Jag drömde inte om förlossningen inatt heller.
Däremot drömde jag att Rebecca låg på BB och hade fött ett barn.
Var kommer alla drömmar ifrån?

Bebisen var söt men jag ska erkänna att vi inte var helt glada för vi tyckte Rebecca var lite väl ung för att bli mamma.

Jag tror att jag drömde den där drömmen för att jag ganska nyss berättade för Rikard att han kanske kan vara morfar om sisådär 6 år.
Ni skulle sett hans ansiktsuttryck när jag sa det.
Haha.

9 dagar kvar.
Idag har jag och Rikard varit på bio och sett nya Harry Potter-filmen.
Vi har även varit på loppis och ätit middag hemma hos Rikards mamma.

Jag drömde inte om bebisen inatt.
Jag drömde om mandelkubb istället.

Så nu vill jag ha mandelkubb. Det har jag nog inte ätit på flera år.
I alla fall inte vad jag minns.

10 dagar kvar.
Känner av sammandragningar ibland, särskilt på kvällen.
Känner mig rätt spänd och förväntansfull inför förlossningen.
Känslan i precis detta nu är Det ska bli kul att föda barn.
Återstår att se om den känslan håller i sig när det väl är dags.

En tanke har slagit mig.
Jag vet inte om man får ta emot besök när man ligger på BB med tanke på svininfluensan.
Jag vill ju gärna ha besök. Jag skulle bli tokig av att ligga på BB i 2-3 dagar utan att någon kom.
Jag har hört en del rykten om att det kan vara besöksförbud.

Igår höll jag och Rikard på och fixade i vårt sovrum.
Vårt sovrum kommer ju även att bli bebisens sovrum, så det har blivit till att möblera om lite.
Det blir en aning trångt, men det ser okej ut.

Ställde mig på vågen idag.
Har gått upp 1,5 kg på en vecka.

Total viktuppgång: ca 17,5 kg.
(Med Cilla gick jag upp ca 21 kg allt som allt).

Nu är gipsmagen gjord.
Nu ska den stelna och sedan stabiliseras med lite mer gips så att den blir mindre bräcklig.

12 dagar kvar. 
 
12!!!

Etta... tvåa... Bingo...

Nu tänker man på förlossningen i stort sett hela tiden.
Och jag känner att jag borde göra en massa saker innan bebisen kommer, men jag går mest runt och
* slappar
* funderar över förlossningen och bebisen
* slappar lite till

På ett sätt vill jag att bebisen ska komma nu.
På ett annat sätt känner jag att den gott kan stanna kvar i magen en stund till.
Vill träffa den lilla bebisen, men tanken på förlossningen känns både läskig och spännande.
Svårt att veta om man vill springa och gömma sig och inbilla sig att det där med förlossningen går att komma ifrån på något sätt eller om man vill ställa sig och självsäkert säga:
Absolut, att föda barn grejar jag lätt som en plätt.

För hur läskig tanken på förlossningen än känns så vill jag inte missa den.
Jag vill föda ut barnet.
Fast det gör ju lite ont ska erkännas.

Och tänk om Rikard har super-migrän och tänk om moderkakan lossnar och tänk om jag blir sövd och får kejsarsnitt.
Tänk om någon svimmar. Tänk om jag kommer in till förlossningen och barnmorkan säger att det är försent för ryggmärgsbedövning.
Tänk om jag dör.
Eller ännu värre...
tänk om vi glömmer kameran hemma!!

Det är nog därför som jag tar det så lugnt och inte gör alla de där sakerna som jag tänker att jag ska göra.
Jag har så mycket i huvudet som det är.
Sedan spelar det säkert in att jag är en latmask som gärna skjuter upp saker och ting.

Ikväll kanske jag och Rikard ska göra en gipsavgjutning av min mage. (Det gjorde vi när vi väntade Cilla också. Den hänger på väggen i hennes rum.)
Jag vill gärna göra gipsmagen i sista minuten, men nu, när det bara är 12 dagar kvar till beräknad förlossning, vet jag inte om jag vågar vänta så mycket längre. 
Risken finns ju att om jag väntar för länge så blir det försent. 
 


Såhär såg det ut när vi gjorde Cillas gipsmage:

Nu har jag gått in i vecka 39.
Känner av lite sammandragningar ibland.
Inatt tror jag att jag kände av sammandragningar.
13 dagar kvar.

Men jag önskar att jag drömde mer om bebisen och om förlossningen.
Mina drömmar har den senaste tiden handlat om att jag blir bjuden på glögg hemma hos mamma, att jag har rysligt bråttom till jobbet och om vatten.
Hade jag fått välja skulle mina drömmar handla om förlossningen.
Men vem kan styra över vad som rör sig i ens huvud när man sover?

