Cilla ska precis till att blunda ser det ut som på den här bilden, men jag tycker det är en ganska bra bild i alla fall.

Rikard har fått en ny-gammal hobby: prata i radio.

Snart är det jul. Jag har frågat Cilla vad hon önskar sig allra mest och hennes svar är: tjejdocka. Jag funderar på att köpa något sådant här till henne:




Lite sockersöt docka för att komma från mig egentligen, men Cilla har redan så många dockor så jag tänkte att jag ska försöka köpa henne en lite finare docka den här gången. Kanske inte just en sådan docka som ni ser på bilden, men lite år det hållet.
Dessutom tror jag att Cilla skulle gilla en docka i söt klänning, fast det finns en sida inom mig som skriker: Nej, Cilla, gå inte på allt det där! Allt det där med att tjejer ska leka med dockor medan killarna sitter där med sina leksaksbilar. 

Men å andra sidan, jag själv växte ju upp med barbiedockor och det blev ju människa av mig med.
 
Cilla leker hellre med dockor än med bilar, hon gillar glittriga skor, det är bara att konstatera. En av Cillas absoluta favoritlekar är ju att hon är dagmamma åt alla sina dockor.  Hur "flickigt" är inte det?
Samtidigt som jag inte vill tvinga in Cilla i någon typisk könsroll, så tror jag att man måste få låta sina barn leka med de leksaker de själva väljer.

Apropå det, Cilla sjöng just "alla osminkade dagar".

Cillas första julklapp är förresten redan inhandlad, en gosedjurskanin som hon har önskat sig.

Rufus har fått ett smeknamn; plåstret. För att han är som ett plåster. För det mesta är det en trevlig egenskap men ibland blir det lite för mycket.

Den här ljuslyktan har Cillla gjort idag hos sin dagmamma.

Nu har vi haft filmkväll här hemma. Det var jag, Rikard, Rebecca, min pappa, Rikards mamma, Rikards kusin och Rikards kusins kompis. Det är inte ofta vi har så många gäster på en och samma gång men det var trevligt. Nu ska jag nog gå och lägga mig faktiskt. God natt världen.

Rebecca är kvar hemma hos oss. Hon har höstlov nu så hon stannar tills imorgon kväll. Hon sitter såklart mest och spelar vid datorn men det är trevligt att ha henne här. Ikväll ska vi ha filmkväll när Cilla har gått och lagt sig.

Här nedan ser ni ännu en teckning som Cilla har målat. Hon säger att den föreställer mig när jag var liten. Bredvid mig ser ni en sol.

Ni ser också en flagga som Cilla har gjort med hjälp av sin farmor.

Imorgon ska barnen göra ljuslyktor av glasburkar hos Cillas dagmamma. Det ska bli spännande att se vad resultatet blir av det.

Igår var jag och Rikard iväg och hälsade på min bästa vän och hennes pojkvän. Det var trevligt.
Idag ska vi gå på 2-årskalas.
Jag har inget intressant att skriva om. Jag är trött.

Från vänster: jag, Rikard och Cilla.
Visst är vi söta?
Jag och Cilla hade en liten målarstund idag och då målade Cilla denna bild och de bilder ni ser här under.

Inatt drömde jag att Agnes blev uppäten av vargar. Ingen rolig dröm. Jag undrar vad den symboliserar. Att jag är orolig för henne? Att jag måste släppa taget om henne?

Nu ska jag kolla på tv.

Idag fyller jag 25 år. Hipp hipp hurra för mig.

Jag fick ett mail från Agnes nya matte idag. Agnes trivs jättebra. Hon är ute på gården 2-8 timmar varje dag. Hon gör sina behov utomhus. När hon vill ut ställer hon sig vid ytterdörren tills någon öppnar den och när hon vill in igen sätter hon sig på trappan och jamar. Hon kommer bra överens med hunden i huset, hon kan t.o.m. lägga sig och vila tillsammans med hunden. Agnes och den andra katten i huset är inte världens bästa kompisar ännu, men det fungerar. Agnes nya matte verkar väldigt glad i Agnes och det verkar flyta på bra än så länge.

Jag läste en artikel i en tidning igår som handlade delvis om bloggande och navelskåderi. Här är 2 citat ur tidningen:

"För 150 år sen byggde unga järnvägar, idag fotar de sin fika."
"...ännu ett uttryck för Generations Egos besatthet vid att uppdatera alla andra om sitt eget - och sina barns- liv."

