Idag var vi iväg och fikade med min mormor på Bageri Mazarin i Bro.

På eftermiddagen åkte vi hem till pappa och jag gjorde en tårta. Då följde också Rikard med.





Igår såg vi filmen Solstorm. Jag tyckte det var en bra film. Spännande.
Ikväll ska vi se en film som heter "Little miss sunshine" som vi har lånat av pappa.





Nu är Rebecca här också över helgen. Hon läser en ungdomsbok av Åke Edwardsson.

Jag vet egentligen inte om den där insändaren till Metro var rolig. Jag vet ingenting alls. Jag vet inte ens om jag har humor.

Jag vill skriva. Vem är jag utan ord? Men jag har inget att skriva om och det frustrerar mig.

Egentligen vill jag bara sova. På ett villkor. Att världen luktar gott.  

Idag har jag knutit snören på de inslagda paketen. Till mamma har jag köpt... haha... nej, jag bara skojade, mamma.

Och till dig, pappa, har jag köpt...
Ni ser. Ingen humor.

Till Cilla har vi köpt (det törs jag skriva för hon läser inte min blogg) ett pussel på 60 bitar med Bambi som motiv, Peter Pan-filmen, 4 Hello Kitty-gubbar, en bok för bokmärken, en Bamse-bok.

Det är lustigt när man får barn. Man kan köpa sådant man inte alls tycker om. Hello Kitty är en sådan grej. En fånig katt med rosett i sitt alldeles för stora huvud. Men Cilla brukar skina upp när hon ser Hello Kitty.

Det är samma sak som när Cilla var liten och hon blev förtjust i Nalle Puh. Då köpte vi Nalle Puh-saker även fast jag själv inte är förtjust i Puh... fast det är inte helt sant...
Jag var nog mer trött på att man inte kunde vända sig någonstans utan att överösas med Puh. Det fanns tjejer på gymnasiet som gick runt med Puh-pennfodral.
Då blir det tillslut så att man vill strypa den lilla björnen.

Rikards knä är stukat. Han ska ringa till en sjukgymnast och få komma och lära sig hur han ska öva upp knät igen.

Jag tänker ganska ofta på min gamla vän som gick bort i oktober. Ibland får jag lust att ringa henne. Vänner får inte gå och dö sådär, inte ens om de är gamla.

Det blev trots allt ett långt blogg-inlägg för att inte ha något att skriva om.

Stod i dagens Metro. Intressant.

Och nej, jag har inget intressant att blogga om.

Äter messmör.

Idag var jag, Rikard, Cilla och min pappa i en affär. När vi kom till kassorna hände det fort, Cilla fick tag i en tändsticka och en tändsticksask och vips hade hon fått eld på stickan. Då slängde Cilla bort tändstickan, ner bland högen med tändsticksaskar. Det gick så fort, jag hann inte ens bli rädd förrän Rikard var framme och hade blåst ut elden. Cilla blev inte heller rädd.
Det såg ut som att hon hade fått eld på tändstickor hur många gånger som helst tidigare, men så vitt jag vet har hon aldrig fått använda tändstickor.

Igår snubblade hon på asfalten och gjorde en kullerbytta men det gick också bra.
Så Cilla har levt farligt de här senaste två dagarna.

Rikard började skolan idag.
Imorgon ska vi åka iväg och se om vi hittar några födelsedagspresenter till Cilla.

Idag jobbar Rikard sin sista dag. På måndag börjar han plugga.
Han ska också på personalfest ikväll, så honom ser jag antagligen inte idag eftersom han inte åker hem mellan jobbet och festen.

Jag ska hem till Rikards mamma, Elsie, ikväll. Låna hennes tvättstuga. Äta middag. Jag menar, det är ju fredagkväll, vad kan då vara bättre än att tvätta?

Om någon vet varför världen börjat lukta tok-illa, ring mig då på telefonnummer: 070-68204**.

Här sitter jag och dricker kaffe.
Världen är upp och ner.

Vardagsproblematik är att ens mormor inte är hemma just när man vill komma och hälsa på.