Kan inte någon vara så vänlig att bjuda mig på alkoholfri glögg i december?
Varför funderar jag så mycket över den avlägsna julen?
Kan det på något sätt ha med graviditeten att göra?
Min första jul som tvåbarnsmamma.
Jag har ingen lust att fundera över julen när det är augusti.
Dumma julen.
Dumma mig som inte kan styra över mina egna tankar.

Vad KAN jag styra över egentligen?

Cilla fick en vit gosedjurskatt igår.
Hon döpte den till Magda. I efternamn fick den heta Lena.

Vår kommun ska vara med i "Körslaget" och ledas av Caroline af Ugglas. Igår var det audition i Kungsängen. Jag och pappa åkte dit och kollade runt lite, men det var inte så mycket att se. En ringlande kö på 200-250 personer.
Sedan åkte jag och Cilla hem till pappa och tittade på Änglagård.
Det var då jag började fundera över huruvida Rikard Wolff är snygg eller inte.
Fast Rikard Johansson (min fästman, ni vet) säger att Rikard Wolff är gräsligt ful.

Rikard och jag har precis läst ut en bok.
Fru Björks öden och äventyr av Jonas Gardell.
Ibland läser vi böcker ihop.
Eller rättare sagt, Rikard läser högt, jag lyssnar.
Jag älskar slutet på den boken.

Är Rikard Wolff attraktiv?
   

Nu har Rikards nya glasögon kommit.

15 dagar kvar till beräknad förlossning.
Hur känns det?
Jag vet faktiskt inte.
Lite rädd är jag väl, på något sätt, men exakt VAD jag är rädd för är svårare att säga.
Eller rädd och rädd...
jag känner nog mer av någon slags oro.

Rastlöshet?
Ja, kanske.

Jag har läst att många gravida går in i sig själv på slutet av graviditeten och förbereder sig inför förlossningen. Kanske är det vad jag gör. Det är lite som ett ingenmansland... kanske.
Som att man befinner sig i en utandning.
Man väntar.
Väntar på förlossningen.
Väntar på barnet.
Det är svårt att beskriva vad som rör sig i mitt huvud just nu.
Inte ens jag själv vet riktigt.

Det är lite jobbigt att inte veta om förlossningen sätter igång inatt eller om det dröjer nästan en månad.
För det vet man ju faktiskt inte.
Man har inte någon direkt kontroll.
Kanske är det därför det känns som ett ingemansland.

Inte så att jag är deppig.
Jag bara... är.
Det är så det känns just nu.
Jag existerar.
Jag väntar.

Om förlossningen vet jag inte mycket.
Det jag vet är väl att jag vill ha epidural.
Annars ska jag försöka att lyssna på kroppen och göra som den vill.
Slappna av är bra att göra när smärtan kommer över en.
Fast jag undrar om inte det är lättare sagt än gjort.


På förlossningen:



Igår var Cilla på barnkalas. Det tyckte hon var roligt. Jag och Rikard var också med på kalaset. Cilla pratar nu en hel del om hur hon vill att hennes eget kalas ska bli. Fiskdamm ska det vara.

Tänk att hon blir 5 år nästa gång hon fyller år. Det känns nästan läskigt på något sätt.
5 är en sådan stor siffra.
Jag undrar hur det känns för mina egna föräldrar att ha barn i 25-årsåldern.
De måste ju ha dött av läskighet för länge sedan.

Imorgon ska jag och Rikard till mvc.

Och om barnet väljer att stanna kvar i magen blir det bio på söndag.

När jag var barn fick jag en bok som heter "Killtjusarboken".
Hittade lite intressanta tips som jag skrivit ner i den en gång i tiden:

Idag satt Cilla vid köksbordet och målade när hon berättade för mig att bebisen i min mage är en flicka.
Så nu behöver jag inte undra längre.

Magen.


Valdemar.

Nu har jag gått in i vecka 38.
Dagar kvar till beräknad förlossning: 20.

Jag läste på en internetsida igår att en del mammor kan vara nedstämda när förlossningen närmar sig. I mitt fall påminner humöret om en jojo.
Jag kan vara nedstämd, orolig och vilsen men jag kan också känna mig glad och harmonisk.

Igår såg jag filmen Glasblåsarns barn.
Den blev jag faktiskt nedstämd av. Det är en barnfilm, men jag kom fram till hur hemsk den egentligen är.
Den handlar om 2 barn som blir bortrövade från sina föräldrar.
De blir förda till något form av låtsas-land där de glömmer bort sina föräldrar.
Barnen blir behandlade som ting. Som saker som ska vara tysta och söta.
Det jag ser i filmen är barn som far illa. Och föräldrar som förlorar sina barn.
Det må vara hur mycket barnfilm det vill, den är ändå sorglig.



Imorse ringde jag Rikard och sa: Vattnet gick, nej, jag bara skojade.
Det kanske inte var helt snällt av mig.
Han är lite orolig inför förlossningen.
 
