Idag förstår jag ännu mer varför jag valt att kalla min blogg för Ett UFO i vardagen.
Det känns som att andra människor har svårt att förstå mig.
Jag vet inte varför.
Personligen förstår jag precis vad jag menar när jag säger saker och ting.

Är jag verkligen så knepig?
Säg mig,
hur uppfattas jag egentligen?
Eller, förresten, säg ingenting.
Jag vet inte om jag vill veta.

Jag borde skriva en bok om mig själv och hur jag fungerar.
En form av bruksanvisning så att folk förstår hur jag fungerar och hur jag tänker.

Oj, det där lät kanske bittert.

Det har varit en ganska jobbig dag idag.
Jag har varit ute och flängt runt i den stora världen.
Varit på arbetsintervju, besökt arbetsförmedlingen och därefter åkt in till stan.
Nu är mina ben trötta.

På vägen hem tröstade jag mig med att köpa ännu en fin tekopp från Indiska som ska bo i mitt skåp i köket som redan är fullproppat men muggar och koppar i alla dess storlekar och färger.
Så nu sitter jag här, vid datorn, och dricker te ur min nya kopp.
Barnen är hos svärmor och snart kommer Rikard och hämtar upp mig för att åka och äta middag hos svärmor.

Ikväll är det Idol.
Jag ska hålla tummarna för Linni.

Här nedan är en bild på min snygga tvillingbror.
Han är lite hunkig tycker jag.
Han heter Simon Joel Natanael.
Visst är det en fin namnkombintation?

Igår, när jag och barnen var och hälsade på min mormor, sa jag:
- Vad tycker du om mina nya håruppsättningar då?

Jag har börjat sätta upp håret i slarviga knutar på sista tiden och jag tycker både att det är lite fint men framförallt skönt att slippa ha håret hängande i nacken.
(Det blir så varmt i nacken då håret får hänga fritt tycker jag).

- Ja, du påminner om Teskedsgumman, svarade mormor.

Söta, älskade mormor. ♥

Kanske stämmer der lite men det var kanske inte precis vad jag önskade höra.
Jag intalar mig nämligen fortfarande att jag räknas som ung och relativt cool även om mina begynnande ögonrynkar vittnar om annat.



Jag kanske börjar bli gammal nu.

Jag har t.ex. räknat ut att jag har varit tillsammans med Rikard i 1/3 av mitt liv.

Jag fyller 28 år nästa månad.
Jag träffade Rikard när jag var 19 år.
Vi har alltså varit ihop i 8-9 år.

Och det är såklart trevligt att ha varit ihop med Rikard i 8-9 år.
Men de där åren har gått ganska fort.

Jag tycker att tiden kan stanna upp en stund för jag närmar mig 30 nu men jag känner mig fortfarande ganska mycket som 20.

Dessutom såg jag betydligt yngre ut för 8-9 år sedan.

Är inte jag lite för ung för att få åldersnoja?
Egentligen är det nog en form av rädsla för döden som tränger sig på.
Jag vill vara ung och odödlig.


Jag som 19 år ca.


Jag och Rikard, 2003.


Jag och Rikard, 2009.

Nu ska jag ut i stora världen och promenera med mamma.
Vi syns!

Vad bra det gick för mig att söka jobb idag...
eller inte.
Jag valde ut fyra jobb att söka. 
Jag valde ut jobben imorse och satte mig ner för att söka dem nu på kvällen.
En av dem visade sig ha en felaktig e-mailadress och när jag nu gick in för att söka det andra jobbet så stod det:

Platsannonser du söker är borttagen ur Platsbanken för att publiceringstiden gått ut eller för att arbetsgivaren valt att ta bort den.

Hmm.
Så det blev bara två jobb sökta idag.

Här är dagens bilder:

Vilken tur att Idol finns så jag lägger märke till hur mycket bra modern musik jag verkar ha missat:

Igår kände jag för att fotografera.
Vide ställde upp som modell.

Hade faktiskt velat jobba nu, måndag till onsdag, men de har inte ringt in mig på något jobb idag. :-(

Suck.

Här är Vides nya leksaker som han fick i helgen:

Den här låten har jag lyssnat ganska mycket på de senaste dagarna:

I helgen var det kalas för Vide.
Tack ni som kom.
Nu har Vide många fler bilar att leka med.

Det sötaste som hände på kalaset tycker jag var när jag och Rikard kom gåendes med tårtan och sjöng Ja må han leva.
Det var väldigt tydligt att Vide visste vad som skulle göras eftersom han gick fram mot oss redan innan vi hade satt ner tårtan på bordet.
Ja, han gick fram till oss för att, så fort som möjligt, försöka blåsa ut de båda ljusen som brann på tårtan.
Åh, vilken charmis.


Tårtan som jag gjorde.

