Igår bjöd vi över Rikards mamma för att se "Tomten är far till alla barnen" med oss. Jag och Rikard har sett den förut, men inte Rikards mamma. Hon tog med kanelbullar. Jag bjöd på hallonte.

Idag är jag som sockerdricka. Jag kanske har fått någon form av sockerkick för det känns som att det kryper över hela kroppen. Och jag spelar musik. Och känner mig som poesi.

P O E S I...

Det finns en dikt som jag gjort, en av mina favoriter, men den kan jag inte lägga ut. Ajdå! Den är för magstark. Jag ska börja skriva mellanmjölkspoesi. Mellanmjölkspoesi är okej för folk.
Men de dikter jag gillar mest, av mina egna, är mina nattsvarta från förr, som gränsar till vanvett.
Synd att jag inte kan lägga ut dem i bloggen.

Dikt från 2005:

Jag lägger mig ner
orkar inte andas så jag slutar
reser mig upp och går vidare


Nu ska jag inte skriva mer. För då kanske jag skriver för mycket. Jag har ju fått en del läsare nu. Så det gäller att inte bli för personlig. Attans också! Jag får skaffa mig en anonym blogg. Jag är glad att folk läser, men det kan vara farligt att göra sig sårbar. Bättre då att vara en pansarvagn. Fast jag är ingen pansarvagn.

Nu har jag börjat babbla.

Bye.