Jag och barnen.
Picknick.
Idag frågade Cilla om vi kunde gå ut och ha picknick.
Jag kände mig ganska seg men jag lät henne få som hon ville.
Jag tror att Vide försöker säga "Cilla" fast det låter mer som "Jaja" och "Aah" och "Iiiaaa".
När Cilla var en bit ifrån Vide idag tittade han på henne och skrek saker som lät ungefär som ovan.
Och när Cilla var inne på sitt rum idag stod han vid hennes stängda dörr och ropade.
Framtiden får visa om min nya teori stämmer eller inte.
Vore ju roligt om han faktiskt försöker säga Cillas namn.
Vi har även varit till BVC idag och fått veta att Vide är 75 cm lång och väger runt 9 kg.
Jag kände mig ganska seg men jag lät henne få som hon ville.
Jag tror att Vide försöker säga "Cilla" fast det låter mer som "Jaja" och "Aah" och "Iiiaaa".
När Cilla var en bit ifrån Vide idag tittade han på henne och skrek saker som lät ungefär som ovan.
Och när Cilla var inne på sitt rum idag stod han vid hennes stängda dörr och ropade.
Framtiden får visa om min nya teori stämmer eller inte.
Vore ju roligt om han faktiskt försöker säga Cillas namn.
Vi har även varit till BVC idag och fått veta att Vide är 75 cm lång och väger runt 9 kg.
Mammas bild.
Nu har mamma också röstat i min omröstning och frågat om hon kan få en bild.
Och visst kan hon få det:
Och visst kan hon få det:
Helvild hemmakväll.
Tack för att du finns!
Ett stort tack till den person som röstade i min omröstning igår.
Det var väldigt snällt av dig.
Som pris får du denna fina bild som jag hittade på internet:
(Skulle någon annan få för sig att rösta kan jag hitta fina bilder till er också om ni vill).
Cilla suckade åt mig vid frukosten imorse då hon tyckte jag var lite trögfattad. Hon drog in luft i lungorna och pressade sedan ut luften igen. Vide instämde och suckade han också.
Det är till att vara en populär mamma idag.
(Vide har börjat imitera ljud ibland, idag var det som sagt en djup suck han härmade).
Vide har nu fått sin andra tand.
Han mår bättre idag fast han sov väldigt oroligt inatt.
Idag har jag och barnen träffat Dolly och hennes barn.
Jag känner mig lite kost-förvirrad just nu. Under flera månader har det varit LCHF-mat som gällt, men nu växlar jag mellan LCHF-mat och vanlig kost.
Och idag har jag druckit Nutrilett-dryck.
Och ibland äter jag kakor och sådant som inte alls är bra när man vill gå ner i vikt.
Så min mat-förvirring är väldigt stor för tillfället, men det löser sig säkert i framtiden.
Ikväll ska Rikard ut och fågelskåda...
och jag ska titta på en film, städa, försöka att inte äta rulltårtan som ligger i frysen, sitta vid datorn, göra snöänglar och leka att jag är en tvestjärt.
Det var väldigt snällt av dig.
Som pris får du denna fina bild som jag hittade på internet:
(Skulle någon annan få för sig att rösta kan jag hitta fina bilder till er också om ni vill).
Cilla suckade åt mig vid frukosten imorse då hon tyckte jag var lite trögfattad. Hon drog in luft i lungorna och pressade sedan ut luften igen. Vide instämde och suckade han också.
Det är till att vara en populär mamma idag.
(Vide har börjat imitera ljud ibland, idag var det som sagt en djup suck han härmade).
Vide har nu fått sin andra tand.
Han mår bättre idag fast han sov väldigt oroligt inatt.
Idag har jag och barnen träffat Dolly och hennes barn.
Jag känner mig lite kost-förvirrad just nu. Under flera månader har det varit LCHF-mat som gällt, men nu växlar jag mellan LCHF-mat och vanlig kost.
Och idag har jag druckit Nutrilett-dryck.
Och ibland äter jag kakor och sådant som inte alls är bra när man vill gå ner i vikt.
Så min mat-förvirring är väldigt stor för tillfället, men det löser sig säkert i framtiden.
Ikväll ska Rikard ut och fågelskåda...
och jag ska titta på en film, städa, försöka att inte äta rulltårtan som ligger i frysen, sitta vid datorn, göra snöänglar och leka att jag är en tvestjärt.
Jajaja.
Okej...
jag kanske borde försöka skriva ett lite mer vettigt inlägg också bland alla tomtar och gula gubbar...
Rikard födelsedag var helt okej.
Jag bakade en tårta och i present av mig fick han fågelböcker, chips och en prydnadsfågel i trä.
Vide har feber idag.