Igår var jag, mamma och Cilla på loppis.
Cilla hittade en fin katt, nyckelpigor, toffsar och snäckor.
Jag hittade 2 koppar, nyckelpigor, en film och en polisbil till Vide.

Barnfilmer kan få barn att säga roliga saker.
- Du som är så slängd i käften, sa Cilla till mig igår.
Hmm.
Vad svarar man på det?
Den repliken hade hon visst lånat från filmen Scooby doo.

Idag ska Cilla gå och besöka brandstationen med sin klass.
Jag hoppas hon får roligt.
Hur som helst är det en spännande dag för Cilla idag eftersom det är hennes tur att vara ordningsvakt.
Något som hon sett fram emot.
Att vara ordningsvakt innebär att hon ska räkna hur många barn som går in i klassrummet på morgonen och lite andra saker.

Här är en länk till Rebeccas blogg för den som är nyfiken:
http://lejazzhot.blogg.se/
Det är dock en fördel om man är intresserad av TV-programmet Glee om man läser hennes blogg, eftersom hennes blogg bygger på den serien.
Hon är en Glee-knäppis.
(Jag lade till den under länkar här till höger på min egen blogg).

När Vide såg en pippifågel på balkongen blev han eld och lågor.

Jag har fånigt många som jag gillar i årets Idol.
Det här är en av dem.
Jag tycker hon är duktig.



Det här är min andra stor-favorit:

Ibland vore det skönt att få vila från sig själv.
Men det får man inte.

Jag kan bli trött på att jag är så rädd av mig.
Att jag är ängsligt lagd.
Att jag kan oroa mig så mycket över saker att jag får magkatarr.
Jag vill öva bort allt det där.
Den där inre stressen som bara förstör.

Mycket av min oro just nu har med jobb att göra.
Jag jobbade idag, som vikarie,  men jag önskar att jag kunde ta och slänga all den där oron åt sidan.
Vara lite mer modig.

Och tackar jag nej till att jobba extra för att arbetstiderna inte är bra får jag dåligt samvete för att jag har tackat nej.

Gah!

Som sagt,
att få vila från sig själv,
vilken önskedröm.

Jag tycker om mig själv.
Men jag är jobbig.

Idag har jag sett en kändis, Carolina Gynning.
Hon hade smala ben och beställde kaffe.

På lördag är det dags för Vides kalas.
Ska bli kul.

Mina barn har haft lite otur de senaste dagarna.
Igår råkade Vide få en vägbom i ansiktet då han var hos dagmamman.
Det var ett annat barn som var lite för vild och skjutsade iväg bommen så den träffade Vide.
Han klarade sig dock utan skador.
Idag var det Cillas tur att råka illa ut.
När hon klättrade i en klätterställning på rasten i skolan så ramlade hon och slog sig i ansiktet.
Jag tror aldrig hon gjort sig så illa som idag.
Sötnosen.

Bilder sedan sist:




Rufus.


En mörk Rikard.


På väg till skolan.


En aning irriterad över kameran.




Jag och en av mina bästa vänner.


Här är jag som försöker se fin ut
men det blev nog så att jag snarare såg sur ut
kanske.

Idag kom fotografen till Cillas skola så idag har Cilla blivit fotograferad både ensam och tillsammans med Vide.

Ikväll är det Idol igen.
Jag tror att mina favoriter för tillfället är Moa, Linni och kanske Mikael.

Hejsan hoppsan.

Här har varit magsjuka på besök.
Både Cilla, Rikard och jag har varit sjuka sedan vi blev smittade av Vide.

Inte så roligt.

Här är några bilder sedan sist:




Magsjuk Cilla.


Magsjuk Cilla.

Vi är en familj som håller ihop.
Familjesammanhållningen som Rikard kallar det. :-)

Rikard som liten och Vide.
Är de inte lika?

Vide kan säga "Cilla" också:



Och idag kallade Vide små paprikabitar för "räkor" vid middagen.
Så nu vet jag att han kan säga "räka" också.

 

Kära blogg.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har läst ut Mio min Mio.
Nu har jag och Cilla börjat läsa en bok som heter S.V-J. (Stora vänliga jätten) som är en av mina favoritböcker från när jag var barn.
Den är skriven av Roald Dahl.

Jag har bestämt mig för att jag vill se om filmen Fucking Åmål.

Vide har varit magsjuk så kalaset som vi hade tänkt ha på lördag har blivit framflyttat en vecka.
Nu är han mycket kryare men han är inte helt frisk ännu även om han har slutat kräkas.

Jag hoppas bara att resten av familjen håller sig friska.
Finns det något jag avskyr så är det att vara magsjuk.
När jag är magsjuk beter jag mig ynkligare än barnen.
När jag är magsjuk brukar jag sitta och snyfta i ett hörn och tänka tankar som att det nog är mer smärtfritt att dö än det är att vara magsjuk.

