Goddag höst.

God morgon solen.
God natt månen.

Adjö soliga stränder.
Välkommen vindar friska.

Farväl sommar.
Goddag höst.

En bild som min mamma tog på Cilla för några veckor sedan
(då det fortfarande var sommar):


Så det så.

Cilla är faktiskt ganska lik mig...


Dagens bilder.




Barnen var lite högljudda idag.










Gamla älskade barn.

Idag är det exakt 2 veckor kvar till Vides födelsedag.
Kan ni fatta?
2 veckor.

Om 1 vecka börjar babysimmet igen.
Den här gången kommer antagligen Rikard att kunna delta på babysimmet.
Roligt.

Igår visade mamma mig en låt på You tube.
Den är från typ stenåldern, men den är lite bra, trots allt:



Nu ska jag absolut sova.
God natt.

Bilder.

Jag bad Cilla om att få fotografera henne, men hon ville inte, så jag fotograferade Vide istället:






Vide har fått syn på Rufus.


Vide tycker att Rufus är toppen.

Rikard bakom kameran.

Idag var det Rikard som fotograferade:








Vad man tror och hur det blir.

Jag trodde att man skulle känna sig mer vuxen när man blev vuxen.

Det har varit en trött dag här.
Vide sov uruselt inatt.
Bästa vännen hade vägarna förbi och kom över några timmar.
Vi tog en promenad och pratade om livet.
Jag försökte imponera på henne genom att klättra upp i en klätterställning och glida ner för en stång i en lekpark.
Jag vet inte om jag lyckades.

Nu ska jag snart springa över till mamma och låna en film.

En förälskelse i sig.

Att skaffa barn är en förälskelse i sig. ♥



Nu sover Vide men när han har sovit klart ska vi hälsa på min mamma som är ledig.

Vide har börjat älska katterna. Han brukar krypa fram till dem och skratta. Katterna brukar se sura och irriterade ut.
Valdemar flyr undan innan Vide ens hunnit fram till honom medan Ruffus ligger kvar och påminner vagt om ett sött litet regnmoln.
Det ser i vilket fall gulligt ut.

Nu ska jag spela "Vem där?" med Cilla innan Vide vaknar igen.

Syskonkärlek.

Hos Cillas dagmamma har alla barnen fått göra varsin pärm att ha teckningar i.
Cillas pärm var så söt att jag ville fotografera den:


Cilla och hennes pärm.
Som ni antagligen ser, om ni kan läsa,  
så har hon målat sig själv och Vide.


Jag minns att jag kände mig lite orolig när jag var gravid med Vide. Jag ville så gärna att Cilla skulle ha glädje av sitt syskon och jag var rädd att åldersskillnaden skulle göra att de inte kunde uppskatta varandra.
Man hör ju ofta om folk som skaffar sina barn tätt, för att de ska kunna leka tillsammans.

Men Cilla och Vide leker med varandra varje dag trots att det skiljer 4 ½ år mellan dem.
De senaste morgnarna har de lekt vargar.
Vargmamman Cilla brukar skydda sin lilla vargunge Vide från alla faror som lurar överallt.

Faktum är att de leker med varandra just nu.


Högtidligt brev.

Idag försökte jag få Vide att intressera sig för böcker men jag misslyckades. Han tycker att det är mycket roligare att klättra (i soffor, på soffbord och upp på stolar).

När Cilla var bebis var det tvärtom.
Hon var intresserad av böcker.
Inte av att klättra.

Det enda intresse Vide visar för böcker är att han tycker om att tugga på dem och att riva ut blad från dem.

Idag fick jag ett vykort från inga mindre än kronprinsessan och Daniel.
De gratulerade mig på namnsdagen och förklarade även att:
"Tro inte på bilden, vi är egentligen deprimerade för alla vill bara tjäna pengar på oss".

Cilla har också fått post idag.
Två inbjudningar till två barnkalas.
Jag hoppas hon blir glad för hon brukar klaga över att hon så sällan får post.


Höstkläder.

