Det jobbigaste med graviditeten är nog sömnen.

I vanliga fall sover jag med bara en kudde men nu har jag tre.
Axlarna domnar bort när jag sover och jag vaknar av att axlarna är ömma och jag måste byta sida.
Och när jag byter sida måste jag ta med mig mina två extrakuddar som jag har under magen och under ena benet.

Men i det stora hela tycker jag att jag kommit lindrigt undan, precis som jag tyckte när jag väntade Cilla.
Jag har aldrig riktigt förstått vad många andra gravida klagar över.
Men vem vet, jag har ju några dagar kvar...
det kanske slutar med att jag sitter där och känner mig helt handikappad.

Idag var jag till mvc. Min ordinarie barnmorska är på semester så jag träffade en annan som jag tyckte bättre om. Om jag någon gång bestämmer mig för att bli 3-barnsmamma ska jag be att få henne istället.
Allt såg bra ut.
Vi pratade lite om att Cilla var så stor när hon föddes och en anledning till det kan vara att min kropp inte hanterar socker så bra.
Jag gjorde ett glukosbelastningstest förut och resultatet av det visar att min kropp hanterar socker normalt, men jag ligger på den övre gränsen, inom det normala, om någon orkar fatta vad jag menar med det.
Så jag ska försöka tänka på vad jag äter så kanske nästa barn blir normalviktigt.
För barnmorskan sa att Cillas storlek kunde ha med detta att göra och hon borde ju veta.
Dessutom levde jag nästan på kexchoklad innan Cilla föddes och jag var noga med maten. Jag åt säkert flera frukter om dagen, när jag väntade Cilla, och stora portioner mat, men den här gången är jag inte lika noga med maten.
När jag var gravid med Cilla åt jag verkligen för två.
Nu äter jag mest för min egen skull.
Och barnmorskan sa idag att en frukt om dagen är tillräckligt för det finns ju socker i frukt med.

Idag tog vi med barnen ut i skogen. Lekte lite charader. Rikard imiterade kebab. Jag imiterade ett elstängsel.
Sedan plockade vi lite skräp i naturen, blåbär, stenar, mossa och lite annat smått och gott.