Jag har fått veta att jag inte fick det där jobbet som jag trodde mig ha på gång.
Trist.
Det lät så lovande och jag trodde faktiskt att jag skulle få det, eftersom min känsla sa mig det, men min känsla visade sig ha fel.

Vide säger Vide:

 

Vide leker med bilar:

På morgonen strax innan sju, när Vide fortfarande sov, samlades jag, Cilla och Rikard i köket och förberedde Vides födelsedagsfrukost.
Sedan sjöng vi Ja må han leva medan vi gick in till honom med frukosten.
Det första Vide kastade sig över vad chokladbollen och när han hade ätit upp den öppnade han sin present.
Morgonpresenten var från Cilla, en gosedjursbil, som han verkade tycka mycket om.
Han gick i alla fall omkring och bar på den hela morgonen.

På dagen var Vide hos sin dagmamma.
De skulle till simhallen på förmiddagen så jag följde med till simhallen för att få vara med mitt födelsedagsbarn.

På kvällen var det kalas med tårta.
Vide blåste ut ljusen på två blås.
Ett blås per ljus.
Sedan fikade han lite innan det var dags för presentöppning.

Efter att ha öppnat sina två första presenter började han leka med sina små bilar och bilmattan.
När han hade lekt ett tag fick vi honom att öppna sina andra presenter som han också blev glad över.
Han var otålig vid presentöppningen och ville fort veta vad som fanns inne i paketen.
Vide verkade faktiskt tycka om alla sina presenter för han lekte med allt han fick.
Sedan var han extra noga med att visa Lennart sina presenter.

Det är lite roligt att allt han fick var inriktat på fordon (bortsett från en ryggsäck som han fick från sin dagmamma) men så verkar han också ha ett stort bilintresse, våran son.

Vide gick och lade sig strax efter åtta på kvällen men eftersom han fortfarande var vaken då hans morfar kom och hälsade på efter sitt jobb fick Vide komma upp en stund till och visa morfar sina presenter.

De ord som Vide använde sig mest av på sin födelsedag var "hjälp mig", "wow" och "min".
"Hjälp mig" när han ville ha hjälp att öppna sina paket, "wow" när han såg vad som fanns inne i paketen och "min" när Cilla ville låna hans nya leksaker.

Idag har Cilla en gammeldags dag i sin skola.
Jag har klätt henne så gammalmodigt jag kan.
Egen matsäck har hon också med sig i en korg.
Att ha sin matsäck i en korg var faktiskt hennes egna idé eftersom de, inför den här dagen, har tittat på Madicken och hon hade sin matsäck i en korg.





Och imorgon fyller min lilla bebis 2 år.



Jag tror inte längre att jag kommer att få det där jobbet som jag trodde mig ha på gång.
Det verkade så lovande.
Trist, men ingenting som jag kan göra någonting åt.

Vide tittar på sig själv i min mobil och kallar sig själv för "bebis".

Bara 2 dagar kvar till Vides födelsedag nu.
Presenterna är inhandlade och min mamma ska stå för tårtan i år.

Det kanske är dags för mig att sluta kalla Vide för "min lilla bebis" snart.
Igår, då jag träffade min vän i centrum, pekade Vide nämligen på hennes son som är drygt 2 år och sa:
- Bebis.
Haha, host.

Igår var det kräftskiva och surströmmingsätande hemma hos pappa.


Vide älskar smör.


Kräftskiva.


Pappa och Ylva på kräftskivan.


Kräftskiva.

Rikard jobbar natt idag.
Suck.
Hade velat ha honom hos mig när jag tittar på Idol ikväll.

Jag känner mig fortfarande stressad och konstig och en aning vilse.
Och trött.
Men allting kommer att ordna sig.

Jag får väl försöka att koncentrera mig på kärleken till min man och mina barn när resten av världen känns läskig och hotfull.

Jag är trött på att vara rädd.
Nu vill jag bli modig och stark istället.

Jag tror mitt undermedvetna jobbar febrilt för att försöka skydda mig men att mitt undermedvetna har fått allting om bakfoten så istället för att skydda mig så gör den att jag hamnar i försvarsställning mot resten av världen.

Alla har ju sina upp- och nedgångar.

Och mitt mående är så oförutsägbart.
Ena dagen kan världen gå i grått för att i nästa dag bada i solsken.

Jag försöker titta på de som låter stress och oro rinna av dem.
De människor i min omgivning som inte låter sig påverkas.
Jag undar hur de gör.
Jag gör dem till mina förebilder och tänker att jag ska försöka bli som de och tänka i deras banor.
Men jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att tänka som de gör.
Jag vet inte hur man skyddar sig själv från stress och oro.

