Jag kan ha fel men ibland tycker jag att Vide är lite lik Arne Weises son.
Och det har jag tyckt länge.



Men det kanske jag mest tycker för att de har liknande hårfärg
eller kanske för att båda har mild blick.
Jag vet inte riktigt vad det är.
Men någonting borde det vara eftersom jag tänkt tanken.

Idag borrade grannen i väggen och det resulterade i att Vide pep till och började darra i kroppen. Jag fick lugna honom så gott jag kunde.
Han satt tätt intill mig i flera minuter med örat mot min mage.
Det kan ha varit dagens bästa stund.

Självklart är det inte roligt när ens barn är rädd men det är i sådana situationer som man känner hur mycket man vill ta hand om de små liven och hur söta och oskyldiga de är.

Jag och Vide tillbringade förmiddagen på öppna förskolan.
Det var spännande för Vide och lite mindre spännande för mig.
Men det hände faktiskt en rolig sak.
Det var en pappa som var där med sin dotter på drygt 1 år och pappan småpratade lite med några andra mammor.
Och så ställde han frågan:
- Hur lång tid dröjer det innan man kan låta dem leka lite mer själva?
Han undrade när man kunde släppa lite på kontrollen och inte passa hela tiden.
Jag vet inte.
Det kändes lite som en rolig fråga.
Till svar fick han i alla fall att det där är så olika från barn till barn.
Fast usch, jag vågar nästan inte skriva om att jag tyckte att det var en rolig fråga för det är inte så att jag på något sätt ser ner på den här mannen eller tycker att han är en dålig pappa.
Men det LÄT faktiskt kul.

Hur som helst märkte jag att Vide sökte kontakt med den där pappan. 
Vide gav honom leksaker, gjorde grimaser och ville ha uppmärksamhet.
Ingen av de andra i rummet var han särskilt intresserad av men den där pappa var visst något extra i Vides ögon.
Den här mannen var dessutom den enda vuxna mannen i rummet. 
Kanske Vide helt enkelt har ett behov att umgås med vuxna män?
Kanske känner han att män och kvinnor utstrålar olika saker?
 
Cilla har varit med sin gammelmormor en stor del av dagen.
De har ätit både glass, varmkorv och risifrutti.

Idag bakade Rikard dinkellimpa.
Det är mitt nya favoritbröd.
Gott och nyttigt.
Jag är glad att jag fick det receptet i min hand.
Skulle någon vara intresserad av brödrecept så hojta till.

För övrigt blir jag bara mer och mer kär i skogen.
Vilken underbar plats det är.

God kväll.

Trailern till föreställningen vi såg igår:

Igår var jag (som de flesta andra fredagar) och hälsade på mamma.
Jag fick onormalt god lunch.
Momor var också där som vanligt och pappa kom över och hälsade på en sväng.
Vide ägnade säkert en timme åt att leka diskare.
Han var nöjd där han stod på en stol och lekte med diskborsten.









Nu har jag tränat i snart en halv månad och det verkar redan ha gett resultat.
Peppar peppar.
Vågen säger att jag gått ner 2 kg.
Törs man skriva det i bloggen eller resulterar det i att kilona utbrister Haha, trodde du verkligen att vi skulle släppa taget om dig
och omedelbart anfaller mig och bosätter sig på mig igen?

Idag är det en riktig bio-dag. 
Klockan 13.00 var Cilla och Rikard iväg och såg filmen Trassel och ikväll är det jag och Rikard som åker iväg för att se filmen Hur många lingon finns det i världen.

Ju äldre Rufus blir,
desto mer tycker jag om honom.
Nästa månad fyller han 13 år och det går nog inte en dag utan att jag uppskattar hans närvaro.

När åren går börjar man också förstå att ens lilla katt håller på att bli gammal.
Rufus är ingen ungdom längre.
Jag vet att det kommer en tid då jag måste leva utan honom.

Min lilla katt.
Jag kommer ihåg när jag var i 14-årsåldern och du och jag blev bästisar och bundis.

Du har alltid varit en stor favorit för mig och jag vet att jag är din favorit också.
Det visar du varje dag.

Så puss på dig Rufus, min älskade kattjävel.

Vide gillar att säga"mamma" och här är beviset:

Cilla som talar någon form av främmande språk:



Rikard vill att Vide ska säga "pappa" men Vide är mer sugen på att prata om mig:



För några dagar sedan var det första april.
Jag försökte lura både Cilla och min bästa vän utan att lyckas.
När jag satt i vardagsrummet ropade jag till Cilla:
- Cilla kom, det är en fågel här inne.
Cilla kom, satte händerna i sidorna och tittade på mig med en blick som tydligt förklarade att hon visste att jag ljög.
Till min bästa vän skickade jag ett sms där jag skrev att jag hade fått huvudrollen i en stor amerikansk film men inte heller hon gick på mitt aprilskämt.

Jag tror att jag har blivit lite allergisk mot katterna.
Ibland kliar det väldigt mycket i ögonen efter att jag har hållit i dem.
Men det är okej. Det kan jag leva med.

Igår sov Cilla över hos sin mormor och sin Lennart.
Hon har pratat om att hon ville sova över där och hade sett fram emot det så jag hoppas och tror att hon har haft det bra.

Igår tog jag och Rebecca en långpromenad och titta vem vi mötte:



Jag älskar djur.
När jag träffar dem kan jag känna att jag tycker det är galet att vi äter dessa söta varelser.
Jag var vegetarian under ett års tid som tonåring men jag lade av eftersom jag åt fel och blev trött och hängig.
I mitt hjärta tycker jag att det är etiskt fel att äta djur men jag har inte styrkan och viljan att bli vegetarian igen.
Jag gillar kött.

Nu har jag tränat/motionerat dagligen och undvikit socker i 1 vecka.
Det har gått bra.
När man väl har bestämt sig och känner sig målmedveten är det bara att bita ihop och kämpa på.

Om ni har tur kanske ni får se en före- och en efterbild om sisådär 2 månader.
Om ni har tur.
(Läs: Om jag har gått ner mycket i vikt och ser synbart bättre ut om 2 månader).