Hans andra tand är på gång så det är antagligen därför han har feber.
Attans och blä.
Jag hade visst inte så mycket att blogga om när det kom till kritan.
Jajajajajajajaja, jag återkommer någon annan gång.
jag kanske borde försöka skriva ett lite mer vettigt inlägg också bland alla tomtar och gula gubbar...
Rikard födelsedag var helt okej.
Jag bakade en tårta och i present av mig fick han fågelböcker, chips och en prydnadsfågel i trä.
Vide har feber idag.
Hans andra tand är på gång så det är antagligen därför han har feber.
Attans och blä.
Jag hade visst inte så mycket att blogga om när det kom till kritan.
Jajajajajajajaja, jag återkommer någon annan gång.
Trodde ni att jag hade slutat med mina ständiga kollage och mina ständiga omröstningar som handlar om ungefär samma saker varje gång? Moahahahaha, ni hade fel !!!!!!!!!!!
Omröstning:
Vide är faktiskt mest lik...
Rösta nu och gör mig glad. :-)
Cilla röstade på Rikard.
Dagens bilder.
Julen är (snart) här!!
Nu är det bara 5 månader kvar till juldagen.
Det firar jag genom att lyssna på en fin sång:
Rikard firar också, fast med en helt annan låt.
Kolla in hans blogg om ni vill veta vilken.
Det firar jag genom att lyssna på en fin sång:
Rikard firar också, fast med en helt annan låt.
Kolla in hans blogg om ni vill veta vilken.
Regn.
Idag har det regnat.
A-K gillar inte regn.
Men som tur var hade hon packat med sig regnkläder.
A-K gillar inte regn.
Men som tur var hade hon packat med sig regnkläder.
Snart är det jul.
Nu är det bara 5 månader kvar till julafton.
Grattis Rikard.
Hipp hipp
hurra hurra hurra hurra!!
hurra hurra hurra hurra!!
Staffan är bäst.
Spelningen igår var bra.
Staffan var söt, sjöng bra och hade fina skor.
Hur länge har jag gillat honom nu?
Sedan jag var barn.
Och nu är jag nästan gammal.
Vi kom hem efter klockan tolv på natten så idag har jag varit tröttare än vanligt.
Imorgon fyller Rikard år. Då ska jag baka en tårta.
Just nu sitter jag och äter en blandning av vispad grädde och hjortronsylt... det är lite gott...
och lite äckligt.
Alla människor vill inte synas på bild i min blogg.
Men ibland kan det gå att kompromissa.
Här är jag och A-K på väg hem efter Staffan Hellstrand-spelningen.
Visst är hon söt?
Staffan var söt, sjöng bra och hade fina skor.
Hur länge har jag gillat honom nu?
Sedan jag var barn.
Och nu är jag nästan gammal.
Vi kom hem efter klockan tolv på natten så idag har jag varit tröttare än vanligt.
Imorgon fyller Rikard år. Då ska jag baka en tårta.
Just nu sitter jag och äter en blandning av vispad grädde och hjortronsylt... det är lite gott...
och lite äckligt.
Alla människor vill inte synas på bild i min blogg.
Men ibland kan det gå att kompromissa.
Här är jag och A-K på väg hem efter Staffan Hellstrand-spelningen.
Visst är hon söt?
Upptäckaren.
Vide vill ut och upptäcka världen.
Spelning, kanel, mardrömmar, komplex.
Ikväll ska jag åka in till stan och gå på Staffan Hellstrand-spelning med A-K.
Jag är inte säker, men jag tror att det här är min första spelning som jag inte tar med Rikard på.
I vanliga fall brukar han alltid få hänga med.
Men han gråter inte blod över att få stanna hemma ikväll även fast han gillar Hellstrand.
Just nu är Cilla iväg och badar med en kompis och Vide sover.
Stackars Vide svettas som en galning i den här värmen.
Hur var det nu med kanel?
Jag minns att någon har sagt någonting om kanel men jag minns inte vad. Om en stor konsumtion av kanel bara var hälsosamt eller om det rentav var cancerframkallande?
Det kanske jag borde ha kollat upp INNAN jag åt en tallrik med kanel till frukost med lite filmjölk längst ner på botten av tallriken.
Nu har jag läst klart fjärde Twilight-boken. Jag undrar om det kommer fler böcker i samma serie?
Jag vet faktiskt inte.
Inatt drömde jag min gamla vanliga mardröm.
En av mina återkommande drömmar handlar om att någon ond person försöker eller lyckas ta sig in i min lägenhet.
Han var en beväpnad bankrånare och han följde efter mig uppför trappan i trappuppgången. Jag försökte låsa min dörr, men lyckades inte eftersom bankrånaren hade haft sönder låset under tiden jag varit hemmifrån, och han kom in i min lägenhet.
