Motorcykel.
Det var bara några timmar sedan jag bloggade sist men blogglusten infann sig en gång till.
När jag och Vide var ute och gick idag så åkte en elrullstol förbi oss.
Då sa Vide:
- Motorcykel.
Och Cilla berättade för mig för någon dag sedan att jag alltid är söt oavsett vilket humör jag är på.
De är söta, mina barn.
Man kan smälta för mindre.
Jag är sugen på varm choklad med vispgrädde och marshmallows.
Ikväll kanske jag och Rikard ska se en film.
Slumdog millionaire kanske.
Ja, det var väl det jag ville säga.
Hejdå.
OnStage 2011.
Nackdelen med att jobba i skolkök är att jag får ont i fötterna av att stå och gå i träskor.
Och att arbetskläderna är grymt osexiga.
Fördelen är att det är trevligt att sortera disk.
Imorgon händer det mycket.
Först ska jobba 3 timmar, sedan ska jag åka till sjukhuset och fortsätta de samtal som eventuellt kommer leda fram till en ADD-utredning och på kvällen ska jag och Rikard åka iväg.
Vi har blivit bortbjudna på mat och ett Globen-besök.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är vi har tackat ja till men vi ska få se kända ansikten som t.ex. Darin och Jill Johnsson.
OnStage 2011 heter det vi ska gå på.
Kan bli trevligt.
Men...
imorgon är det 1 december.
Det innebär att jag missar första avsnittet av julkalendern.
Jag brukar ju se på det med Cilla.
Jag får helt enkelt se det avsnittet på internet sedan.
Ja, jag har ett behov av att känna att jag har kontroll på saker och ting.
Att jag missar första avsnittet med Cilla känns lite jobbigt,
men ärligt talat så blir nog mat och Globen mer kul än 15 minuters barnprogram.
Man får släppa på kontrollen.
Jorden går inte under.
Cilla blir inte ett olyckligt barn av att se julkalendern tillsammans med sin farmor istället för med mig.
Allting ordnar sig.
Korven den har två.
Pannkakan har ingen.
Jag har ADD.
Juliga tankar.
Det är som sagt ett ganska trevligt arbete om man är en sådan som jag.
En annan sak som var ganska trevligt var att Vide vaknade på natten, klättrade ur sin säng och kröp upp och lade sig att sova hos mig istället.
Dock fick han bara ligga och sova hos mig några minuter innan jag bar tillbaka honom till hans egen säng.
Jag sover nämligen väldigt ytligt om han sover precis intill mig.
Det känns tryggare att han sover i sin egen säng.
Jag undrar om jag ska prova på att göra lite julgodis här hemma innan jul.
Jag hittade ett recept som jag tycker låter intressant och som många tydligen gillar.
Det heter Rocky road och innehåller choklad, dumlekola, marshmallows, jordnötter och pistagenötter.
Det ser ut typ såhär:
Vi får se om det blir lite sådant till jul eller inte.
Sedan blir det till att göra Mozartkulor för det har jag och Rikard gjort de senaste åren.
Första advent har nu kommit och gått.
Vi tände lite tomtebloss dagen till ära.
Det var populärt.
Vide skrattade och Cilla tindrade med ögonen.
Anledningen till att vi köpte tomtebloss var att Cilla undrade vad det var för något och jag tyckte att hon skulle få veta det.
Jag fick nästan lite dåligt samvete över att hon inte visste vad det var för något.
Sedan försökte vi oss på att ta årets julkort i helgen men det gick ganska dåligt faktiskt.
Det är svårt att få en bild där alla ska se bra ut.
Hmm... vi får se hur det blir med jubilden i år.
Förändring.
Tack Rikard och Rebecca för hjälpen.
Här är en bild som jag tog på mammas katt Disa idag:
Då var man farmor då...
Jag tycker inte det var länge sedan Vide var en liten bebis
och nu har han själv gått och skaffat en liten en.
Viktiga saker på dåliga ställen.
Nu är det snart första advent.
Jag har jobbat lite exra i skolkök den här veckan.
Det är ganska kul tycker jag.
På måndag ska jag också jobba i skolkök.
Imorgon kanske Rebecca ska hjälpa mig att piffa upp min blogg lite.
Vi får se.
Jag har kommit fram till att jag ska sluta lägga mina saker på bra ställen eftersom jag alltid glömmer bort var ställena är.
Vilket resulterar i att jag får springa runt så mycket och leta efter mina prylar.
Från och med nu ska jag bara lägga viktiga saker på dåliga ställen.