Vardagsproblematik är att vara sugen på korv med senapssås när man köpt Kex choklad för alla pengar.

Och att vilja pressa apelsiner fastän man inte hittar pressaren.

Vardagsproblematik är att ens vän aldrig är ute på msn när man vill snacka.

Vardagsproblematik är något man får leva med.

Det är ett självständigt barn jag har. När jag ska slå mig ner i soffan för att se på film med Cilla säger hon att: jag får inte sitta där hela tiden. Bara om jag får en puss, sedan får jag faktiskt gå.
Och så ger hon mig en puss och säger:
"Så, nu får du faktiskt gå".

Hej och hallå!
Jag är inte mitt roligaste jag,
men jag skriver ändå!

Nej, det är sant, jag inte på topp.

Inatt drömde jag att Cilla fyllde år och jag hade glömt bort hennes födelsedag. Dessutom skulle jag precis iväg till jobbet när jag kom på att det var Cillas födesedag.
I garderoben hade vi leksaker och jag började slå in dem. Men det var inga leksaker som jag ville ge till henne, det var mest bebisleksaker, med inbyggda skallror i.
Det var ingen rolig dröm. Cillas födelsedagar är viktiga för mig.

Det blir nog att vi köper små plastfigurer till Cilla, i födelsedagspresent, för det är vad hon leker mest med. Och på Coop finns det en bok som handlar om när Bamse träffade sin fru för första gången. Den ska jag nog ta mig en närmare titt på.
Kanske en bok där man sätter in sina bokmärken i för hon fick bokmärken av sin morfar i julklapp.

Här nedan, bilder från Cillas alla födelsedagar.

På väg hem från min mormor idag sa jag till Cilla:
- Känner du igen dig?
varpå hon svarade ungefär såhär:
- Ja, jag känner igen mig. Jag är Cilla Wallin.

Nu är det mindre än 1 månad kvar till Cillas 4-årsdag.

Jag är sugen på färskpressad apelsinjuice nu för tiden. Jag är så sugen på apelsinjuice att jag kan se mig själv bada i ett vattenfall bestående av apelsinjuice. Sedan kanske det spelar in att jag har fantasi, vad vet jag. Tänk att känna varma solstrålar mot huden där man befinner sig helt ensam på något tropiskt ställe, badande i färskpressad apelsinjuice. Snacka om paradis, va?



Idag åt jag med pappa på Mc Donalds. Där fick jag i mig pommes frites, chokladmilkshake och... just det... färskpressad apelsinjuice.
Sedan följde jag med pappa hem och han tog med mig på en tuff promenad med många uppförsbackar.

Inte blev det mycket Guldbagge-gala för min del. TV-n stod på i bakgrunden. En film (som jag tror vann många priser också) som jag vill se är "Låt den rätta komma in" men först hade jag tänkt läsa boken. Sedan är jag lite intresserad av att se"Himlens hjärta".
God natt.

PS. Finns det herrdeo som inte svider på huden? Finns det överhuvudtaget en bra deo för män som har känslig hy? Jag bara undrar.
Ska inte män också få vara ömtåliga?

Nu håller Rikard på och försöker sluta röka. Han har varit nikotinfri i 2,5 dagar.

Igår såg vi "Stjärnorna på slottet" som vi spelat in. Jonas Gardells dag. Jag är rätt förtjust i den mannen trots allt. Han fick mig t.o.m. att gråta en skvätt när han berättade att han blev våldtagen som 14-åring. Jag hade anat det eftersom en av hans texter, som heter "Oskuld", lyder såhär:

