår och ska nog testa den idag också.
Jag trodde aldrig att jag skulle lägga mig på den där mattan och var ganska rädd när jag gjorde det, men efter ett tag, när det onda lagt sig, kändes det bra. Jag låg väl på den i lite mer än 10 minuter.
Det står att en spikmatta kan göra att blockerade känslor släpps fram.
Jag vet inte vad jag var rädd för innan jag lade mig på mattan. Om det var smärtan eller om det var en oro för att blockerade känslor skulle komma fram.
Men jag lade mig på den fastän jag var rädd.
I alla fall så tror jag att jag gillade spikmattan.
Och Rikard verkar också gilla den för han ligger på den just nu.
Jag tänkte att jag kunde prova mattan för att se om stressen minskar och oron dämpas.
Rikard fick den mycket p.g.a. sina sömn- och migrän-problem.
Nu har Rikard lämnat mattan så jag ska nog gå och dricka vatten och själv lägga mig på mattan.
Rädd?
Jo, jag är nog lite rädd.
Men jag överlever.
Lätt & smidig som en liten fjäril (eller magen i vecka 34).
Är vi inte lika?
För 100.ade gången ställer jag frågan:
Är vi inte lika?
Vi verkar ju t.o.m. ha samma hemtrevliga fejkleende.
(Med den lilla skillnaden att Cilla är söt när hon ler på låtsas, och jag ser konstig ut.)
Vet ni vad som gör en ruskigt sugen på socker?
Jo, att en barnmorska säger att man bör undvika socker.
De påstår att människan är en väldigt komplex varelse.
Jag tvivlar.
I mångt och mycket är vi människor väldigt förutsägbara.
Hepp... nu blir det Ensam hemma.
Dagens bilder.
Tog med barnen till en lekpark idag medan Rikard jobbade.
Träffade en söt katt där.
Rebecca försökte lära Cilla att gunga.
Ikväll, när Cilla sover, ska vi titta på Ensam hemma 1 med Rebecca. Hon har aldrig sett den.
Vecka 34.
Bebisen i vecka 34:
"Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster."
"Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden."
Vägde mig idag och jag har gått upp 15,5 kg.
Imorgon är det Rikards födelsedag.
Rebecca.
Ganska ointressant gravid-babbel.
I vanliga fall sover jag med bara en kudde men nu har jag tre.
Axlarna domnar bort när jag sover och jag vaknar av att axlarna är ömma och jag måste byta sida.
Och när jag byter sida måste jag ta med mig mina två extrakuddar som jag har under magen och under ena benet.
Men i det stora hela tycker jag att jag kommit lindrigt undan, precis som jag tyckte när jag väntade Cilla.
Jag har aldrig riktigt förstått vad många andra gravida klagar över.
Men vem vet, jag har ju några dagar kvar...
det kanske slutar med att jag sitter där och känner mig helt handikappad.
Idag var jag till mvc. Min ordinarie barnmorska är på semester så jag träffade en annan som jag tyckte bättre om. Om jag någon gång bestämmer mig för att bli 3-barnsmamma ska jag be att få henne istället.
Allt såg bra ut.
Vi pratade lite om att Cilla var så stor när hon föddes och en anledning till det kan vara att min kropp inte hanterar socker så bra.
Jag gjorde ett glukosbelastningstest förut och resultatet av det visar att min kropp hanterar socker normalt, men jag ligger på den övre gränsen, inom det normala, om någon orkar fatta vad jag menar med det.
Så jag ska försöka tänka på vad jag äter så kanske nästa barn blir normalviktigt.
För barnmorskan sa att Cillas storlek kunde ha med detta att göra och hon borde ju veta.
Dessutom levde jag nästan på kexchoklad innan Cilla föddes och jag var noga med maten. Jag åt säkert flera frukter om dagen, när jag väntade Cilla, och stora portioner mat, men den här gången är jag inte lika noga med maten.
När jag var gravid med Cilla åt jag verkligen för två.
Nu äter jag mest för min egen skull.
Och barnmorskan sa idag att en frukt om dagen är tillräckligt för det finns ju socker i frukt med.
Idag tog vi med barnen ut i skogen. Lekte lite charader. Rikard imiterade kebab. Jag imiterade ett elstängsel.
Sedan plockade vi lite skräp i naturen, blåbär, stenar, mossa och lite annat smått och gott.
50 dagar kvar!!!
Det är nu jag borde gömma mig under ett täcke och skrika: Jag vill inte, jag vågar inte föda barn. Kan inte du föda det här barnet Rikard?
En kroppslig förändring är att om jag råkar komma emot naveln så ömmar det rätt mycket.
