Igår var jag ute och promenerade med mamma och tog en del bilder med min mobil som jag blev rätt nöjd med:











Och min mamma tog en bild på mig då jag stod och fotograferade svanarna:



Den här veckan har jag hunnit med två arbetsintervjuer.

Idag ska jag inte iväg på några arbetsintervjuer men jag har ändå fullt upp.
Jag ska åka till sjukhuset och prata med någon som kommer avgöra om jag får göra en ADD-utredning eller inte.
Jag hoppas verkligen jag får den där utredningen nu. 
När jag läste på internet om ADD kände jag trots alt igen mig så mycket i beskrivningen att jag började gråta.
Visar det sig att jag faktiskt har ADD finns det medicin som jag kan få testa och som kan få mig att må bättre och fungera bättre.

En av de saker som jag kände igen mig i när det kommer till ADD är att de ofta har ett begränsat umgänge och jag har alltid haft svårt att få vänner.
Det kanske inte är så konstigt att jag känt mig som ett UFO.
Jag har upplevt att andra uppfattar mig som knepig/annorlunda.
Att de gärna tagit avstånd från mig fastän jag är snäll och skriver så spännande blogginlägg.

Well, min mamma, min fästman och min katt tycker i alla fall att jag är ett väldigt sött UFO.

Efter sjukhusbesöket ska jag åka in till stan och träffa min vän Ella.
Vi ska åka och träffa en mystisk grupp människor.
Vi ska fika, prata och vara poetsiska tillsammans med dem.

Imorgon är det Rikards tur att åka iväg. 
Han ska röntga sina handleder. 
Det är nämligen så att han har varit iväg till vårdcentralen och tagit blodprov vid två tillfällen men proverna har inte visat någoting. 
Han har börjat få ont i leder och är stel och det vore skönt att få veta varför det är så och vad man kan göra åt det. 

Rikard ska för övrigt också försöka få igenom en utredning.
En ADHD-utredning.
Han har velat göra det ett tag för han har länge misstänkt att han har ADHD och när jag ändå bestämde mig för att försöka få igenom en utredning åt mig själv så sa jag åt honom att ringa vårdcentralen och ta tag i saken han också.
Så nu har han gjort det.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer. 

 

Igår kom Vides dagmamme-bilder.
Jag tog kort på kortet.
Det var en allvarlig pojke som blev placerad framför fotografen i år:



Cillas skolkort får jag vänta med att lägga ut i bloggen.
Men de kommer förr eller senare.

Däremot gick jag in i Cillas skola igår och såg att hennes klassfoto satt uppe.
Såhär söt var hon:



Nu ska jag fixa och trixa lite här hemma innan det är dags att åka till sjukhuset.
Tack för att ni läst mina ord och för att jag har fått skriva av mig en smula.
Det känns alltid lättare att ha fått ner sina känslor och tankar på skrift.