Och han höll mig som fånge i mitt eget hem.
Jag fick i alla fall tag i min mobil i ett obevakat ögonblick. Rikard svarade inte när jag ringde honom men mamma svarade.
"Fånge" viskade jag till henne.
Hon var ute och shoppade med mormor.
Sedan kom min fångvaktare tillbaka så jag stängde av mobilen och hoppades att mamma skulle förstå och komma till min undsättning.
Jag har mått lite dåligt över min mage på sista tiden.
Folk fortsätter att med jämna mellanrum peka mot min mage och fråga om det är en ny på gång.
Alla dessa klumpiga människor får mig att känna mig som en vandrande mage.
Är jag inte mer än en mage?
Det är svårt att känna sig vacker när så många människor har förklarat för mig att jag ser gravid ut.
Jag önskar att jag kunde skaka det av mig, men det gör ont att hela tiden få den där förbannade frågan.
Jag vill hellre höra att jag ser vacker ut än att jag ser gravid ut.
Om några dagar fyller Rikard år.
Den som vill kan ju titta förbi på fredag och äta en tårtbit eller två.
Här är en bild på en kopp varm choklad:
Jag är inte säker, men jag tror att det här är min första spelning som jag inte tar med Rikard på.
I vanliga fall brukar han alltid få hänga med.
Men han gråter inte blod över att få stanna hemma ikväll även fast han gillar Hellstrand.
Just nu är Cilla iväg och badar med en kompis och Vide sover.
Stackars Vide svettas som en galning i den här värmen.
Hur var det nu med kanel?
Jag minns att någon har sagt någonting om kanel men jag minns inte vad. Om en stor konsumtion av kanel bara var hälsosamt eller om det rentav var cancerframkallande?
Det kanske jag borde ha kollat upp INNAN jag åt en tallrik med kanel till frukost med lite filmjölk längst ner på botten av tallriken.
Nu har jag läst klart fjärde Twilight-boken. Jag undrar om det kommer fler böcker i samma serie?
Jag vet faktiskt inte.
Inatt drömde jag min gamla vanliga mardröm.
En av mina återkommande drömmar handlar om att någon ond person försöker eller lyckas ta sig in i min lägenhet.
Han var en beväpnad bankrånare och han följde efter mig uppför trappan i trappuppgången. Jag försökte låsa min dörr, men lyckades inte eftersom bankrånaren hade haft sönder låset under tiden jag varit hemmifrån, och han kom in i min lägenhet.
Och han höll mig som fånge i mitt eget hem.
Jag fick i alla fall tag i min mobil i ett obevakat ögonblick. Rikard svarade inte när jag ringde honom men mamma svarade.
"Fånge" viskade jag till henne.
Hon var ute och shoppade med mormor.
Sedan kom min fångvaktare tillbaka så jag stängde av mobilen och hoppades att mamma skulle förstå och komma till min undsättning.
Jag har mått lite dåligt över min mage på sista tiden.
Folk fortsätter att med jämna mellanrum peka mot min mage och fråga om det är en ny på gång.
Alla dessa klumpiga människor får mig att känna mig som en vandrande mage.
Är jag inte mer än en mage?
Det är svårt att känna sig vacker när så många människor har förklarat för mig att jag ser gravid ut.
Jag önskar att jag kunde skaka det av mig, men det gör ont att hela tiden få den där förbannade frågan.
Jag vill hellre höra att jag ser vacker ut än att jag ser gravid ut.
Om några dagar fyller Rikard år.
Den som vill kan ju titta förbi på fredag och äta en tårtbit eller två.
Här är en bild på en kopp varm choklad:
Dagens bild.
Klätterställning och getingstick.
I lördags hände det en bra sak och en dålig sak.
Den dåliga saken var att Cilla fick sitt livs första getingstick.
Den bra saken var att hon fick en gung- och klätterställning av Lennart som hon kan roa sig med när vi hälsar på dem på deras land.
Jag och Rikard har sett klart första sässongen av serien True blood och har börjat se på nästa sässong. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om serien dock. Den är väl sådär.
På onsdag ska jag och min bästa vän åka och se Staffan Hellstrand på kvällen.
Det ska bli roligt hoppas jag.
Annars har jag inte så mycket att skriva om just nu.
Den dåliga saken var att Cilla fick sitt livs första getingstick.
Den bra saken var att hon fick en gung- och klätterställning av Lennart som hon kan roa sig med när vi hälsar på dem på deras land.
Jag och Rikard har sett klart första sässongen av serien True blood och har börjat se på nästa sässong. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om serien dock. Den är väl sådär.