Har hyrt filmer på biblioteket som jag hade tänkt se idag.

På eftermiddagen ska vi åka till en optiker och kolla Rikards syn samt kolla efter nya glasögon till honom.

Dessa böcker vill jag läsa för Cilla när hon blir äldre:

Bröderna Lejonhjärta
Ronja Rövardotter
SVJ (Stora Vänliga Jätten)

Rikard menade att Ronja och Bröderna Lejonhjärta kan vi väl läsa för henne redan nu, men åh nej, ännu är hon för liten för sådana böcker. 
Just nu är det Karlsson på taket som gäller här hemma.  
Hur det kunde bli så vet nog ingen.
Jag och Rikard gillar inte Karlsson, han är elak, egocentrisk och allmänt hemsk.

Rikard har tagit hem sin morfars gamla fåtölj.
Han ville ha den eftersom den är ett fint minne av hans morfar.
Men den var väl inte i bästa skick så därför åkte vi till Ikea idag för att leta efter filtar som man kunde täcka den med och göra den lite finare.
Här har ni före- och efter-bilder på fåtöljen:



Blev ganska snyggt, men jag vet inte om bilderna gör det hela rättvisa.

Här är en annan del av vardagsrummet som är lite förnyat:



Det kallas för att "boa" förstår ni, det jag och Rikard ägnar oss åt.
Ett typiskt beteende när man ska få barn.

Idag var det Cillas första dag tillbaka hos dagmamman.

En bibliotikarie där vi bor har bett mig om några av mina dikter. Jag har skrivit ihop lite gamla dikter, lagt i ett kuvert som jag ska ge henne.
Jag drömde inatt att jag hade lämnat brevet och även fått ett brev tillbaka från henne.
Där stod det att hon tyvärr inte ville använda mina dikter till något, de var för mörka, men denna dikt som jag skrev år 2001 tyckte hon var "somrig":

Du talade om änglar
där du satt så nära mig
jag kunde nästan röra dig
Du talade om änglar
och jag blundade
för dina änglar är alltid hela
och mina går sönder
Du talade om änglar
jag nickade och log
men inom mig var död
för du talade om änglar
och jag om blod

Somrig?
Jovisst.
Ibland drömmer man knasiga drömmar.

Nu är jag frisk.

Rebecca har bloggat.

Inatt drömde jag att bebisen hade kommit. Det var en flicka. Jag och Rikard fick stanna kvar på BB för amningen krånglade.
Först var jag rädd när jag skulle amma eftersom jag kom ihåg hur ont det gjorde när jag ammade Cilla de första dagarna. Sedan blev det ännu mer problem för det visade sig att bebisen inte ens ville amma.

Det är bara omkring 23 dagar kvar nu. En lätt panik börjar sprida sig i min kropp.
Eller lätt och lätt...
En gigantisk panik och oro äter upp mitt skelett...
men det är en annan historia.

Slutet på den här filmen får mig att börja lipa.
Det handlar om en hund, Benji, som blir strandsatt på en ö och ser hur en puma-mamma blir skjuten.
Filmen handlar om hur Benji tar sig an pumans barn, som nu är moderlösa, och försöker få en annan puma att bli deras nya mamma.
Men det visar sig inte vara så lätt.
När helikoptern, som letar efter Benji, cirklar över ön gömmer sig Benji för han känner att han måste ta hand om puma-barnen.
Snyft, snyft.
Här ovan har ni slutet av filmen om ni är intresserade.
Fånigt att lipa över detta, jag vet.

Idag gick jag in i vecka 37 och febern hänger kvar.
Hostar mig igenom nätterna.
Rikard har också feber, hosta och migrän och kanske ögoninflammation.
Med andra ord...
det hade inte kunnat vara roligare här hemma just nu.

Natten från helvetet är nu.
Jag vaknar varje timme, kanske flera gånger i timmen, och hostar och luftrören piper.
Nu är kl 04.09 och jag är jättearg och jättesur.
Varje gång jag hostar vaknar bebisen till.
Jag är rädd att jag på något sätt ska störa bebisen eller stressa den så att förlossningen startar. Det kanske inte fungerar på det sättet, men jag känner en oro för det, som jag hostar.
Jag vill verkligen inte föda barn just nu. Jag vill vara frisk när allting sätter igång.

Nu är Rikard också sjuk. Livet leker.

Har gjort honungste.
Jag är himla trött.
Och väldigt arg.
Och ledsen såklart.

Jag vill sova.

Nu är den förbaskade febern tillbaka.
38,5.
Sablar.
Annars har jag mått okej idag.

Igår var jag sjuk. Feber och ont i halsen. Det var jobbigt.

Idag mår jag mycket bättre.