Idag har Vide kissat på pottan på egen begäran (i morse), klappat mig på håret, pussat mig på munnen och sagt Vides.
Det var när jag förklarade att ryggsäcken som han höll i tillhörde Cilla som han protesterade och sa:
- Vides.
Tidigare har han bara sagt ordet min om saker som han tycker borde tillhöra honom.
Kvällen avslutades med Idol och dumle med smak av pepparkaka.
Rebecca och Cilla håller på Moa.
Jag vet inte riktigt vem jag ska hålla på.
Det lutar åt Moa och Robin.
Nu ska jag gå och sova för klockan är för mycket.
God natt. 
Om barnen, grädde och ljudböcker.
Kvällarna är inte särskilt roliga numera.
Vide vägrar att somna.
Han skriker, klättrar ur sin säng och krånglar i 1-2 timmar innan han somnar.
Inte särskilt roligt för två trötta föräldrar som vill ta det lugnt.
Men men.
Idag somnade han inte förrän strax innan 22 på kvällen.
Han är rätt vild vår lilla son.
Klättrar, busar och håller igång.
Han har väldigt svårt att bara sitta still.
Nu är han egentligen ingen bebis längre för den som kanske inte visste det.
Men jag kallar honom forfarande för det.
Ibland.
Gud, tänk om jag aldrig kommer kunna sluta?
Jag undrar om han fortfarande kommer tycka om att bli kallad för mammas lilla bebis när han är 20 år.
Rikard och Vide hade följande samtal vid skötbordet idag:
Rikard: Vide, kan du ligga still?
Vide: Nää.
Rikard: Har du ADHD?
Vide: Jaa.
Idag åt vi pannkakor till middagen.
Vide fick hjälpa till att vispa grädden:
Idag var min mormor här på besök.
Cilla skrev då detta på sin Nintendo DS:
GAMLMoRMoR betyder alltså gammelmormor.
Detta skrev hon på egen hand, utan någon hjälp.
Hon skrev helt enkelt som tycker att ordet gammelmormor låter.
Jag är imponerad.
Imorgon ska Cillas bästa kompis Linn få följa med oss hem efter skolan.
Jag har börjat lyssna på en ny ljudbok idag.
Den heter Att människan levde.
Det är den bok som de sedan har gjort filmen Maria Larssons eviga ögonblick av.
Jag har sett den filmen och tyckte att den var så pass bra att jag kände att jag ville uppleva boken också.
God natt.
Mina barn.
Det tyckte han var roligt:
Lastbilen hade också en brandvarnare upptäckte min uppmärksamma son.
Eller som Vide själv säger, en wio-wio-wio.
Här nedan sjunger Cilla en sång som hon tycker är så fin att hon nästan vill gråta:
Poesi.
Omkring tiggarn från Luossa
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägman och om underbara ting
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
'Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnorna, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände ska bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födseövånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svart salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.'
/Dan Andersson.
Poesi.
Jag sjungit
Jag sjungit, men sjöng väl aldrig för dem,
som leva med glädje till döden.
Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem
på jorden, en sovplats i nöden.
Jag kan icke vara hos mö eller vän,
dem jag älskar jag rädes för alla
och ofta när jag vandrar bland stjärnlysta trän,
de länge kvävda tunga tårar falla.
Mitt hjärta vill brista, ty det får ingen ro,
det vill vandra där ingen känner vägen.
Mellan gjorde och himlen det städs vill bygga bro
likt en timmerman så ångestfull men trägen.
Och snart ska jag stå vid den halvöppna port
och ingå i det namnlösas länder.
O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort
med min tunga och de skälvande händer.
/Dan Andersson.
Feber.
Jag fick feber och halsont på fredagen och sedan höll febern i sig till igår kväll.
Lördagen sov jag nästan hela tiden och söndagen tillbringades också väldigt mycket i soffan.
Det har med andra ord varit en väldigt lugn, deppig, smärtsam och ganska meningslös helg.
Nu känner jag mig mycket bättre men jag är en aning yr i huvudet och känner mig lite konstig i magen.
Jag har inte ätit mycket i helgen och aptiten har inte kommit tillbaka ännu.
Lite ont i halsen och lite ont i ena örat har jag också.
Inatt drömde jag en äcklig dröm.
Jag drömde att jag åt en maträtt som innehöll katt.
Som om jag någonsin frivilligt skulle äta katter.
Usch.
Fast egentligen, om jag ska vara helt ärlig, så gillar jag inte tanken på att äta djur överhuvudtaget.