På onsdag ska jag och min bästa vän åka och se Staffan Hellstrand på kvällen.
Det ska bli roligt hoppas jag.
Annars har jag inte så mycket att skriva om just nu.
Försökte.
Jag försökte åtminstone fotografera tanden...
Vides första tand.
Igår upptäckte jag att Vides första tand har kommit. Jag har försökt att fotografera den idag, men det ar lättare sagt än gjort.
Vide, 10 månader.
Nya frisyren.
Rikard har uppfunnit en ny frisyr till mig som är lämplig nu när det är så väldigt varmt.
Dock har jag inte vågat lämna lägenheten ännu:
Om exakt två månader fyller min son 1 år.
Behöver jag dessa två månader för att förbereda mig eller vad?
Ja, det kommer jag verkligen att behöva.
Tiden har gått fort.
Gröna Lund.
Idag följde jag och barnen med min mamma och Lennart till Gröna Lund.
Lennarts syster med familj var också där.
Det var trevligt.
Och faktiskt så var det inte jag som höll i kameran idag.
Det var mamma.
Mamma fick för övrigt en knäpp och åkte Fritt fall med Lennart.
Själv vågade jag inte åka just Fritt fall för jag har blivit en aning fegare med åren.
På väg till Gröna Lund.
Cilla med sin kompis.
Vide åker sitt livs första karusell.
Vide försöker se tuff ut i kärlekstunneln.
Vide i kärlekstunneln.
Jag försöker se tuff ut.
Jag, mamma och Vide i kärlekstunneln.
Lennarts syster med familj var också där.
Det var trevligt.
Och faktiskt så var det inte jag som höll i kameran idag.
Det var mamma.
Mamma fick för övrigt en knäpp och åkte Fritt fall med Lennart.
Själv vågade jag inte åka just Fritt fall för jag har blivit en aning fegare med åren.
På väg till Gröna Lund.
Cilla med sin kompis.
Vide åker sitt livs första karusell.
Vide försöker se tuff ut i kärlekstunneln.
Vide i kärlekstunneln.
Jag försöker se tuff ut.
Jag, mamma och Vide i kärlekstunneln.
Mr Tourette.
Igår var jag och Rikard iväg och tittade på Mr Tourette. Vi var där 1 ½ timme innan det började och redan då hade folk börjat samlas. Vi fick en ganska bra plats trots allt.
Det var roligt att höra honom prata.
Pelle sa att man inte behöver vara så himla glad hela tiden. Det gjorde mig faktiskt full i skratt. Är det något som folk strävar efter är det att vara så lycklig som det bara går och där kommer en man och säger att det är helt okej att må skit.
För om man skulle vara fullkomligt lycklig, vad skulle man då göra i resten av sitt liv?
Jag önskar att jag kunde komma ihåg exakt hur han uttryckte sig.
Pelle menar att om man är enbart lycklig så finns det ju bara döden kvar.
Då finns det inget mer kvar att jobba på med sitt liv och inget mer att sträva efter.
Då är man 100% frisk och har 0% hopp kvar. Då är man hopplös.
Jag är inte riktigt säker på att jag förstår precis hur han menar med det.
I vilket fall som helst känns det på något konstigt sätt skönt att veta att någon tycker som han gör. När någon, i detta eviga sökande efter harmoni, glädje och fullkomlighet, kommer och säger att det är helt okej att må skit...
det är befriande.
När Pelle var som mest sjuk hade han inte bytt kläder på 9 månader.
Den enda föda han levde på var kalla revbensspjäll och knäckebröd.
Hemskt, hemskt, hemskt.
Men nu är han så frisk som han vill vara.
Hans liv ska för övrigt bli film.
Kul. 
Jag och Rikard -i väntan på Pelle.
Jag ser fram emot lördag...
Pelle Sandstrak, mannen med Tourette syndrom som jag och Rikard ska gå och se på lördag:
Ett vackert paket.
Imorse tittade Cilla på mig och sa: "Men gud, jag är ju nästan lika lång som du".
Visst vet jag om att jag är kort i växten men är jag verkligen SÅ kort?
Idag går Cilla sin sista dag hos dagmamman innan semestern.
Vi hade skaffat en liten sommarpresent till dagmamman och jag tycker att det blev ett riktigt sött litet paket när Cilla hade knåpat färdigt med den:
Min vanliga mobil har gått sönder men jag har fått låna en av Rikards gamla mobiler istället.
Jag har dock inte riktigt lärt mig hur den fungerar ännu.
Jag gjorde ändå ett tappert försök imorse och försökte skriva ett sms till Rikard.