Och när jag var ute och promenerade igår så kändes det otroligt obehagligt vid urinblåsan. Inte så att jag behövde gå på toaletten.
Jag tror att det kan ha varit barnet som låg på något särskilt sätt och liksom stötte i min urinblåsa så att det kändes väldigt obehagligt när jag rörde på mig.
Jag fick gå väldigt sakta.
Här sitter jag och bloggar om min urinblåsa.
Rebecca stannar ändå till på fredag.
Jag har bestämt att kvällarna ska ägnas åt att titta på min gamla favoritserie "Rapport till himlen". Rebecca tycker den verkar bra. Den sändes på tv 1994 så jag måste väl själv ha sett den för första gången vid 11 års ålder.
Imorgon ska Rikard få följa med till mvc för första gången under denna graviditet.
Rödbetshjärtat.
Fint va?
Årets tredje dopp.
Hon har växt.
Såhär lång är hon:
Idag har vi varit på stranden med min mamma, badat och fikat.
Nu blir det snart middag. Barnen får pannkaka. Jag och Rikard ska käka pölsa.
Kladdkake-bagaren.
Idag valde Cilla att vara hemma med oss framför att följa med farmor och kusinera.
Idag bestämde vi oss för att åka till skogen och plocka blåbär.
Det gick inget bra.
Myrorna jagade bort mig och Cilla från skogen.
Det var bara Rikard som inte brydde sig.
Varför finns det myror?
Och ikväll har jag gjort en sak som jag nog egentligen borde hålla tyst om.
Jag har gjort en kladdkaka.
Fast det är inte själva kladdkakan jag borde tala tyst om.
Det är det faktum att detta nog är första gången jag bakat någonting helt på egen hand. Rikard var ju på jobbet.
Och inte behövde jag ringa någon för att fråga om råd, utan jag har bakat den HELT själv.
Det var väl på tiden kan tyckas.
Det kändes stressigt och osäkert men nu är det gjort.
Och att jag är en mäster-bagare ser man på kläderna.
Kolla vad fin min t-shirt var efteråt:
Hur köket såg ut efteråt får ni inte veta.
Det får bli min och Cillas lilla hemlighet.
Någon form av självrespekt måste man ändå försöka ha.
Trött.
Efter 4 nätter hos farmor valde Cilla att sova hemma natten till idag.
Fast nu, inatt, vill hon tydligen sova över hos farmor igen.
Så inatt blir det sista natten hos farmor.
Igår följde jag med Rikard i lastbilen.
Idag borde jag städa men jag övervägar starkt att bädda ner mig och typ sova eller något i den stilen.
Vecka 33.
Nu har jag gått in i vecka 33.
Andra utomhusbadet i år & fästingarnas återkomst.
Vi doppade allt.
Jag hackade tänder.
Rikard skrattade för att jag hackade tänder.
Ett par barn stod lite längre bort och tittade intensivt på mig.
Rikard tror att de diskuterade min mage.
Jag tror att de diskuterade hur rolig jag såg ut när jag hackade tänder.
Igår var det en liten söt fästing som kröp omkring på mitt ben.
Eftersom jag var hemma och inte behövde vara självständig och modig så vrålade jag på Rikard som fick komma och ta bort den.
Tredje fästingen jag haft denna sommar, men som tur var hade den här inte hunnit bita sig fast ännu.
(Vid de andra två tillfällena har jag varit ensam så jag har fått lov att plocka bort dem själv.)
Innan denna sommar har jag inte haft en enda fästing sedan jag var barn.
Bebisen ligger i magen och hickar just nu.
Jag vill bada.
Nu ska vi passa på att göra sådant som vi inte kan göra med Cilla tänkte jag.
Nu går vi och tar ett sent kvällsdopp.
Men luften var kall och vattnet var ännu kallare så Rikard och jag satt bara på bryggan en stund för att sedan åka hem igen.
Värme och sol, kom hit!
Jag målade i alla fall en teckning tidigare idag.
Cilla hjälpte mig att färglägga vattnet på bilden.
Bilden föreställer mig och Rikard som badar. Och en sjöjungfru.
För kan man inte bada på riktigt så får man i alla fall bada på pappret.
Jag vill bada.
Än så länge har vi bara badat ute en gång den här sommaren. 
Cilla.
Cilla är hos sin farmor nu och några dagar framåt, eftersom hennes 2 kusiner är där på besök.
Jag saknar Cilla. ♥
Visserligen träffar jag henne dagligen fastän hon är hos farmor, men ändå.
Jag förstår ju att Cilla har det roligare med sina kusiner än här hemma med oss tråkiga föräldrar.
Choklad.
December utan choklad?