Jag förstår mig inte på mig själv men många av mina nära och kära påstår att jag är charmig.
Disträ, men underhållande... typ.

Födelsedagen kommer i alla fall att bli toppen.
Den dagen kommer att vara en solskensdag.
Och jag kommer att slå in presenterna i vackert presentpapper och Vide kommer att le mot sina bilar och han ska få äta så mycket tårta han vill.
Och jag ska springa omkring med min kamera och föreviga det jag vill föreviga.

Sedan blir det mer kalas på lördag också.

Jag har alltid tyckt om mina barns födelsedagar.

Hmm...

Här har jag pratat med mitt gamla jobb och sagt att jag inte vill arbeta för det företaget för tillfället eftersom jag vill lägga all min energi på att koncentrera mig på mitt eventuellt framtida jobb som har på gång.
Jag har sagt till dem att jag ska kontakta dem igen i framtiden när jag vet om jag fick det andra jobbet eller inte.

Och de lyckas med att inte ringa mig...
i mindre än 1 vecka.
De ringde idag och frågade om jag trots allt kunde tänka mig att hoppa in som vikarie inatt eller kanske i helgen.
Hur tänker man då?
Det känns inte direkt som att de har respekterar mina önskemål i det här fallet?

Jag funderar på om jag ska känna mig lite arg.

Ringer de mig igen får jag väl vara övertydlig med att jag inte tänker ta emot några arbetspass från de just nu.
Trist att de inte lyssnar på vad jag säger.

Ikväll är det i alla fall Idol.
Något att se fram emot om man heter Louise.

Annars känner jag mig ganska stressad just nu.

Vore jag tonåring så hade jag nog blivit lite kär.
Vinnaren av Idol 2011?

Nu är det bara 5 dagar kvar till Vides 2-årsdag och idag åkte jag och mamma iväg och handlade lite födelsedagspresenter till honom.
Jag köpte sådant som jag känner på mig att han kommer bli glad över.
25 små bilar och en bilmatta.
Japp, det är ju en bilkille man har fått.
Vi åkte även till Pizza Hut och åt lunch.
Gott!





Arbetsintervjun gick bra.
Det ser ut som att jag kanske har ett jobb på gång.
Om några veckor vet jag säkert.
Nu är det bara att hålla alla tummar och tår och hoppas.

Rikard har skaffat sig ett par rullskridskor.
Det var på tiden.
Han har pratat om rullskridskor i flera år.
Inte var de dyra heller.
Han åkte tydligen mycket rullskridskor när han var barn.

- I love you baby, sa jag till Rikard för några dagar sedan.
- Bejbi, svarade Vide och pekade på sig själv.
(Jag erkänner, jag kallar fortfarande Vide för "min lilla bebis".
Jag får nog ta och sluta med det... sedan... när han är 5 eller så...)

Lilla gumman då:



Lilla gumman nu:



Och lite fler bilder:

Idag fick Vides nalle ett psykbryt:

Tack ni som berättade för mig att ni fortfarande läser min blogg.
Det gör att jag känner mig mer motiverad till att blogga.
Jag höll nästan på att tappa blogg-lusten.
Men vetskapen om att det finns folk som läser gör att det känns roligt att fortsätta skriva här.

Tänk, nu är det bara 8 dagar kvar till Vides 2-årsdag.
I helgen blir det till att gå i affärer för att köpa födelsedagspresenter till honom.
Roligt.

Det går bara bra för Vide hos dagmamman.
Ibland när jag lämnar honom kan han känna sig lite blyg i början men han har aldrig varit ledsen när jag har gått. För Cilla går det också bara bra i skolan.

Igår började Idol. Jag tycker det är ett ganska underhållande program men Alexander Bard skrämmer skiten ur mig.

Idag har jag hållit igång.
Jag har städat i alla rum, dammsugit och skurat golven.
Så nu är jag lite trött.
Jag misstänker att jag hållit igång mycket idag för att inte tänka så mycket på arbetsintervjun som jag ska till imorgon.

Min första arbetsintervju sedan Vide började hos dagmamman.
Jag är nervös men förväntansfull.
Det verkar vara ett jobb som jag faktiskt vill ha.
Jag ska göra mitt allra bästa så får jag se hur långt det räcker.

Cirkusen igår var trevlig.
Det var roligt att komma iväg och göra något med Cilla.
Och det var intressant att se folk hoppa runt högt upp i luften, söta hundar, clowner m.m.


På väg till cirkusen.


På väg hem från cirkusen.


Medan vi var på cirkus var mamma och Lennart barnvakt åt Vide.

Jag ska jobba ikväll för första gången sedan Vide föddes.
Jag är så nervös att jag kan dö.

Har jag några bloggläsare kvar eller har jag tappat bort er?