Om det blev så förståeligt vet jag inte, men alla har ju olika sätt att kommunicera på och Rikard blev glad av att höra ifrån mig.
"3+3838+3*33pDUNÄRPJAtg359882*8455+SkaTGtg+tg359882" löd mitt sms till honom.
Visst vet jag om att jag är kort i växten men är jag verkligen SÅ kort?
Idag går Cilla sin sista dag hos dagmamman innan semestern.
Vi hade skaffat en liten sommarpresent till dagmamman och jag tycker att det blev ett riktigt sött litet paket när Cilla hade knåpat färdigt med den:
Min vanliga mobil har gått sönder men jag har fått låna en av Rikards gamla mobiler istället.
Jag har dock inte riktigt lärt mig hur den fungerar ännu.
Jag gjorde ändå ett tappert försök imorse och försökte skriva ett sms till Rikard.
Om det blev så förståeligt vet jag inte, men alla har ju olika sätt att kommunicera på och Rikard blev glad av att höra ifrån mig.
"3+3838+3*33pDUNÄRPJAtg359882*8455+SkaTGtg+tg359882" löd mitt sms till honom.
När ska jag bli fridlyst?
"Varje träd har en rot
Varje hus en byggd grund
Det är bara min som ryckts bort från mig
Gud, när ska jag bli fridlyst
Slå upp i en bok
Hon är en ovanlig art
Så förbjudet att såra
Sätt henne tillbaks där hon stod"
/Säkert.
Varje hus en byggd grund
Det är bara min som ryckts bort från mig
Gud, när ska jag bli fridlyst
Slå upp i en bok
Hon är en ovanlig art
Så förbjudet att såra
Sätt henne tillbaks där hon stod"
/Säkert.
Är du fortfarande arg?
Hittade min gamla Säkert-skiva idag och blev glad.
Fast egentligen är det inte min skiva.
Det är Rikards skiva som han fick i födelsedagspresent ett år av min bästa kompis.
Här är en av sångerna som jag gillar på skivan.
Den handlar om en tjej som kanske inte helt och hållet har kommit över en gammal pojkvän:
Fast egentligen är det inte min skiva.
Det är Rikards skiva som han fick i födelsedagspresent ett år av min bästa kompis.
Här är en av sångerna som jag gillar på skivan.
Den handlar om en tjej som kanske inte helt och hållet har kommit över en gammal pojkvän:
Mobilkort.
Idag har jag tömt mobilen på bilder.
Ni kanske har sett någon av bilderna innan, men men...
Jag och Vide på BB.
Vide på BB.
Jag som försöker se vacker, klok och älskvärd ut.
Rikard som sover.
Jag som ser en smula allvarlig ut.
Dagens bilder;
Ni kanske har sett någon av bilderna innan, men men...
Jag och Vide på BB.
Vide på BB.
Jag som försöker se vacker, klok och älskvärd ut.
Rikard som sover.
Jag som ser en smula allvarlig ut.
Dagens bilder;
Gungeligung.
Jag förstår mig inte på mig själv. Ibland går det flera dagar mellan mina blogginlägg (nåja, 2-3 dagar i alla fall) och ibland vill jag blogga mest hela tiden.
Just nu är jag inne i en period då det känns roligt att blogga om allt och inget.
När jag skulle hälla mjölk i teet idag kom det inte mjölk ur paketet... det kom vatten. Jag undrar vem som har ställt en mjölkförpackning med vatten i kylskåpet. Jag gissar att det är min man med tanke på att han någon gång för flera år sedan överraskade mig genom att lägga ett klädesplagg i just kylen.
Idag tog jag med Vide till en lekpark så att han skulle få gunga lite. Det tyckte han var ganska mysigt tror jag.
Cilla är hos dagmamman den här veckan och sedan går hon på semester. Det är hon själv som har bestämt att hon vill gå till sin dagmamma. Jag frågade henne senast idag om hon ville vara hemma med oss eller om hon ville gå till dagmamman men hon vill hellre gå till dagmamman.
På lördag ska jag och Rikard ha barnvakt på kvällen och åka in till stan och titta på Pelle Sandstrak. Han har skrivit en självbiografi om hur det är att leva med Tourettes syndrom. Jag och Rikard läste hans bok tillsammans för några somrar sedan (väldigt bra bok) och Rikard har redan hört honom prata vid ett tillfälle. Efter den föreläsningen kom han hem och var helt lyrisk och förklarade att jag bara måste se honom med egna ögon.
Och om några dagar är det alltså dags.
Det ser jag fram emot.
Just nu är jag inne i en period då det känns roligt att blogga om allt och inget.