En annan bra sak med hösten är att man kan klä sina barn i mysiga höstkläder:








Födelsedagspresenter.

Idag har jag och Rikard varit iväg och handlat Vides födelsedagspresenter.
Mest nöjd känner jag mig över en röd Bobby-car som jag tror och hoppas att Vide kommer få glädje av.
Vi köpte även en liten träbil och en liten träbok åt Vide.
Och ett födelsedagskort.
 
Till Cilla köpte vi spelet "Vem där?" som hon ska få någon kväll när vi känner för att spela sällskapsspel. Vi har pratat ganska länge om att vi ska köpa det spelet till henne i framtiden. Och idag var framtiden här.
Det var mitt favoritspel när jag var liten.

Jag tror ändå att det är något speciellt med ett barns första födelsedag.
(Även om födelsedagar oftast är roliga.)
Jag kommer ihåg när jag och Rikard gick omkring och köpte Cillas första födelsedagspresenter;
Lego, en docka, ett pussel, en bok och en gosedjurshamster.



Snart är det höst.

Bra saker med hösten:
Att Vide fyller 1 år
Mysiga fredagkvällar med Idol
Fina löv
Mysiga filtar
Mörka morgnar
Babysimmet börjar igen
Att det snart är jul

Dåliga saker med hösten:
Att Vide fyller 1 år
Att man inte kan bada utomhus längre
Att tiden går för fort, det var ju nyss höst
Att jag kommer bli 1 år äldre och få nya rynkor i ansiktet

Några av dagens inköp:



Cillas presenter som hon fick av familj och vänner när hon fyllde 1 år:



Det är inte jag som har bakat den. Vi köpte den faktiskt.
Men visst är den fin?
Cillas första födelsedagstårta:



Ännu mera bilder från Cillas 1-årsdag:










Fler bilder från igår.










Dagens bilder.

Idag fotograferade jag och Rikard en del.
Eller mest Rikard.
För jag ville ha en fin bild av mig själv som jag kan ta fram och titta på när jag känner mig ful.
Typ.
Cilla har inte varit hemma så därför är hon inte med på bild.
Hon har varit hos sin farmor hela dagen och lekt med sina kusiner. Hon och hennes kusiner sover över där inatt.

Här är lite av bilderna i alla fall:








Om du tittar noga på den här bilden kan du se både mig och Rikard.






Hmm... ja... jag är en linslus. Fånigt men sant.


















Far och son.


                          Rikard                                                  Vide

Dagens bilder.

 
















Kvällens bilder.

Idag upptäckte jag Vides tredje tand.
(Om du tittar noga kan du se den på bilden här nedan.)

Vide är för övrigt väldigt rörlig av sig nu. Han har kommit på att han kan klättra upp i soffan och därifrån klättra upp på soffbordet.
Det är roligt att han är rörlig, men det blir ju lite mer spring.




Fel sida av vägen.

Många av Staffan Hellstrands bästa låtar finns inte ute på you tube,
men denna är rätt okej:


Blä.

B L Ä

B L Ä

B L Ä

B L Ä

B L Ä

B
L
Ä


Machosallad.

Okej,
jag är inte så förtjust i när han juckar mot stolen eller fjantar sig med sin tatuering
MEN jag kan inte låta bli att tycka att det ser väldigt roligt ut när han gör själva salladen.

Det här är en scen från filmen "Farsan".
Mannen ni ser är övertygad om att hans fru tycker att han är för mesig och omanlig och därför har han bestämt sig för att bli manlig och tuff.


Inredning.

Rikard och Cilla är inte så förtjusta i min nya inredningsdetalj.



Jag är ett missförstått geni.

Ensamt men ganska bra trots allt.

Hej och hoppla och god kväll!

Det är trevligt att vara mammaledig men ibland kan det kännas en smula ensamt.
Rikard jobbar mycket.
Det är inte utan att man ibland längtar efter att mormor ska komma hem från norrland.
(För vi har bestämt att vi ska fika ihop en gång i veckan när hon kommer tillbaka.)
Och att man önskar att bästa vännen bodde en aning närmare.
(Flytta hit!)
Eller att man hade kontakt med fler mammalediga mammor som bor här omkring.