Inatt drömde jag att halva december hade gått och vi hade glömt att köpa en chokladkalender till Cilla.
I drömmen satte jag mig och skrev ett sms till mamma som löd ungefär såhär:
Hej. Kan du köpa en chokladkalender till Cilla? Jag glömmer hela tiden. Julkalendern på tv har hon inte heller sett en enda gång. Jag känner mig jättehemsk.
Sedan vaknade jag, med en ångestklump i halsen.
Knäppt, va?
60 dagar kvar till bebis.
Jag har gått upp ca 14 kg.
(Med Cilla gick jag upp totalt 21 kg så det återstår att se om jag går upp 7 kg de här sista 2 månaderna. Fast det låter väl orimligt?)
Nu börjar det märkas att man är gravid. Det knakar ofta i armarna när jag häver mig upp från liggandes till sittandes i sängen. Inte så trevligt, men så var det när jag väntade Cilla också.
Otymplig känner jag mig också, särskilt om nätterna av någon anledning. När jag byter sida om nätterna går det inte längre smidigt att rulla över från den ena sidan till den andra. Nej, det känns ganska klumpigt och bökigt faktiskt.
Cilla spelar "Finns i sjön".
Bebisprat i vecka 32.
Nu har jag gått in i vecka 32.
Information från internet:
Barnet väger omkring 2 kg.
Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon.
Mamman ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten.
Jag börjar mer och mer tänka på förlossningen nu. Och på barnet i magen som emellanåt skuttar runt som en liten kanin där inne. Ibland känns det som att den skuttar till med båda benen samtidigt, 2 eller 3 snabba små skutt.
Om man bortser från att jag var illamående och väldigt doftkänslig i början så har jag mått bra. Jag har inte kräkts en enda gång. Jag trodde att den här graviditeten skulle påminna om när jag väntade Cilla. Då kräktes jag varje dag i början och var totalt utmattad. Så blev det alltså inte.
Har haft lite känningar av foglossning ibland, men det har inte varit så farligt.
Bebisen har inte sparkat sönder vare sig mina revben eller min urinblåsa, även om den ibland tror att urinblåsan är en studsmatta.
Ibland kommer jag på mig själv med att säga "lilla gubben" till magen, för att snabbt lägga till "lilla gumman".
Spontant brukar det det bli en pojke när jag funderar över bebisen. Och jag vet att det inte är rimligt på något sätt, men jag tycker det känns som pojk-sparkar när bebisen bökar runt där inne.
Jag kan absolut ha fel. Pojksparkar... haha.
Cilla kändes ju som en flicka när hon låg i magen. Jag tänkte på henne som en flicka utan att veta om hon faktiskt var det.
Som jag sa igår till bebisen: Lilla gubben... lilla gumman... eller vad du nu är. ♥
Vad folk tror:
Cilla tror på en tjej
Rikard tror på en pojke
Jag tror... på en pojke... kanske
Min mamma tror på en tjej
Min svärmor tror på en tjej
Min mormor tror på en tjej
Jag vill ändå förtydliga... jag TROR att det blir en pojke. Jag ÖNSKAR mig en bebis.
2 gånger under denna graviditet har vi fått frågan "Var det planerat"?
Jag blev väl inte direkt arg över frågan men jag tycker det är ganska ohyffsat att ställa en sådan fråga.
Den frågan fick vi aldrig när vi väntade Cilla.
Men jo, det här barnet var väldigt planerat.
Kvällen innan graviditetstestet visade positivt:
Jag och Rikard kollade på den andra filmen om Narnia. Eller, det var mest Rikard som kollade. Jag satt på vardagsrumgolvet, ofokuserad, och visste att nästa dag skulle jag ta graviditetstestet. (Filmen tyckte jag var rätt tråkig.) Det kändes i kroppen som att jag var gravid. Någon form av symtom tyckte jag mig känna av. Antagligen molande.
På morgonen, dagen efter, väckte jag Rikard och sa att det var dags. Medan jag gick in på toaletten och gjorde testet satt han kvar i sängen och tog tid på testet. Testet visade fort att jag var gravid. Då tog jag testet och gick raka vägen till Rikard för att visa resultatet.
Jag minns det som att jag blev glad och lugn efter att ha gjort testet. Harmonisk.
Det var den fjärde januari 2009. 
Jag slog in testet i julklappspapper. När vi hälsade på min mamma den dagen, några timmar senare, fick hon mitt graviditetsbesked som en present. Lite knäppt kanske, men det kändes roligt att göra så.
Hon förstod, precis innan hon fick upp paketet, vad som skulle finnas innuti inslagspappret. Då började hon skratta.