"Jag förlorade min oskuld den 2 april 1978.
Jag blev våldtagen av en gubbe, inlåst i en lägenhet på Söder i Stockholm.
Alla måste börja nånstans, och det var så det började för mig.
Den här mannen var en reptil, med en reptils ögon och en reptils kalla tunga.
Efteråt, när jag grät, stack han till mig två tior som en sorts ersättning.
Jag minns att jag snyftade att jag bara var ett barn, för att han skulle låta mig gå, men jag vet inte om det verkligen var sant, jag vet inte om jag verkligen var ett barn något mer.
För när man inte längre är oskuld, vad är man då?
Skuld?
"Skyldig eller icke skyldig?"
"Skyldig, herr domare!"
Ja, sedan dess är jag skyldig. För mitt liv och hur jag lever det, för det samhälle jag lever i. Som skyldig kan jag slåss och försvara mig. Det är mycket bättre än att vara oskyldig.
Min oskuld blev kvar i en säng som luktade av smutsiga lakan och gammal äcklig gubbe, i en lägenhet någonstans på Söder i Stockholm. Där kan den få vara.
Min oskuld var mig till inget skydd och ingen nytta.
Min oskuld var fullkomligt värdelös.
Bara något år senare bestämde jag mig för att vara en sån som är modig. Jag var femton år och lät alla veta. Vad fanns där att förlora? Oskuld var jag ju inte längre, och så svag, så hjälplös och så utsatt som jag var den där gången, i den där lägenheten, lovade jag mig själv att aldrig mer bli.
Jag tänkte vägra vara offer.
Skyldig var jag tveklöst - men till vad bestämde bara jag själv. Jag menar, det är inte alla 16-åriga killar i första klass på gymnasiet som kommer till skolan i strasshalsband. Det är inte alla killar som mönstrar i rävboa.
Men det gjorde jag!
Jajaja, jag gick kanske lite vilse i början, men jag hade åtminstone börjat gå.
Dessutom var jag ju tvungen att rita min egen jävla karta.
Och här är vi nu, tjugo år senare. Jag är inte fjorton, jag är trettiofyra.
Tjugo år av fullständig skuld, och jag skäms inte ett ögonblick.
Faktum är att jag inte tror på skam.
Jag tror på att vara skamlös.
För detta enda vet jag: Frihet är inget man får till skänks. Frihet är något man erövrar.
Vi är just så fria som vi gör oss till.
Vi får den plats vi tar.
Där vi står idag är dit vi själva gått. Det här är vår historia, och vi har rätt att vara stolta.
Skyldiga är vi tveklöst, men vad vi är skyldiga till bestämmer bara vi själva!"


Annars har jag inte så mycket spännande att skriva om. Och har man inget intressant att skriva om så riskerar man att börja babbla. Och börjar jag babbla för mycket finns risken att den här bloggen förvandlas till en mellanmjölks-blogg och det vore ju tragiskt.

Fast det där var dåligt av mig, eftersom jag snodde det lite från Gardell, för han säger att Sverige är mellanmjölkets land. Han har så rätt. Idag ska jag vara mellanmjölk. Jag ska vara Svensson och äta Dumle och titta på Guldbagge-galan. Om jag orkar. Guldbaggegalan kanske tråkar ut mig.

För egentligen är jag inte mellanmjölk. Jag är fet, gräddig mjölk.

Puss puss.

Min bärbara cd-spelare är av en väldigt artig natur. Det står "Hello" när jag trycker igång den och "Good bye" när jag stänger av den.
Man borde kunna ställa in själv vad det ska vara för text på den. Typ "Go to hell" när man trycker igång den och "Have a nice day... not!!!" när man stänger av den.
Så kan man själv välja vad det ska stå utifrån eget humör och tycke.

Rufus






Valdemar





Valdemars pappa, Greger, lever vidare i Valdemar. När jag ser Valdemars ögon ser jag också Greger. Valdemar har också det där varma och kärleksfulla i sina ögon som Greger hade.


Greger

Idag fick jag ett sött kakfat av min mamma.
Vad bra, tänkte jag, det kan jag använda när jag bjuder pappa på fika. (Han brukar köpa med sig kaffebröd när han kommer och hälsar på.)
Det är bara det att min pappa har dragit ner på både onyttigheter, börjat promenera och han har slutat röka.
Bra kämpat, pappa!

Idag var vi hos Rikards mamma. Hon bjöd på god mat och blev glad över presenterna vi köpt åt henne.

Mina drömmar är fortfarande konstiga. Jag önskar jag slapp dem.