Men jag har det ganska bra trots allt.
Men det finns dagar då jag önskar att jag hade ett rikare socialt liv.
Å andra sidan har jag nog alltid varit dålig på att hitta folk att trivas och umgås med.

För att jag är ett UFO.

Imorgon ska jag i alla fall äta frukost med min pappa.
 


Idag har jag:
*dansat till Chess-låtar med Vide
*varit till biblioteket med barnen
*handlat mat med Rikard och två övertrötta barn

Nu kanske jag borde berätta vad jag svarade på Rikards ord; "Du behöver inte vara rädd för mig".
Jag svarade: "Nej, och du behöver inte ta mig på håret".

Hmmm...
nu kommer inte jag riktigt ihåg varför jag gjorde dessa två omröstningar.
Jag tyckte väl att det var ett ganska roligt sätt att börja ett förhållande på.
Vi hade bestämt träff på ett ställe och när jag satte mig vid hans bord var det första han gjorde att dra handen genom mitt hår.
Det var knasigt gjort av honom.

Ännu roligare var väl att jag faktiskt var lite rädd för Rikard innan jag lärde känna honom. En gång, innan vi blev ihop, var jag ute och gick med mamma och pappa och när jag fick syn på Rikard genom ett fönster, pekade jag på honom och förklarade för mina föräldrar att "Där är den där läskiga typen".

Men jag är inte rädd för Rikard längre. ♥

 






Om Cilla själv får välja.

Cillas absoluta favoritlåt för tillfället:


Vide och Rikard.

 
                           Vide                                                 Vide


               Rikard                                     Vide                              Rikard

Att skratta tills man gråter.

Cilla var ledsen igår för att hon vill åka till Mallorca.
Det är jobbigt att inte kunna ge sitt barn allt som hon önskar.
Rikard frågade om vi inte kunde åka till Finland istället men Cilla svarade att hon vill åka till samma ställe som jag, Rikard och mormor åkte till förut, innan hon föddes.

Alla har väl hört uttrycket "skratta tills man gråter".
För mig har det fått lite av en ny betydelse sedan Vide föddes.
För egentligen betyder det väl att man skrattar så mycket att tårarna rinner?

Men sedan Vide föddes har det hänt några gånger att jag börjat skratta hysteriskt och efter det börjat gråta.
Igår såg jag och Rikard filmen "Farsan" och vid ett tillfälle började jag att tok-skratta.
Och helt plötsligt, när jag skrattat sådär mycket, kändes det som att det bubblade över.
Och jag börjar faktiskt snyfta och gråta en skvätt.
Inte länge, men ändå.
Och inte vet jag varför jag började gråta heller.
Det är väl inre spänningar som släpper.
Vad vet jag.
Men jag vet att det aldrig har hänt INNAN Vide föddes.
Sedan han föddes har det hänt kanske vid 3 tillfällen.

"Farsan" var faktiskt en bra film.
Jag hade trott att det skulle vara en tramsig film, men jag tyckte om den.

Idag har jag, Rikard och Cilla storstädat större delen av dagen.
Vi har slängt en massa saker, sorterat, fixat, donat, städat Cillas rum.  

Vi ska fortsätta att röja mer någon annan dag. Det är vårt sovrum som står näst på tur.

Imorgon ska vi åka på loppis med min mamma och sedan äta middag hos mamma och Lennart.

Nu har jag börjat äta vanlig mat igen och den hårdaste formen av dieten är slut.
Det kanske var på tiden med tanke på att jag inatt drömde att jag skulle äta på Mc Donalds, coca-cola, en hamburgare och pommes frites.
Men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle välja en kanelbulle eller choklad till efterrätt.

Idag klappade Vide händerna för första gången.



Vad tror du att jag sa...



Nu ska jag besvara frågan som jag ställde i min omröstning.