Och nu är det inte så lång tid kvar innan bebisen kommer ut och blir en del av vår familj.
Såhär såg jag ut den fjärde januari,
samma dag som jag fått veta att jag skulle bli tvåbarnsmamma: 
Igår spelade vi "Finns i sjön" med Cilla. Det var första gången hon spelade det kortspelet. Hon fick hjälp, men var väldigt duktig och kunde mycket själv.
Cilla saknar Rebecca. Det har blivit ett långt glapp nu, totalt blir det 5 hela helger som vi inte träffat Rebecca pga att hon varit i Spanien. Det är en lång tid för en lillasyster som längtar efter sin storasyster. Cilla är ju van vid att träffa Rebecca varannan helg.
Nästa helg kommer hon i alla fall, om 10 dagar.
Badvädret har varit borta några dagar nu, men snart kommer det säkert tillbaka. Då ska jag bada.
Igår kväll var det åska. Då satt jag och Rikard och kollade på blixtrar på balkongen.
Vi planerar att hälsa på katten Agnes någon gång i sommar. Kanske den första augusti. Ska bli roligt att snart få träffa henne igen.
Viktigt.
"Barnet reagerar olika på olika musikstycken och instrument och det är viktigt att du pratar och sjunger med magen eftersom barnet rimligtvis kan känna igen sin mammas (och även pappas) röst."
Vadå viktigt?
Hjälp, jag har nog pratat för lite med bebisen i magen.
Ibland tror jag att de bara försöker ge blivande mammor och mammor dåligt samvete.
Man får ju ständigt höra vad man ska göra och inte göra.
Det är lätt att känna att man gör fel eller inte duger utan att någon ständigt ska försöka påminna en om det.
Viktigt att prata med bebisen i magen?
Det är säkert BRA, men viktigt?
Dagens bilder.
2 stolar, cruising, brevet.
Sedan var vi en sväng till Västerås cruising.
Det var roligt att titta på alla bilar och människor, även om jag inte är intresserad av bilar.
För några dagar sedan fick vi ett brev från Rebecca som har varit i Spanien.
Idag ville Cilla skriva ett brev till Rebecca.
Brevet består av en teckning som föreställer Rebecca och lite text på baksidan av teckningen.
Kolla in vilka söta huggtänder Rebecca fick:
Rufus-testet.
Efter filmen gjorde vi ett litet test. Rufus låg och halvsov i soffan och Rikard sa att den enda anledningen till att han låg där var att vi också var där.
Så vi gick och lade oss i sängen för att se hur lång tid det skulle ta innan Rufus kom efter oss.
2 minuter och 5 sekunder tog det.
Rufus är en sällskapskatt.
Världens fulaste namn?
Jag kom, på ett namnförslag till bebisen i magen som jag lade fram för Rikard. Rikard förklarade då att det var ett av världens fulaste namn.
Jahapp, då vet jag det.
Namnet var Liv.
Som tur är har vi några namn som vi är överens om men det är alltid roligt att fundera över nya namn. Vi har ett favorit-pojknamn och ett favorit-flicknamn men det är alltid roligt att fundera över detta kring namn. Ingenting är ju bestämt ännu och ingenting kommer heller att vara bestämt förrän vi står där med bebisen i famnen.
Ikväll ska jag och Rikard titta på filmen "Revolutionary Road" med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet. Jag hoppas den är bra. Den har fått bra kritik i alla fall.
Ännu en omröstning.
Hur ser jag ut i denna klänning?
(Tryck på frågan för att komma till omröstningen).
Vecka 31.
Vecka 31.
Imorse vaknade jag för första gången under denna graviditet av kramp i vaden.
Gissa vad jag gjorde då?
Jo, självklart sa jag "Hjälp, hjälp, hjälp" så att Rikard vaknade och kunde hjälpa mig.
Jag vet inte hur mycket som beror på själva graviditeten eller hur mycket denna värme spelar in, men det har börjat bli lite tyngre nu.
På nätterna tycker jag t.ex. att det är ganska tungt att ta mig ur sängen för att gå på toa.
Och ofta vaknar jag av att jag vill vända mig om i sängen och liksom måste häva mig upp på båda armarna för att kunna vända mig till andra sidan.
Och inte är det så lång tid kvar heller, 69 dagar.
Cilla hoppas på att bebisen i magen ska vara en flicka. Hon tycker att bebisen ska heta Lisa.
(Filippa, George och Peter, efter Peter Pan, är andra namnförslag som Cilla haft.)
Inatt jobbar jag min sista natt för en lång tid framöver.
Efter det blir det några semesterdagar och strax efter det börjar havandeskapspenningen.