När jag skulle hälla mjölk i teet idag kom det inte mjölk ur paketet... det kom vatten. Jag undrar vem som har ställt en mjölkförpackning med vatten i kylskåpet. Jag gissar att det är min man med tanke på att han någon gång för flera år sedan överraskade mig genom att lägga ett klädesplagg i just kylen.
Idag tog jag med Vide till en lekpark så att han skulle få gunga lite. Det tyckte han var ganska mysigt tror jag.
Cilla är hos dagmamman den här veckan och sedan går hon på semester. Det är hon själv som har bestämt att hon vill gå till sin dagmamma. Jag frågade henne senast idag om hon ville vara hemma med oss eller om hon ville gå till dagmamman men hon vill hellre gå till dagmamman.
På lördag ska jag och Rikard ha barnvakt på kvällen och åka in till stan och titta på Pelle Sandstrak. Han har skrivit en självbiografi om hur det är att leva med Tourettes syndrom. Jag och Rikard läste hans bok tillsammans för några somrar sedan (väldigt bra bok) och Rikard har redan hört honom prata vid ett tillfälle. Efter den föreläsningen kom han hem och var helt lyrisk och förklarade att jag bara måste se honom med egna ögon.
Och om några dagar är det alltså dags.
Det ser jag fram emot.
PS.
Egentligen är det lite lustigt att jag, som inte ens är 30 år, tvekar inför att glida nerför en stång från en klätterställning i en lekpark, medan min svärmor, som är över 60 år, vågar glida ner för samma stång.
Är jag en fegis?
Eller är min svärmor knäpp?
Rikard röstar för det senare alternativet.
Men hon är ganska cool min svämor.
Är jag en fegis?
Eller är min svärmor knäpp?
Rikard röstar för det senare alternativet.
Men hon är ganska cool min svämor.
Dagens bilder.
Idag fick vi ärva svärmors gamla gardiner. Jag hade tydligen sagt att de var fina vid något tillfälle så idag fick vi dem av min svärmor. De passade bra i vardagsrummet.
Idag satte vi upp bilderna från fotograferingen på väggen.
Vide och svärmor.
Jag i lekparken.
Svärmor i lekparken.
Cilla i lekparken.
Rikard i lekparken.
Dagens händelser.
Jag och barnen hälsade på mamma och Lennart idag medan Rikard och hans kompis passade på att fågelskåda.
Det var en bra dag.
Lennart köpte en vattenbassäng till barnen som de badade i.
Loppis, grillning och massmord av getingar stod också på dagens schema.
Det var en bra dag.
Lennart köpte en vattenbassäng till barnen som de badade i.
Loppis, grillning och massmord av getingar stod också på dagens schema.
Mulatt.
Rikard har deffekt färgseende. Jag ville skoja med honom imorse och försökte lura honom att jag var mulatt. Han gick inte på det dock.
Men en gång för länge sedan drömde jag att jag förvandlades och blev mulatt, eller om jag blev helt och hållet mörkhyad. Jag kommer ihåg att jag såg mig i spegeln i drömmen och att jag var vackrare än jag någonsin varit tidigare.
Men en gång för länge sedan drömde jag att jag förvandlades och blev mulatt, eller om jag blev helt och hållet mörkhyad. Jag kommer ihåg att jag såg mig i spegeln i drömmen och att jag var vackrare än jag någonsin varit tidigare.
Kvällsdopp.
Idag tog vi ett litet kvällsdopp.
Det var mysigt.
Fiskarna simmade vid mina ben och när jag hade stått stilla en längre tid var det några fiskar som rörde vid mina fötter.
Gulligt.
Det var mysigt.
Fiskarna simmade vid mina ben och när jag hade stått stilla en längre tid var det några fiskar som rörde vid mina fötter.
Gulligt.
Åttiotalist -javisst!
Idag bläddrade jag i en gammal tidning och hittade en artikel från förra året.
Artikeln handlar om min generation, åttiotalisterna.
Vi är tydligen kända för att vara egofixerade navelskådare. Ett tecken på detta är att många av oss bloggar och uppdaterar vår facebook-status ofta. Vi vill synas och vi vill bli bekräftade.
Jag känner igen mig en hel del i detta även fast jag önskar att jag inte gjorde det.
Det finns hur många onödiga statusuppdateringar som helst på facebook. Man får veta allt möjligt spännande om sina medmänniskor, som att de steker pannkakor, ska gå och sova eller att de dricker kaffe.
Man kan undra över varför det har blivit så att vi mer eller mindre är beroende av att bli sedda i dagens samhälle.
Och även om mina egna statusuppdateringar på facebook inte handlar om att jag ska gå och sova så kommer jag ofta på mig själv med att försöka skriva roliga uppdateringar.
Jag försöker framstå som en rolig person.