En av de allra första meningarna som Rikard sa till mig var:
"Du behöver inte vara rädd för mig".

Nu är det dags för nästa omröstning.
Vad tror du att jag svarade på Rikards ord?

Rösta här!

Vide, 11 månader.

Idag blir Vide 11 månader och det innebär att om exakt 1 månad är det 1-årskalas här hemma.
Det är blandade känslor inför det som jag redan skrivit om här i bloggen.
Men en sak är säker.
Jag ska försöka att göra världens vackraste tårta.

För ungefär 1 år sedan såg jag alltså ut såhär:



Jag kanske inte borde klaga så mycket på mina 3-4 extra kg:n trots allt.

Kämpigt.

Det är lite kämpigt just nu.
Detta är väl kanske inte den roligaste veckan jag upplevt i mitt liv.
Men jag stretar på.
Jag vill inte riktigt gå in på varför det är kämpigt.
Jag vill bara berätta att det ÄR kämpigt.

Men alla är friska och älskar varandra, problemet ligger någon annanstans, men problem är visst till för att lösas sägs det.
Så jag får bita ihop och ta en dag i taget.

Snart är den hårda dieten slut, men...
JAG VILL HA DUMLE!!!!!
Jag är väldigt sugen på onyttiga saker.
Det är väl kanske min hjärna som skriker efter socker?!


Den utlovade bilden.

Roligt att så många ville rösta i min omröstning.
Svaret på frågan kommer sedan.

Idag såg jag och Rikard filmen "Flickan från ovan" men boken var mycket bättre än vad filmen var.
Filmen var okej, den gick helt klart att se på.
Men boken gjorde ett mycket starkare intryck på mig.
Det var några år sedan jag läste den dock.
Jag läste den innan Cilla föddes någon gång, när jag och Rikard bodde i vår trånga etta.



Här är bilden jag lovade förut på Vide som äter en chokladtopp:


Vad tror du att Rikard sa...



En ny och spännande omröstning som brukar resultera i SÅÅ många röster. :-)

Eller inte.

Men i alla fall.

Vad tror du var en av de allra första sakerna som Rikard sa till mig när vi träffades för första gången?
Klicka på länken nedan och rösta om du har lust.

Rösta här!

Funderingar.

Saker som jag funderar mycket över just nu när jag går på diet:


3 kg lättare.

- 3 kg på 1 vecka.
Det är ett resultat jag känner mig nöjd med.
Det ska bli spännande att se hur mycket jag kommer att gå ner den här andra och sista "diet"-veckan.
Vore roligt om jag kunde gå ner åtminstone 1-2 kg till, men det vet jag inte om jag vågar hoppas på.

När jag gått ner ytterligare 3 ½ kg är jag nöjd, då har jag nått min målvikt.
Magen är fortfarande lite pluffsig och utåtbuktande, men med lite träning och tid kanske magen kommer sluta att puta ut så mycket.

Igår var vi och hälsade på mamma och Lennart på deras land. Jag brukar försöka hålla Vide borta från sötsaker men igår upptäckte han att chokladtoppar var väldigt gott. Mamma tog en bild på det och jag hoppas att jag kommer få den bilden snart.
När jag får den kommer jag att lägga upp den här i bloggen för jag tyckte att det var ett hiskeligt sött kort.
Mamma säger att hon nog ska köpa chokladtoppar och ge Vide på hans födelsedag.

Usch, han fyller faktiskt 1 år om bara 1 månad och 4 dagar.
Jag känner mig inte redo för det.
Jag känner mig inte alls redo för det, men så är det faktiskt.
Min lilla söta gose-bebis växer.

På onsdag ska vi hälsa på mamma och Lennart på landet igen och då ska Cilla sova över där 2 nätter. Hon ser fram emot det väldigt mycket och räknar dagarna tills det är dags att åka dit. Hon har redan packat en liten väska med saker och hon planerar att sova i sitt lilla tält som hon har där borta. Tältet ska stå i vardagsrummet. Det blir nog toppen tror jag.

Cilla-bilder.

