Jahapp.
Nu är det bara jag kvar.
Cilla är fortfarande magsjuk och Rikard verkar precis ha följt hennes exempel.

Jag som skulle gå runt med barnvagnen imorgon på kvällen och tittat på majbrasan och på alla människor där omkring. Men istället får jag fira valborg på ungdomars vis med att spy och det utan att ens ha druckit alkohol.

Okej...
Det kan ju inträffa ett mirakel.
Jag kan ju ha sådan tur att jag slipper bli magsjuk.

Cilla har i alla fall varit väldigt duktig idag. Hon har inte alls varit pepplig, som jag själv brukar bli när jag är magsjuk. Jag är imponerad av henne. Vilken stål-tjej.

Jag är också gjord av stål.
Jovisst!
Om jag är magsjuk imorgon kommer jag att gömma mig under en filt, gunga fram och tillbaka och yla: "Jag orkar inte mer. Jag vill gå och titta på majbrasan och äta choklaaaad".

Cilla är magsjuk. Min stackars lilla flicka. Hon är väldigt duktig måste jag säga. Nu hoppas jag att hon blir frisk snart och att vi andra håller oss friska.

Vide är frisk.
Äntligen!

Idag har jag och barnen varit iväg till öppna förskolan där fotografen var på besök. Det blev enskilda foton på Cilla och Vide och sedan blev det även syskonfotografering och mamma-barn-fotografering.
Så om någon är intresserad av att beställa kort är ni välkomna på onsdag nästa vecka för att titta på bilder.

Efter fotograferingen gick vi hem till min mormor en sväng och åt lite. Jag och Vide lade oss också att sova en stund i mormors säng. 

Efter det gick vi till biblioteket. Cilla fick låna böcker och jag lånade en film och CD-boken "New moon -När jag hör din röst" som är andra boken i Twilight-serien. Nu har jag även fått Rikard att lyssna på de böckerna och han tycker också att de är bra.
Jag känner mig lite fånig som har förälskat mig i en ungdomsbok-serie men jag har märkt att det finns andra i min ålder som också gillar de böckerna.
Dessutom är böckerna om Harry Potter ungdomsböcker och se hur många vuxna som älskar dem. (Jag själv inräknad).



När jag stod och tittade bland filmerna på biblioteket sa jag åt Cilla att gå och sätta sig och bläddra en stund i böckerna hon valt ut åt sig. När jag sedan valt en film och gick för att hämta Cilla fann jag henne vid ett litet runt bord, sittandes vid en tonårskille med svart mössa på huvudet. Jag tror att han satt och pluggade. Hur som helst var det en rolig syn och när vi var på väg ifrån biblioteket frågade jag Cilla om det var hon som hade gått och satt sig brevid den där killen. Det var det. Hon sa att hon hade gjort det eftersom han såg "vänlig" ut.

Det verkar som om Vide är på bättringsvägen.
Men när man nyss har varit sjuk är det lätt att man känner sig lite hängig:



Cilla har kommit in i en period då hon funderar över döden. Hon undrar vad som händer med en när man dör och så pratar hon om att hon inte vill dö och att hon inte vill att vi runt omkring henne ska dö. Tack och lov har hon inte gråtit och hon har lätt kunnat skaka av sig samtalen efteråt.

Jag minns en kort period när jag var barn då jag var livrädd för att det skulle bli krig i Sverige och att jag och min familj skulle dö i kriget. Jag minns att jag var på semester med pappa och att jag låg och grät i en säng för att jag var så rädd. Jag ville att pappa skulle lova att det aldrig skulle bli krig i Sverige men han kunde förstås inte lova en sådan sak.

Vides feber är borta, men han är fortfarande sjuk. Jag har pratat med både vårdguiden och BVC och hoppas bara att han ska bli frisk snart och att ingen annan ska behöva bli sjuk. Jag hade ju tänkt att få uppleva både babyfotograferingen (på öppna förskolan) och majbrasan denna vecka och jag har ingen lust att ändra på de planerna.
Men men... det är bara att vänta och se.
Dessutom känner man sig orolig när ens bebis är sjuk.

Psoriasisen (eller vad det nu är) har i alla fall inte spridit sig. Alltid något.

Vide har feber. Han har sovit större delen av dagen.
Nu har han fått alvedon för andra gången. Febern har gått ner en aning.
Jag har ringt och pratat med vårdguiden och ställt alla mina frågor om bebisar och feber och hoppas bara att Vide blir frisk snart.

Idag tänkte jag bild-terrorisera er igen:



Cillas teckningar. Hon har målat av sina 2 barbie-sjöjungfruar:




Och såhär kan man se ut när man är en vild 5-åring:








Snart blir det till att titta på Talang med Rikard och Cilla.