Är jag en rolig person?
En del av mig är nog en lustigkurre.
Redan som barn brukade jag ägna mig åt att spexa inför min mormor.
Samtidigt som det är ett personlighetsdrag tror jag att jag på något sätt kan använda mig av min humor (eller icke-humor, välj själv) för att andra ska tycka om mig.
Fast så gör väl kanske alla?
Medan en del känner mig som "hon som säger och gör roliga saker" är jag också känd som den "försiktiga", den "tystlåtna" och kanske t.o.m. "den blyga". Jag själv har en känsla av att ord som "knepig" och "annorlunda" också skulle kunna passa in på mig, men det är möjligt att jag har fel.
Etiketter är för övrigt sällan roliga.
När jag var på Öppna förskolan nyss och berättade att jag och Rebecca hade åkt en av de "fartigaste" karusellerna fick jag veta att det var otippat att jag hade åkt något som många anser är läskigt. För att jag framstår som en försiktig människa, enligt många.
Blä för etiketter.
Hur som helst...
Jag har funderat en hel del över mitt bloggande och vad jag skriver på facebook. För samtidigt som jag har ett behov av att synas och bli bekräftad, så kan man ifrågasatta om det är sunt.
Det händer ofta att jag blir lite nedstämd om jag skriver saker på facebook som ingen uppmärksammar eller kommenterar. Då kan jag känna mig en aning misslyckad och nedstämd och ibland även undra om jag ska bli generad över mig själv och mina ord.
Då kan jag börja ifrågasätta om jag är omtyckt.
Bekräftelse.
Man ska synas, man försöker bli älskad av andra än sin familj.
Och man fortsätter att skriva och synas...
men varför?
Egentligen?
Många mammor får kritik för att de lägger ut bilder på sina barn i deras bloggar.
Andra menar att det inte är så farligt.
Och en del av mig har väl ändå bestämt sig för att det inte är så farligt.
Man ska inte låta sig styras av sina rädlsor för mycket.
Man kan inte gå och vara rädd för allting.
Men ändå...
det stör mig att jag vill bli omtyckt.
Jag borde skita i vad andra människor tycker om mig.
Men vi åttiotalister är kanske i behov av uppmärksamhet.
Att ständigt berätta för kända och okända vad man har för sig, vad man shoppar, vad man tänker, verkar vara något som ligger i tiden.
Och jag är visst påverkad av min tid trots allt.
Men ändå. Erkänn. Ni älskar mig?
Artikeln handlar om min generation, åttiotalisterna.
Vi är tydligen kända för att vara egofixerade navelskådare. Ett tecken på detta är att många av oss bloggar och uppdaterar vår facebook-status ofta. Vi vill synas och vi vill bli bekräftade.
Jag känner igen mig en hel del i detta även fast jag önskar att jag inte gjorde det.
Det finns hur många onödiga statusuppdateringar som helst på facebook. Man får veta allt möjligt spännande om sina medmänniskor, som att de steker pannkakor, ska gå och sova eller att de dricker kaffe.
Man kan undra över varför det har blivit så att vi mer eller mindre är beroende av att bli sedda i dagens samhälle.
Och även om mina egna statusuppdateringar på facebook inte handlar om att jag ska gå och sova så kommer jag ofta på mig själv med att försöka skriva roliga uppdateringar.
Jag försöker framstå som en rolig person.
Är jag en rolig person?
En del av mig är nog en lustigkurre.
Redan som barn brukade jag ägna mig åt att spexa inför min mormor.
Samtidigt som det är ett personlighetsdrag tror jag att jag på något sätt kan använda mig av min humor (eller icke-humor, välj själv) för att andra ska tycka om mig.
Fast så gör väl kanske alla?
Medan en del känner mig som "hon som säger och gör roliga saker" är jag också känd som den "försiktiga", den "tystlåtna" och kanske t.o.m. "den blyga". Jag själv har en känsla av att ord som "knepig" och "annorlunda" också skulle kunna passa in på mig, men det är möjligt att jag har fel.
Etiketter är för övrigt sällan roliga.
När jag var på Öppna förskolan nyss och berättade att jag och Rebecca hade åkt en av de "fartigaste" karusellerna fick jag veta att det var otippat att jag hade åkt något som många anser är läskigt. För att jag framstår som en försiktig människa, enligt många.
Blä för etiketter.
Hur som helst...
Jag har funderat en hel del över mitt bloggande och vad jag skriver på facebook. För samtidigt som jag har ett behov av att synas och bli bekräftad, så kan man ifrågasatta om det är sunt.
Det händer ofta att jag blir lite nedstämd om jag skriver saker på facebook som ingen uppmärksammar eller kommenterar. Då kan jag känna mig en aning misslyckad och nedstämd och ibland även undra om jag ska bli generad över mig själv och mina ord.
