Drömmen om majbrasan.
Igår tillbringade Rikard större delen av dagen på akuten.
Han åkte dit för att röntga armen som han gjorde illa för 2 veckor sedan och det visade sig att han har en spricka i armen. Det kommer att läka av sig självt men han fick med sig starka värktabletter hem.
På kvällen igår hade vi lite födelsedagsfirande här hemma.
Rebecca fyller nämligen 14 år nästa vecka.
Vi tittade på Talang, åt daimtårta och kladdkaka som Rebecca hade valt och Rebecca fick öppna lite presenter.
Vi har bestämt att nästa gång hon kommer till oss blir det ännu mer firande för vi har faktiskt beställt en present till henne som inte har kommit ännu.
Kalas är aldrig fel.
Här är några kalasiga bilder:
Rikard går på starka tabletter som sagt.
- Var e brudarna?
Rebeccas presenter.
Rebecca är galen i en serie som heter Glee och därför fick hon en sådan väggkalender och en fickalmanacka som hon önskat sig.
Dessutom fick hon Anne Franks dagbok som jag själv läste och uppskattade när jag var ung och den söta filmen om Gilbert Grape.
Ikväll är det dags för majbrasan.
Jag har kommit på att jag är barnsligt förtjust i majbrasor.
De år jag av olika anledningar inte har kunnat gå har jag blivit ledsen.
Jag tror jag har som någon slags romantisk bild av majbrasor.
Man ska stå framför elden och känna värmen från både den och sina nära och kära som står tätt intill en.
Kanske man t.o.m. kan få hålla någon i handen medan några tondöva kvinnor står på en scen och sjunger om vår och värme.
Det ska vara vackert, innerligt och stämningsfullt.
(Om man bortser från sången. Den ska vara gräslig för det har den alltid varit).
Men fantasier och verklighet är två olika saker.
I verkligheten är det så mycket folk att min hjärna blir helt kaos av alla intryck.
Och sedan vill alla stanna och prata strunt med min man och jag vet inte vilka hälften av dem är.
Dessutom måste man se till att barnen inte brinner upp.
Och sedan, just när det börjar bli mysigt och brasan har blivit betydligt mindre, säger min man som är uttråkad:
- Nej, nu går vi hem.
Kära majbrasa.
Jag älskar drömmen om dig.
Jag kommer fortsätta drömma om dig år efter år för hur det än är så älskar jag dig.
Rikard och Cilla vid majbrasan, 2008.
Han åkte dit för att röntga armen som han gjorde illa för 2 veckor sedan och det visade sig att han har en spricka i armen. Det kommer att läka av sig självt men han fick med sig starka värktabletter hem.
På kvällen igår hade vi lite födelsedagsfirande här hemma.
Rebecca fyller nämligen 14 år nästa vecka.
Vi tittade på Talang, åt daimtårta och kladdkaka som Rebecca hade valt och Rebecca fick öppna lite presenter.
Vi har bestämt att nästa gång hon kommer till oss blir det ännu mer firande för vi har faktiskt beställt en present till henne som inte har kommit ännu.
Kalas är aldrig fel.
Här är några kalasiga bilder:
Rikard går på starka tabletter som sagt.
- Var e brudarna?
Rebeccas presenter.
Rebecca är galen i en serie som heter Glee och därför fick hon en sådan väggkalender och en fickalmanacka som hon önskat sig.
Dessutom fick hon Anne Franks dagbok som jag själv läste och uppskattade när jag var ung och den söta filmen om Gilbert Grape.
Ikväll är det dags för majbrasan.
Jag har kommit på att jag är barnsligt förtjust i majbrasor.
De år jag av olika anledningar inte har kunnat gå har jag blivit ledsen.
Jag tror jag har som någon slags romantisk bild av majbrasor.
Man ska stå framför elden och känna värmen från både den och sina nära och kära som står tätt intill en.
Kanske man t.o.m. kan få hålla någon i handen medan några tondöva kvinnor står på en scen och sjunger om vår och värme.
Det ska vara vackert, innerligt och stämningsfullt.
(Om man bortser från sången. Den ska vara gräslig för det har den alltid varit).
Men fantasier och verklighet är två olika saker.
I verkligheten är det så mycket folk att min hjärna blir helt kaos av alla intryck.
Och sedan vill alla stanna och prata strunt med min man och jag vet inte vilka hälften av dem är.
Dessutom måste man se till att barnen inte brinner upp.
Och sedan, just när det börjar bli mysigt och brasan har blivit betydligt mindre, säger min man som är uttråkad:
- Nej, nu går vi hem.
Kära majbrasa.
Jag älskar drömmen om dig.
Jag kommer fortsätta drömma om dig år efter år för hur det än är så älskar jag dig.
Rikard och Cilla vid majbrasan, 2008.
Kommentarer
Trackback