Rikard började skolan idag. Om någon eller några dagar så är det väl hans tur att vara sjuk. Han blir nästan alltid sjuk efter att jag har varit det.
Och särskilt om det handlar om att ha ont i halsen.
Han är livrädd för att få ont i halsen.
Det skulle inte förvåna mig om han hellre ligger i maginfluensa än har halsont.
 

Hemkommen efter en lång dag i Nyköping. Jag är trött, sjuk och yr.

Cilla tyckte väl varken bu eller bä om att vara på spelning. När Staffan gick förbi och skulle skaka hand med henne tittade hon bara ner i backen och var blyg.

Under spelningen satt hon mest och lekte.
Men när spelningen däremot avslutades med låten "Lilla fågel blå" sprang hon fram till Rikard och började digga.
Satt på hans axlar och såg glad ut.

Cilla har sjungit lite på "Lilla fågel blå" idag, efter spelningen.
Hon sjöng: "Kom tillbaks, hela världen är så underbar".

Efter spelningen såg vi ett karneval-tåg som dansade förbi. Halvnakna kvinnor som vickade på rumpan och log stelt. Det tyckte jag var pinsamt. Jag försökte titta bort, sådär lite fint och hänsynsfullt. Jag är uppväxt med att man inte tittar på folks rumpor.
Cilla däremot tittade med stora ögon och berättade för sin farmor vilka fina skor någon hade.
Och försökte dansa likadant som kvinnorna.
Hon tyckte att karnevalen var dagens höjdpunkt.
Eller ja... det allra bästa var förstås ballongen hon fick av farmor.

Rufus tror att spjälsängen är hans.

Idag är det exakt 1 månad kvar till det beräknade förlossningsdatumet.

Nu ska jag, Rikard, Cilla och Rikards mamma åka till Nyköping och se Staffan Hellstrand.
Det blir:
* Cillas första Staffan-minne
* Min sista spelning för en tid framöver

Staffan Hellstrand:


Igår var jag, Rikard och Cilla iväg och badade på kvällen. Kastade badboll.

Och nu, äntligen, börjar jag kunna se ett slut på all tvätt i tvättkorgen. Mycket tvätt har det blivit med alla bebiskläder.

Spjälsängen,
bäddad och klar.

Igår var jag och Cilla iväg med min mamma till stan. Besökte Aquaria Vattenmuseum och Junibacken.
Det var trevligt. 

Idag var jag, Cilla och Rikard ute med pappa i hans båt.
Badade lite. 

Har även köpt en pedalhink  till alla kommande blöjbyten och även lite blöjor och våtservetter. 

Imorse var jag till mvc med Rikard och Cilla. Alla värden är bra och bebisen har nu lagt sig med huvudet neråt.

Mycket tankar.
Mycket känslor.
Det är bara runt en månad kvar nu.

Mycket, mycket, mycket.

Jag undrar över barnet som jag snart kommer att klä i blå strumpor med gröna grodor på.

Cillas gamla bebiskläder:

35 dagar kvar till bebis.
En lätt rädsla börjar smyga sig på.
Jag har i alla fall tagit fram alla bebiskläder och ska tvätta några av dem idag.

En massa funderingar som ploppar upp...
Var ska spjälsängen stå?
Vad ska bebisen heta?
Hur ska detta gå?

Idag var vi ute med pappa i hans båt.
Det blev en heldag.

- Vad gör du, frågade Rikard när jag stökade runt i garderoben.
- Smörkräm, svarade jag allvarligt och tittade på honom.

Jag undrar fortfarande vad jag menade med det.

Igår åkte vi och hälsade på Agnes. Det tog ca fyra timmar att åka dit.
Jag vet inte om Agnes kände igen oss eller inte, men jag hoppas det. Hon låg framför sitt hus och solade när vi kom.
Kelig var hon i alla fall. Hon var precis som jag minns henne.
Hennes nya familj verkar trevlig, två vuxna, ett barn i Cillas ålder och en bebis.
De berättade att Agnes håller sig i närheten av huset och tycker om att klättra i träd.

På vägen hem besökte vi en djurpark där Agnes gamla matte jobbar. Det var trevligt. De hade "bambisar" och allt.

Och så gick vi upp för ett utkikstorn.
Inte världens bästa grej att göra som höggravid.
Är jag höggravid nu förresten?
Jo, men det måste jag väl vara.
Flåsade som en galning på vägen upp.
Det kändes som att jag skulle få kramp i vaden när jag gick ner för alla trapporna igen.
Och efteråt var jag öm i knän och i svanken.

För någon natt sedan drömde jag att bebisen föddes.
Datumet för förlossningen var den sista augusti.
Det blev en pojke.

Rebecca har bloggat också, precis innan hon gick och lade sig för att sova.
Vi var hemma rätt sent igår, men så kan det bli ibland, med långa bilresor och allt.