Idag har jag kollat på en massa bilder från när Cilla var mindre och skickat in dem för framkallning.
Här är några av mina favoriter:




































Lekpalatset.

Cilla har pratat om att åka till Lekpalatset i några dagar,
så idag åkte vi dit tillsammans med svärmor.



Lekpalatset är ett ställe där mammor kan få leka av sig...


och pappor också. Här bygger Rikard...


En stol åt sin son.




Vide tyckte om att åka rutschkana...


medan Cilla mest sprang runt med en kompis hon hittade.

Laktosintoleranta Louise.

Idag var jag till läkaren på vårdhälsocentralen och fick veta att jag gjorde ett blodprov för 2 år sedan som visar att jag är laktosintolerant. Det är ju roligt att få veta det nu, såhär 2 år senare.
Hmmm...

Men jag vet inte.
Jag är en aning förvirrad.

Det som förvirrar mig mest är att jag mådde bättre än vanligt när jag åt LCHF-mat och LCHF-mat består till väldigt stor del av grädde och smör. (LCHF=Low Carb High Fat).

Även Rikard, som troligtvis är latosintolerant, mådde bättre av att äta LCHF. Dessutom hade han mindre migrän och huvudvärk då vi åt LCHF-mat.

När jag googlade på "laktosintolerans" stod det på wikipedia att majoriteten av världens vuxna befolkning är laktosintoleranta.
Så då antar jag att det inte är särskilt förvånande att jag också är det?

Jag har så många frågor och så lite svar.
Jobbigt.

Idag har Vide lärt sig att han kan sitta stilla på rumpan och ända snurra runt runt på samma fläck, bara genom att röra på benen. Han satt så en stund idag och snurrade runt och det såg väldigt gulligt ut.

Men just nu sover han... och Cilla... och Rikard.
Bara jag som är vaken.
Och möjligtvis några katter.




Det finns dagar.

Det finns dagar då jag känner mig en aning splittrad.


Tack, tack, tack.

Idag är det fjärde dagen på dieten och jag mår mycket bättre. Jag är piggare och gladare.

Igår åt jag dessutom 3 ägg och ett äpple med keso under dagen, men idag har jag klarat mig bra på enbart dieten. I alla fall än så länge. Om jag behöver kommer jag att äta något.

Idag har min kära son lärt sig att krypa upp i soffan på egen hand.

Ikväll kommer Rebecca och svärmor hit och hälsar på. Tanken är att vi ska spela kort ikväll. Det ser jag fram emot.

Min svärmor, hon är så snäll hon. För några veckor sedan nämnde jag för henne att "Amelia" är min favorittidning så nu har hon gått och fixat en prenumeration till mig. Nu kommer jag att få tidningen hem i brevlådan enda till jul.  
Snällt, snällt, snällt.

Det är ganska många som är snälla mot mig. Mamma har köpt en del kläder åt mig på sista tiden och det är inte heller helt fel.

Så tack till svärmor och till mamma och till alla andra som på olika sätt visar att ni tycker om mig. Tack till vänliga kommentarer i bloggen och tack för trevliga sms och tack till er alla.



Imorgon ska Rebecca åka och hälsa på min moster och kusin som bor uppe i norrland. Hon ska stanna där uppe i två veckor. Jag tror och hoppas att hon kommer få det trevligt där borta med mina släktingar och alla gosiga djur.

Dagens bilder:


Cilla och Vide lekte kockar.
Därav Vides fina kock-förkläde som Cilla hjälpte honom att ta på sig.



















Naturdiet, dag 3.

Jag känner mig inte helt pigg och kry nu när jag går på dieten.
Jag känner mig lite suddig i skallen och lätt illamående.
Idag är jag inne på dag nr 3.
Jag tog faktiskt ett ägg till frukost idag.
Jag vet inte... jag får se hur jag gör...
Kanske har jag pressat min kropp en aning för hårt de här dagarna.
Jag vet inte.
Jag vill ju egentligen bara gå på dieten men jag kanske bör blanda in lite ägg och frukt också.
Jag hoppas jag blir piggare snart.
Blä.