Ingen magsjuka här. *tacoskrydda och kanel*

Jag var iväg till hälsocentralen idag och det verkar inte röra sig om någon allergi. Det verkar röra sig om psoriasis. Hipp hipp hurra!
Psoriasis är ett slags eksem som finns i släkten. Min mamma och bror har psoriasis och min morfar hade det också.

Vide kommer att bli en sådan där avslappnad och skön snubbe när han blir stor. (Motsatsen till sin mamma med andra ord som för det mesta är överspänd och hispig.) Här har ni bildbeviset:



PS. Han får gärna bli överspänd också om han vill. Mina båda barn ska få bli som de vill. Bara de inte blir massmördare.

Vides känslor angående städning är väldigt kluvna. När jag tar fram dammsugaren början han gråta och när jag tar fram sopborsten kryper han efter den.

"Snabba cash" var en rätt okej film... eller... jag vet inte riktigt. Jag tror det.

Idag ringde en kvinna från ett sådant här "Nu-ska-jag-ställa-dig-1000-frågor"-ställe och frågade om jag hade mamma eller pappa hemma. "Nej" svarade jag sanningsenligt.

Ikväll ska jag och kusinen på bio och se "Snabba cash". Jag hoppas den är bra. Jag vet egentligen inte mycket om den.

Natten var okej, den hade kunnat varit värre.
Men Vide grät en del.
Ingen tand i sikte. Och inte förvandlades jag till ett monster heller.
Hmm... med monster menade jag inte att jag börjar skrika och smälla i dörrar och ha mig.
Jag blir snarare ett sådant här gulligt litet trött monster.
Ungefär såhär:



Imorse var Vide på bra humör igen. Kravlade fram till katten och log stort mot honom samtidigt som han liksom fnittrade till.
Guuuuulligt!!

Idag åt Vide sin första smörgås.





Andra bilder från denna dag:








Vide med sin snygga morbror.

För övrigt är det nog tänder på G för Vide klagar och vill inte sova och jag ser inte fram emot denna natt som verkar bli en helvetes-natt. Och även om jag är mamma så är jag inte bra på att gå upp flera gånger om nätterna. Jag förvandlas till ett monster om jag är alltför trött.
Ett annat tecken på att det kan vara tänder på G är en sak som har med blöjor och bajs att göra och sådana saker men det är inget jag tänker blogga närmare om för jag tror inte att det skulle vara en särskilt hemtrevlig text.

Vide tycker att Cilla är det roligaste som finns.
Ingen annan har lyckats få honom att skratta lika hjärtligt.

Hej och hoppla.

Jag har kommit fram till att jag har levt 1/3 av mitt liv nu. Känns väl sådär om jag ska vara ärlig. Men lättnaden var i alla fall stor då Rikard berättade för mig idag att jag är 26 år. Jag trodde jag var 27.

Inatt drömde jag att det skulle bli precis som det blev i bibeln. Jag drömde att regnet öste ner och att det skulle bli en ny syndaflod. Men mamma var snäll och köpte mig 2 plädar och lite grönt te som jag ville ha. Kanske som en tröst? "Louise, nu är det såhär att vi kommer att dö snart men du kan få lite plädar och te". Det var snällt av henne.
I en annan dröm drömde jag att mamma och hennes man Lennart skulle iväg och åka skidor. Jag antydde att jag också ville följa med och det fick jag.

Jag är en god och trevlig person och det var därför en av mina bästa vänner gav mig en present idag -en deodorant som ska hålla i 48 timmar. Minsann, nu kanske jag kan börja lukta gott också. Av mamma har jag också fått gåvor idag i form av fina kläder. Toppen! Nu kan jag både lukta gott och undvika att se ut som en luffare på samma gång.

Idag var jag och Vide iväg till öppna förskolan för att delta i vår föräldragrupp. Som vanligt avslutades det med en sångsamling. Personalen på öppna förskolan är trevliga, jag gillar dem, men under sångsamlingen kom jag ändå på hur otroligt roligt det ser ut när 2 vuxna människor sitter med varsin tygdocka i famnen samtidigt som de sjunger om kossor, grisar, igelkottar, katter, apor, krokodiler och alla andra djurarter som folk har skrivit sånger om. Tygdockorna heter för övrigt Frida och Trulsa.

Sedan är det det här med att ta hål i öronen på små bebisflickor. De säger att det har med kultur att göra, men jag kan ändå inte förstå det. Jag tycker att det är helknasigt. Någon som vill förklara?

Idag har min kamera lyckats ta 199 bilder. Här har ni en del av dem:


Dagens finaste bild, enligt mig.














Dessa tofflor hittade jag på öppna förskolan idag.

Tiden räcker inte längre till. Jag vill mer än vad jag hinner. Det är därför jag inte har bloggat på några dagar. Jag har helt enkelt prioriterat bort det eftersom det finns för mycket annat jag vill göra.

Varför har inte dygnet fler timmar?

