Hemkommen efter en lång dag i Nyköping. Jag är trött, sjuk och yr.

Cilla tyckte väl varken bu eller bä om att vara på spelning. När Staffan gick förbi och skulle skaka hand med henne tittade hon bara ner i backen och var blyg.

Under spelningen satt hon mest och lekte.
Men när spelningen däremot avslutades med låten "Lilla fågel blå" sprang hon fram till Rikard och började digga.
Satt på hans axlar och såg glad ut.

Cilla har sjungit lite på "Lilla fågel blå" idag, efter spelningen.
Hon sjöng: "Kom tillbaks, hela världen är så underbar".

Efter spelningen såg vi ett karneval-tåg som dansade förbi. Halvnakna kvinnor som vickade på rumpan och log stelt. Det tyckte jag var pinsamt. Jag försökte titta bort, sådär lite fint och hänsynsfullt. Jag är uppväxt med att man inte tittar på folks rumpor.
Cilla däremot tittade med stora ögon och berättade för sin farmor vilka fina skor någon hade.
Och försökte dansa likadant som kvinnorna.
Hon tyckte att karnevalen var dagens höjdpunkt.
Eller ja... det allra bästa var förstås ballongen hon fick av farmor.