Det verkar som om Vide är på bättringsvägen.
Men när man nyss har varit sjuk är det lätt att man känner sig lite hängig:



Cilla har kommit in i en period då hon funderar över döden. Hon undrar vad som händer med en när man dör och så pratar hon om att hon inte vill dö och att hon inte vill att vi runt omkring henne ska dö. Tack och lov har hon inte gråtit och hon har lätt kunnat skaka av sig samtalen efteråt.

Jag minns en kort period när jag var barn då jag var livrädd för att det skulle bli krig i Sverige och att jag och min familj skulle dö i kriget. Jag minns att jag var på semester med pappa och att jag låg och grät i en säng för att jag var så rädd. Jag ville att pappa skulle lova att det aldrig skulle bli krig i Sverige men han kunde förstås inte lova en sådan sak.