Då kan jag börja ifrågasätta om jag är omtyckt.
Bekräftelse.
Man ska synas, man försöker bli älskad av andra än sin familj.
Och man fortsätter att skriva och synas...
men varför?
Egentligen?
Många mammor får kritik för att de lägger ut bilder på sina barn i deras bloggar.
Andra menar att det inte är så farligt.
Och en del av mig har väl ändå bestämt sig för att det inte är så farligt.
Man ska inte låta sig styras av sina rädlsor för mycket.
Man kan inte gå och vara rädd för allting.
Men ändå...
det stör mig att jag vill bli omtyckt.
Jag borde skita i vad andra människor tycker om mig.
Men vi åttiotalister är kanske i behov av uppmärksamhet.
Att ständigt berätta för kända och okända vad man har för sig, vad man shoppar, vad man tänker, verkar vara något som ligger i tiden.
Och jag är visst påverkad av min tid trots allt.
Men ändå. Erkänn. Ni älskar mig?
Mammighet och låtsastatueringar.
Det här är mitt andra blogginlägg för ikväll.
Jag kom på att jag hade lust att skriva lite mer.
Hur kommer det sig att Vide kan vara glad när han är med andra men så fort jag kommer in i rummet blir han pepplig, börjar klaga och titta efter mig?
Jag tror han är lite mammig emellanåt.
Men det är helt okej. Jag gillar det.
Cilla har fått låtsastatueringar idag. De påminner mig om min barndom för det fanns sådana redan på min tid. Jag minns att jag gillade låtsastatueringar när jag var barn.
Idag har jag strosat runt lite på Ikea med svärmor men vi hittade ingenting.
Här är några bilder från gårdagens promenad:
Trött.
Tröttare.
Tröttast.
Jag är faktiskt också ganska trött.
Dags att hoppa i duschen och sedan gå och sova.
Natti natti.
Jag kom på att jag hade lust att skriva lite mer.
Hur kommer det sig att Vide kan vara glad när han är med andra men så fort jag kommer in i rummet blir han pepplig, börjar klaga och titta efter mig?
Jag tror han är lite mammig emellanåt.
Men det är helt okej. Jag gillar det.
Cilla har fått låtsastatueringar idag. De påminner mig om min barndom för det fanns sådana redan på min tid. Jag minns att jag gillade låtsastatueringar när jag var barn.
Idag har jag strosat runt lite på Ikea med svärmor men vi hittade ingenting.
Här är några bilder från gårdagens promenad:
Trött.
Tröttare.
Tröttast.
Jag är faktiskt också ganska trött.
Dags att hoppa i duschen och sedan gå och sova.
Natti natti.
Lampa, mamma eller mittemellan?
Jag har fattat ett beslut.
Jag har bestämt mig för att det är dags att se Rikards dvd-filmer.
För jag gillar att se på film och mina egna dvd-filmer har jag redan sett.
Igår valde jag den första "Rikard-filmen".
Det blev Minority Report med Tom Cruise.
Den var rätt okej trots allt.
Och det är trevligt att titta på film om kvällarna med Rikard.
När jag vaknade igår på morgonen upptäckte jag att jag använde Rufus som huvudkudde. Men han tyckte att det var helt okej att vara min kudde.
Och igår, när jag skulle lägga mig för natten, reste sig Rufus upp från sängen och hoppade ner. Jag blev missnöjd och ropade "Rufus, Rufus" varpå katten kommer tillbaka på direkten och hoppar upp och lägger sig ner vid mitt huvud.
Älskade katt.
Idag tog jag en promenad med Dolly och hennes barn. Det var trevligt att få prata av sig lite med en annan vuxen människa och ha otroligt vuxna samtal tillsammans om saker som t.ex. studsmattor.
Jag ska aldrig mer titta på inredningsprogram. Allt det som inredarna säger påverkar mig alldeles för mycket. För någon dag sedan påstod en inredare på tv att han inte tyckte att ett hem utan böcker var ett riktigt hem och att man skulle använda sina böcker som en del av inredningen. Jag började städa bokhyllan så fort programmet var slut.
Vide har lärt sig att förstå ordet lampa... tror jag.
Om man frågar honom vart lampan är tittar han upp i taket och sträcker ut en arm mot lampan.
Men det är klart...
När Rikard tittade på Vide idag och frågade "Vart är mamma"? så tittade han också upp på lampan.
Ibland blir jag rädd av olika anledningar. Men igår kom jag på hur man ska tackla sina rädslor. Man ska börja nynna högt på signaturmelodin till Alfons Åberg.