Igår såg jag och Rikard en läskig film som heter "1408" och handlade om en man som var instängd i ett hotellrum, som var fullt av spöken, och det var omöjligt för honom att komma ut ur rummet.
Det var en helt okej film.



J A G  Ä R  E N  H U N G R I G  S J Ä L V P L Å G A R E  S O M  V I L L  G Å  N E R  I 
V I K T !
J A G  V I L L  H A  C H I P S !
(och choklad)
(och en kram)

Så är det.

Det är inte lätt när det är svårt.

Till Rikard.

Det har tagit tid att landa
och jag har vandrat på månen
du vet
Långt bort från sol och värme
fast med vetskap
att du fanns inom räckhåll
you know
Jag kunde se dig skymta fram
Bakom mörker och dimma
kunde jag höra din röst
Och du har väntat ganska många år
på att kanske få en liten bit av tröst
I ensamhet gick jag
övertygad om att solen
var alldeles för het
den har bränt människor ofta
och ingen vill ha cancer du vet
you know
du
vet
att
mörker är hem
svärta är svalt
ändå hör jag hur du ber att jag ska komma fram en dag
Du är galenskap
du är mer
Du är längtan som flyter fram i blodådror
jag ser dem på din arm
Med solkräm över hela kroppen stapplar jag fram
på ostadiga ben
men solen var varm
och ingen ville bränna mig mer


Naturdiet.

Nu var det dags igen...
Jag och Rikard började idag med att dricka Naturdiet.
Under två veckors tid ska vi försöka att bara hålla oss till den dieten.
Förra gången vi gjorde det, för ungefär ett halvår sedan, gick vi ner en del i vikt och nu tyckte vi att det var dags igen.
Kanske en och annan frukt också slinker ner också, vi får se.



Igår såg jag och Rikard filmen "Shutter Island" som jag lånat från biblioteket. En helt okej film.
Jag är inne i en sådan period då jag gärna vill titta på filmer och serier med Rikard. Det känns som en mysig och trevlig sysselsättning efter att barnen har gått och lagt sig. Men så har det inte alltid varit.

Det finns tider då vi i stort sett aldrig har sett på TV, jag och Rikard.

Men man har ju sina olika perioder och just nu lockar olika filmer och serier.

Men vi tänkte också ringa över svärmor någon kväll och lära henne att spela kort. För det är också en sak som vi har fått för oss att vi vill göra, spela kort.

Att ha barn är underbart men en av de saker jag kan sakna lite är kvällspromenader.
Att promenera tillsammans med Rikard.
Barn är söta, men de uppskattar inte långpromenader särskilt mycket.
Jag borde försöka röra på mig lite mer.
Klämma in en promenad mellan att barnen har gått och lagt sig och det är dags att krypa ner i TV-soffan hos Rikard.
För det känns som att jag är lite för stillasittande just nu, det blir lätt så när man har småbarn känner jag.
Någon som anmäler sig frivillig och går ut och går med mig?

Bröllop.

Igår var jag och familjen på bröllop.
Det var min kusin som gifte sig.
Det var trevligt.
Här kommer lite bilder från gårdagen:




Rikard och min bror stod och såg tuffa ut.


Cilla, Lennart och hundar.


Min kusin och hennes man.


Vide tyckte att bröllop var toppen.


Jag och min tvillingbror Joel.







Under bröllopsfesten fick jag läsa upp en dikt som jag skrivit till brudparet.
Såhär lyder dikten:

Din för evigt
och din med glädje
Med stolthet kan jag se vägen vi vandrat
med lycka vet jag att vi vann tillslut
Livet är nu
och kärleken är luft som jag andas
Du gav mig vingar
och för alltid ska jag flyga högt för ömhets skull
Minns
att jag har väntat en evighet
på att få se dig
som jag ser dig idag
Slut dina ögon
jag känner dig
min kärlek har du redan

♥ ♥ ♥


Och idag var vi och hälsade på mamma på landet:








RSS 2.0