De är så fina att jag många gånger känner mig gråtfärdig.
Så fina tycker jag att de är, mina barn.


En bild som någon tagit på Cilla på hennes fritids.








Vide testar en ny grimas.

Rebecca brukar också göra mig gråtfärdig ibland.
För att hon är så klok och godhjärtad.
Supersöt är hon också.

Jag är å andra sidan en ganska gråtig person.
Ibland.

Det känns som att det här blev ett ganska smörigt blogginlägg.
Smör är i och för sig ganska gott.
Helst ska det vara Bregott.

Mina två barn, mitt bonusbarn och Bregott.

Idag när jag böt blöja på Vide så hade vi följande samtal:
Jag: -Ibland förstår inte jag hur du resonerar. Ska det vara så svårt att förstå sig på sina barn?
Vide: -Mandarin.

Nu ska jag gå och sova.
Jag hade tänkt att gå och lägga mig tidigt ikväll.
Det sket sig.

Jag har i alla fall tagit en promenad med min mamma idag.
Hundarna fick också följa med.

God natt.
Sov gott.