Idag är det babysim. Jag hoppas att det blir roligt. De senaste två gångerna har Vide varit väldigt pepplig och missnöjd under lektionerna, så jag hoppas att han kommer vara glad idag.

Nu har jag gått ner MER än hälften av det jag ska gå ner i vikt. Jag började försöka gå ner i vikt i början av februari. Jag har gått ner 7 kg sedan dess och det jag har kvar att gå ner i vikt är 6 kg. Tyvärr sitter alla dessa 6 kg:na på magen men det är inte mycket att göra åt.

Imorgon blir Vide 7 månader. Aj aj. Varför känns det jobbigt att små bebisar blir äldre? Hur kan det komma sig att tiden går så fort? 

Jag har börjat skriva på en berättelse på datorn. Än så länge har jag bara skrivit 5 sidor. Det känns roligt att skriva så jag hoppas att jag inte tappar bort det igen. Jag tror att det är bra för mig att skriva.

Nu ska jag borsta tänderna.

Jag var på strålande humör tidigare idag.
Då är det bra att man får besvara lite frågor om olika saker...
Så att man får dela med sig av sin blomstrande personlighet.



(För er som kanske har svårt att läsa texten:
Vad är viktigast att förbättra där du bor?
Hur det ser ut inomhus. Golven, dörrarna och listerna är plastiga och ser billiga ut. Fasaderna är de fulaste fasaderna i Bro, mitt tips - riv skiten och bygg upp nya hus istället.)

Jag har börjat lyssna på en bok som heter "Om jag kunde drömma" och är den första boken i Twilight-serien. Än så länge tycker jag att det är en söt och spännande berättelse.
Jag såg ju första filmen för ett tag sedan och eftersom jag gillade filmen bestämde jag mig för att jag ville ta del av böckerna också. Så nu blir det till att plöja igenom böckerna INNAN jag ser resten av filmerna.
Rebecca har för övrigt läst alla böckerna i serien och hon tycker att de är jättebra.

 

Annars har jag mest "jagat" Vide idag.
Badat badkar med båda barnen har jag hunnit med, tvättat mattor, borstat tänderna, druckit vatten, satt på mig deodorant, hälsat på mormor, läst en artikel i lokaltidningen och snackat med katten.

Idag målade jag i Cillas ansikte med målarfärg som ni kan se här ovan.
Det blev en fjäril och en blomma.

När jag har inspiration till att blogga, då kan jag inte blogga.
Och nu på kvällen, när det finns tid för bloggande, då vill inte inspirationen riktigt infinna sig.
Synd.
Jag har så mycket att säga... egentligen.

Vide är mer rörlig nu...
Jag har förvandlats till en mamma som försöker lära min bebis vad orden "aj aj" betyder, för det är ju så otroligt spännande med saker man inte ska röra.
Han ålar och han är pigg och jag försöker hänga med så gott jag kan.

Nej, om man skulle ta och hänga lite tvätt och gå och lägga sig för natten. Människor behöver nämligen sömn för att fungera. Dumt egentligen, men så är det.

Error.

Ni har säkert tröttnat för länge sedan, men eftersom jag fortfarande är road, så fortsätter jag.
Ett kollage på Vide och hans familj och släkt:

Titta vilken fin "jag har nyss vaknat-frisyr" Vide har.








Cilla målar påskägg.




Från vänster; mitt ägg, Rikards ägg, Cillas ägg, Cillas ägg.


Vide fick majskrokar i sitt påskägg.


Såhär såg påskägget ut som Cilla fick från oss.


Cilla målade en påskteckning.

Jag har blivit en vekling.
Jag tänkte hitta på ett april-skämt att skriva ner i bloggen, men det gick inte.
Hjärtat sa "nej".

Jag hade tänkt lägga ut en bild på ett graviditetstest och låtsas att jag var gravid  i vecka 13, men nej... jag kunde inte... Jag tror faktiskt att min mamma skulle satt hjärtat i halsgropen om hon fick läsa en sådan sak i min blogg. Så jag avstod. För att jag är snäll. Och för att mitt hjärta sa nej. Men det hade... kanske och eventuellt... varit roligt. 
Men det gick inte!!

Usch att jag ska vara så förbaskat snäll och korrekt.
Men jag tror att mamma är tacksam över att jag avstod.
Hade det inte varit för min mamma hade jag utan tvekan kunnat april-skämta.

Idag hade barnen hon dagmamman påsklunch och var utklädda till påskkärringar. Såhär såg hon ut, min Cilla:




Kolla in den lila ögonskuggan!


Cilla med sin kvast. Om ni tittar efter ser ni att jag och Rikard har bundit fast en gosedjurskatt på kvasten.

Jag kunde inte låta bli att köpa ett påskägg till Cilla idag som jag hittade i Jakobsberg. På ägget finns en bild av hennes favoritprinsessa, sjöjungfrun Ariel.