Nu äter jag i och för sig kött ändå.
Jag testade faktiskt att vara vegetarian när jag gick på gymnasiet.
Det höll i sig ganska länge.
Flera månader, kanske ett år.
Men jag var inte så duktig på att äta rätt och därför blev jag matt och hängig tillslut.
Vilket resulterade i att jag började äta kött igen.
En hamburgare tillsammans med pappa var min första måltid då jag började äta djur igen.
Hepp.
Vide rockar.
(som också är en av hans dagmammor):
Äsklingar och skrivkunskaper.
Ikväll ska vi äta middag hos Rikards lillebror Marcus och hans familj.
Rikards bror fyller nämligen år idag.
Jag har inte så mycket intressant att skriva om just nu.
Cilla övar sig på att skriva ord och jag tycker att hon lyckas riktigt bra.
Ibland ber hon om hjälp och ibland skriver hon saker helt på egen hand, utan att fråga, som på bilderna här nedan.
Vide tittade på en tecknad bild av en pumpa idag och sa äpple.
Och så har jag blivit kallas för äskling den här veckan också.
En dag, när jag skulle gå ut och promenera med mamma, sa jag:
- Hejdå
varpå Rikard svarade:
- Hejdå älskling
och sekunden senare svarade Vide:
- Hejdå älskling.
Inatt sov jag mer än 8 timmar.
Det var länge sedan.
Just nu sitter jag och lyssnar på Jay Smith på Spotify.
Nu ska jag gå och dricka te och borsta tänder och sådant.
Hepp.
MINEGNPOG=MIN EGNA BOK
VIDEGILARINDÄADKÅDDLEQÅCEQ=VIDE GILLAR INTE ATT GÅ OCH LÄGGA SIG.
Fars dag.
Därför gick jag och köpte två kex choklad på morgonen, en till Rikard och en till min pappa.
Cilla har också gett Rikard en present.
En slips som hon har gjort i skolan:
Sedan sist har jag fikat med pappa, tittat på TV, sovit, tvättat håret, borstat tänderna, sopat köksgolvet, släckt lampor, klappat katten m.m.
Här är några bilder som jag har tagit sedan sist:
Rikards kreativa sida kom fram då vi skulle äta soppa igår.
Han gjorde en palm.
Imorgon ska jag iväg på en arbetsintervju igen.
Bye.
Vide sjunger "Bä bä vita lamm".
Steg 1.
Och min mamma tog en bild på mig då jag stod och fotograferade svanarna:
Den här veckan har jag hunnit med två arbetsintervjuer.
Idag ska jag inte iväg på några arbetsintervjuer men jag har ändå fullt upp.
Jag ska åka till sjukhuset och prata med någon som kommer avgöra om jag får göra en ADD-utredning eller inte.
Jag hoppas verkligen jag får den där utredningen nu.
När jag läste på internet om ADD kände jag trots alt igen mig så mycket i beskrivningen att jag började gråta.
Visar det sig att jag faktiskt har ADD finns det medicin som jag kan få testa och som kan få mig att må bättre och fungera bättre.
En av de saker som jag kände igen mig i när det kommer till ADD är att de ofta har ett begränsat umgänge och jag har alltid haft svårt att få vänner.
Det kanske inte är så konstigt att jag känt mig som ett UFO.
Jag har upplevt att andra uppfattar mig som knepig/annorlunda.
Att de gärna tagit avstånd från mig fastän jag är snäll och skriver så spännande blogginlägg.
Well, min mamma, min fästman och min katt tycker i alla fall att jag är ett väldigt sött UFO.
Efter sjukhusbesöket ska jag åka in till stan och träffa min vän Ella.
Vi ska åka och träffa en mystisk grupp människor.
Vi ska fika, prata och vara poetsiska tillsammans med dem.
Imorgon är det Rikards tur att åka iväg.
Han ska röntga sina handleder.
Det är nämligen så att han har varit iväg till vårdcentralen och tagit blodprov vid två tillfällen men proverna har inte visat någoting.
Han har börjat få ont i leder och är stel och det vore skönt att få veta varför det är så och vad man kan göra åt det.
Rikard ska för övrigt också försöka få igenom en utredning.
En ADHD-utredning.
Han har velat göra det ett tag för han har länge misstänkt att han har ADHD och när jag ändå bestämde mig för att försöka få igenom en utredning åt mig själv så sa jag åt honom att ringa vårdcentralen och ta tag i saken han också.
Så nu har han gjort det.
Nu är det bara att vänta och se vad som händer.