Usch... jag känner mig träffad. Det var ju inte många dagar sedan jag lade ut ett foto i min blogg på varm choklad. Gah! Jag har blivit fånig. Och jag bloggar väldigt mycket om min dotter. Här går man runt och tror att man är unik så är man precis som alla andra. Jag upprepar... Gah! Jag är Generation Ego.
Fast att man skriver om sina barn är nog naturligt. Det är ju Cilla jag är stoltast över. Bilden på min varma choklad... ja, den kan jag inte förklara bort... den bilden får finnas där i bloggen och skämmas.

Igår var jag, Rikard och Cilla och hälsade på min kusin och hennes nyfödda dotter Isabelle. Bebisar är en trevlig uppfinning, men de sover mycket.

Nej, på tal om Generation Ego, man kanske ska ta ett fotografi av födelsedagstårtan och lägga ut i bloggen senare ikväll. Håll utkik!

Här är min nya musik-favorit. Hon som sjunger heter Annika.

I mina öron är det en väldigt känsloladdad låt. Det handlar om en kvinna som har målat upp en framtid med sin pojkvän där de har en dotter som heter Anna, men sedan går drömmen i kras när pojkvännen gör slut. Hon var så lycklig. Och blev så olycklig.
I slutet av låten sjunger hon (översatt till svenska): Jag är riktigt ledsen, Anna, att du aldrig fick bli, för din pappa gick vidare och lämnade mig.

Jag gillar det. Heja Annika.

Idag var jag och Cilla och fikade med min mormor. Super-intressant information va? Men jag känner att jag behöver skriva, så jag skriver. Ibland behöver man kanske bara skriva. Sådan är i alla fall jag.

Jag har en bästa vän som jag älskar. Jag önskar att jag kunde vara hos henne just nu. Men det kan jag inte... så jag skriver istället. Om saker som egentligen inte är viktiga, men vad har man, om man inte har ord? Så jag skriver, skriver och skriver. Och tar mina bilder.

Ikväll blir det Idol som det ju blir varje fredag.

Nu har vi varit och sett musikalen. Den var ganska bra. Den här bilden tog Rikard på Rebecca efteråt, men tyvärr var kameran felinställd så bilden blev lite suddig.

Imorgon är jag och Cilla lediga och då ska vi gå och fika med min mormor. Ska bli trevligt. Jag ska dricka en kopp varm choklad.

Det har hänt saker här som gör att jag och Rikard är som i chock. Det är en mörk tid just nu. Jag tänker inte berätta vad, eftersom det rör andra personer än mig. Jag känner mig väldigt avdomnad just nu.

Idag födde min kusin en dotter som fått namnet Isabelle.
Och Cilla har namnsdag eftersom det är "Hedvig" idag.

Imorgon ska jag, Rikard, Cilla och barnens farmor gå och se Rebecca som har en musikal med sin skola.

Idag fick jag ett telefonsamtal. En röst i mitt öra berättade att min kära vän på 88 år inte längre finns. Jag började gråta även om jag haft på känn att det inte var långt kvar. Just nu känner jag mig ganska avtrubbad. Hon har varit som en slags extra-mormor för mig sedan jag var barn. Och nu finns hon inte. Förhoppningsvis är hon återförenad med sin man nu. Jag gillar den tanken. De två var det vackraste kärlekspar jag någonsin mött. De verkade älska varandra så innerligt och gick alltid hand i hand.
Nu kommer hon aldrig mer att ringa Rikard för att be honom komma över och hjälpa henne med TV-n. Nu kommer jag aldrig mer att sitta i hennes kök, dricka hennes apelsinjuice, krama henne hejdå. Hon kommer aldrig mer att visa mig sina krukväxter. Jag kommer aldrig mer behöva låtsas att jag förstår mig på blommor. Men jag förstår mig inte på blommor, Inga-Lisa.
Hon var en av de snällaste människor jag kände. Och nu finns hon inte mer på jorden.
Men jag älskar henne.

En låt som jag älskar. Gillar hennes sätt att sjunga den här låten på. Känsla.

Hej och välkomna till den nya bloggen. Den här bloggen ska fungera precis som min förra blogg. Anledningen till att jag vill byta blogg är bland annat att min förra blogg bara sparade de senaste 10 månadernas blogg-inlägg. "Vem läser så långt bak i tiden" undrade Rikard, men jag tycker ändå att det kan vara roligt att ha ALLT bloggande sparat. Så jag hoppas att ni, mina gamla läsare, vill följa mig till den nya bloggen.