Nu har jag gått in i vecka 32.

Information från internet:

Barnet väger omkring 2 kg.

Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon.

Mamman ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten.

Jag börjar mer och mer tänka på förlossningen nu. Och på barnet i magen som emellanåt skuttar runt som en liten kanin där inne. Ibland känns det som att den skuttar till med båda benen samtidigt, 2 eller 3 snabba små skutt.

Om man bortser från att jag var illamående och väldigt doftkänslig i början så har jag mått bra. Jag har inte kräkts en enda gång. Jag trodde att den här graviditeten skulle påminna om när jag väntade Cilla. Då kräktes jag varje dag i början och var totalt utmattad. Så blev det alltså inte.
Har haft lite känningar av foglossning ibland, men det har inte varit så farligt.
Bebisen har inte sparkat sönder vare sig mina revben eller min urinblåsa, även om den ibland tror att urinblåsan är en studsmatta.

Ibland kommer jag på mig själv med att säga "lilla gubben" till magen, för att snabbt lägga till "lilla gumman".

Spontant brukar det det bli en pojke när jag funderar över bebisen. Och jag vet att det inte är rimligt på något sätt, men jag tycker det känns som pojk-sparkar när bebisen bökar runt där inne.
Jag kan absolut ha fel.  Pojksparkar... haha.

Cilla kändes ju som en flicka när hon låg i magen. Jag tänkte på henne som en flicka utan att veta om hon faktiskt var det.

Som jag sa igår till bebisen: Lilla gubben... lilla gumman... eller vad du nu är. ♥



Vad folk tror:

Cilla tror på en tjej
Rikard tror på en pojke
Jag tror... på en pojke... kanske
Min mamma tror på en tjej
Min svärmor tror på en tjej
Min mormor tror på en tjej

Jag vill ändå förtydliga... jag TROR att det blir en pojke. Jag ÖNSKAR mig en bebis.

2 gånger under denna graviditet har vi fått frågan "Var det planerat"?
Jag blev väl inte direkt arg över frågan men jag tycker det är ganska ohyffsat att ställa en sådan fråga.
Den frågan fick vi aldrig när vi väntade Cilla.
Men jo, det här barnet var väldigt planerat.

Kvällen innan graviditetstestet visade positivt:

Jag och Rikard kollade på den andra filmen om Narnia. Eller, det var mest Rikard som kollade. Jag satt på vardagsrumgolvet, ofokuserad, och visste att nästa dag skulle jag ta graviditetstestet. (Filmen tyckte jag var rätt tråkig.) Det kändes i kroppen som att jag var gravid. Någon form av symtom tyckte jag mig känna av. Antagligen molande.

På morgonen, dagen efter, väckte jag Rikard och sa att det var dags. Medan jag gick in på toaletten och gjorde testet satt han kvar i sängen och tog tid på testet. Testet visade fort att jag var gravid. Då tog jag testet och gick raka vägen till Rikard för att visa resultatet.

Jag minns det som att jag blev glad och lugn efter att ha gjort testet. Harmonisk.

Det var den fjärde januari 2009.



Jag slog in testet i julklappspapper. När vi hälsade på min mamma den dagen, några timmar senare, fick hon mitt graviditetsbesked som en present. Lite knäppt kanske, men det kändes roligt att göra så.
Hon förstod, precis innan hon fick upp paketet, vad som skulle finnas innuti inslagspappret. Då började hon skratta.

Och nu är det inte så lång tid kvar innan bebisen kommer ut och blir en del av vår familj.

Såhär såg jag ut den fjärde januari,
samma dag som jag fått veta att jag skulle bli tvåbarnsmamma:



Igår spelade vi "Finns i sjön" med Cilla. Det var första gången hon spelade det kortspelet. Hon fick hjälp, men var väldigt duktig och kunde mycket själv.

Cilla saknar Rebecca. Det har blivit ett långt glapp nu, totalt blir det 5 hela helger som vi inte träffat Rebecca pga att hon varit i Spanien. Det är en lång tid för en lillasyster som längtar efter sin storasyster. Cilla är ju van vid att träffa Rebecca varannan helg.
Nästa helg kommer hon i alla fall, om 10 dagar.

Badvädret har varit borta några dagar nu, men snart kommer det säkert tillbaka. Då ska jag bada.

Igår kväll var det åska. Då satt jag och Rikard och kollade på blixtrar på balkongen.

Vi planerar att hälsa på katten Agnes någon gång i sommar. Kanske den första augusti. Ska bli roligt att snart få träffa henne igen.