Igår kom Vides dagmamme-bilder.
Jag tog kort på kortet.
Det var en allvarlig pojke som blev placerad framför fotografen i år:
Cillas skolkort får jag vänta med att lägga ut i bloggen.
Men de kommer förr eller senare.
Däremot gick jag in i Cillas skola igår och såg att hennes klassfoto satt uppe.
Såhär söt var hon:
Nu ska jag fixa och trixa lite här hemma innan det är dags att åka till sjukhuset.
Tack för att ni läst mina ord och för att jag har fått skriva av mig en smula.
Det känns alltid lättare att ha fått ner sina känslor och tankar på skrift.
Kramen.
Vide fick en vän där, en pojke som är 4 månader yngre än han själv.
Då den pojken skulle gå hem och stod i hallen med ytterkläderna på gick Vide fram till honom och gav honom världens längsta kram.
Inte ens jag har fått en sådan innerlig kram av Vide.
Det var en kram som varade i kanske 1 minut.
Och mitt hjärta smälte och blev en stor blöt fläck i bröstet på mig.
Andra bilder sedan sist:
Rufus.
Jag har tråkigt.
TRÅKIGT!!
Rikard jobbar.
Det är lite synd om mig.
Någon borde ringa mig,
men nej.
Idol.
Min och Rebeccas favorit.
Och det här är min andra favorit:
Men Rikards favorit har ni här:
ADD igen.
allt stämmer på mig typ,
blä.
Men på torsdag ska jag träffa en person som kommer att avgöra om jag får påbörja en utredning.
Jag har skrivit ner saker som kan tyda på ADD och som stämmer på mig:
underaktiv/lugn som barn
(jag var så lugn och stillasittande som barn att jag fick åka och träffa en läkare som gav mig ett träningsschema som jag skulle göra för att mina muskler skulle sträckas ut så att jag blev mer vig. Om jag minns rätt hade läkaren påstått att han inte hade sett ett så ovigt barn förut)
uppmärsamhetsstörningar
lässvårigheter
svårt att förstå/följa instruktioner
svårt att genomföra "tråkiga" saker
melankolisk/orolig
klumpig/dålig motorik
(gud, ja!)
drömmande
(mina föräldrar separerade när jag var 6 år men jag kommer inte ihåg någonting av det.
Min teori: jag levde nog i min egna lilla värld)
svårt att få vänner
överdriven pratsamhet
(ja, när jag är hemma)
socialt undandragande
(ja, när jag är borta)
tankar som snurrar för fort
dåligt självförtroende
svårt att lyssna på allt vad andra människor säger
Hepp!
Där har ni mig.
En icke utredd men typisk ADD-personlighet.
Grattis till mig.
Jag var kanske inget UFO trots allt.
Jag kanske bara råkar ha lite ADD.
Om ADD:
Vuxna med adhd/add behöver utveckla och använda sig av kompenserande strategier för att bemästra och hantera sin funktionsnedsättning. Men det är vanligt att man med stigande ålder inte orkar upprätthålla de strategier man tidigare använt sig av, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir att andra symtom visar sig, såsom fysiska smärtor, depression, ångest. Det är inte ovanligt att man tidigare upplevt ett flertal misslyckanden i sitt liv, till exempel mobbning, svårigheter i skolan etc - något som kan leda till negativ självbild.
Men om jag gör en utredning och utredningen inte visar att jag har ADD,
vad ska jag ta mig till då?
ÄR jag ett UFO då?
Paulie.
Igår såg vi filmen Nanny Mc Phee 2.
Idag såg vi filmerna Paulie och Rango.
Nanny Mc Phee var sådär,
Paulie var bra,
och Rango var dålig.
Enligt mig.
Paulie handlar om en papegoja som blir åtskild från sin 5-åriga matte. Efter det ägnar han åratal åt att försöka hitta henne igen.
Söt film från 1998.
Det var i alla fall trevligt att få komma iväg och göra någonting med bara Cilla.
Här är några bilder sedan sist:
Vide och hans nya fina overall.
Cilla på väg till bion, dag 1.
Cilla på bion, dag 2.
Jag.
Röd snö.
Denna låt handlar om ett rasistiskt mord på en man som inträffade för några år sedan.
Jag tycker att den är bra.
Det är Staffan Hellstrand som skrivit den.
Bio imorgon.
Vi gick och hälsade på min mamma på förmiddagen.
Imorgon planerar jag att gå på höstlovsbio i Kungsängen tillsammans med Cilla.
Men det har jag inte berättat för Cilla ännu.
