Monstret i mig.

Natten var okej, den hade kunnat varit värre.
Men Vide grät en del.
Ingen tand i sikte. Och inte förvandlades jag till ett monster heller.
Hmm... med monster menade jag inte att jag börjar skrika och smälla i dörrar och ha mig.
Jag blir snarare ett sådant här gulligt litet trött monster.
Ungefär såhär:



Imorse var Vide på bra humör igen. Kravlade fram till katten och log stort mot honom samtidigt som han liksom fnittrade till.
Guuuuulligt!!

Kom att tänka på dig när jag läste vad en kompis skrev om LCHF-kost.

"Det känns skumt att dricka 3 dl vispgrädde som måltidsdryck till 300 gram bacon och sex ägg."

Vispgrädde är toppen. Har mamma skvallrat och sagt att jag brukar dricka lite vispgrädde emellanåt? Det är gott.

Klart hon har skvallrat. Hon är sån vettu...

Åh jäklar, då ska jag börja tänka på vad jag säger så du slipper veta hela min spännande livshistoria fram till idag... om det nu inte är för sent vill säga. :-/ PS. Har hon berättat att jag hade dålig motorik som barn också??

Några motoriska problem kan jag inte minnas nåt om, men jag minns inte allt jag hör. Jag tror nog att hon sållar en del i det hon berättar för mig även om det verkar heltäckande.