Nu ska jag göra en kopp grönt te och se en film för filmer är så bra. Det är en skräckis. Hoppas jag blir rädd.

PS. Livet är läskigt. DS.

Hallå.

Idag var vi iväg och handlade en födelsedagspresent till Rikards mamma. Hon fyller år på onsdag, men hon ska fira sin födelsedag imorgon.
Vi var inne i ett köpcenter och när vi betalade presenten märkte vi att Cilla hade en liten orange boll i handen. Den hade hon fått med sig från den andra affären utan att vi märkt det. Så det var till att gå tillbaka och lämna tillbaka bollen.

Jag drömmer så konstigt nu för tiden. För några nätter sedan var det styckmord. Sedan var det inbrott i våran lägenhet och en polis som sköt ihjäl inbrottstjuven.
Inatt drömde jag att jag var nere i tunnelbanan då hela världen började skaka och människor sprang och människor dog. Rikard sa att då förstod han varför jag låg och skakade i hela kroppen i några sekunder inatt. Jag pratar i sömnen också. Går i sömnen gör jag också ibland. Jag låter som en ganska läskig natt-människa.

Ikväll blir det film. Det är så trevligt med film. Tryggt.

Jag har blivit en känslosam människa. Idag var jag nära att börja gråta till "Ellen" då hennes pappa i serien sa att när hon föddes så var bland det första han sa till henne att han alltid skulle älska henne.
Snyft, snyft.

Idag, vid middagen, ville vi att Cilla skulle äta eftersom hon inte rört sin mat. Det slutade med att Cilla satt på golvet, grät och sa typ såhär: Jag tycker den här familjen är tråkig.
Då tog jag faktiskt upp henne i mitt knä, kramade och matade henne med ärtor.
Efter att ha ätit en stund sa Cilla: Nu tycker jag att familjen är rolig igen.

Igår bjöd vi över Rikards mamma för att se "Tomten är far till alla barnen" med oss. Jag och Rikard har sett den förut, men inte Rikards mamma. Hon tog med kanelbullar. Jag bjöd på hallonte.

Idag är jag som sockerdricka. Jag kanske har fått någon form av sockerkick för det känns som att det kryper över hela kroppen. Och jag spelar musik. Och känner mig som poesi.

P O E S I...

Det finns en dikt som jag gjort, en av mina favoriter, men den kan jag inte lägga ut. Ajdå! Den är för magstark. Jag ska börja skriva mellanmjölkspoesi. Mellanmjölkspoesi är okej för folk.
Men de dikter jag gillar mest, av mina egna, är mina nattsvarta från förr, som gränsar till vanvett.
Synd att jag inte kan lägga ut dem i bloggen.

Dikt från 2005:

Jag lägger mig ner
orkar inte andas så jag slutar
reser mig upp och går vidare


Nu ska jag inte skriva mer. För då kanske jag skriver för mycket. Jag har ju fått en del läsare nu. Så det gäller att inte bli för personlig. Attans också! Jag får skaffa mig en anonym blogg. Jag är glad att folk läser, men det kan vara farligt att göra sig sårbar. Bättre då att vara en pansarvagn. Fast jag är ingen pansarvagn.

Nu har jag börjat babbla.

Bye.

Detta gamla halsband hittade jag igår när jag skulle göra mig iordning för att gå till mormor. Jag tror det är pappa som köpt det åt mig en gång i tiden. Det är ett Efva Attling-halsband som jag önskade mig.



Nu har våra julgäster åkt hem och Rebecca ska också hem idag.

Tack för att jag fick låna boken, Lennart, men får jag låna den andra boken också? "Låt den rätta komma in". Om du har den? Men jag ska be Rikard att läsa "Hanteringen av odöda" för mig också. Han är en sådan bra ljudbok, Rikard.

Bilder från nyårsafton.
Först åt vi hos min mormor, sedan var vi ute vid 12-slaget.
Rikard har tagit korten på fyrverkerierna.
Cilla var inte rädd för fyrverkerierna, däremot blev hon väldigt trött och ville hem och sova efter en stund.