När jag var barn var jag kär i min brors lärare.
Han hade långt, blont lockigt hår och hette Peter.
Jag var väl ungefär 8-9 år.

En dag skrev jag ett brev till honom och i brevet frågade jag chans på honom.
Jag kommer ihåg att jag gav honom brevet och sedan sprang jag därifrån innan han började läsa.

Hur som helst, jag fick nobben.
 
- Tycker inte du att jag är lite för gammal för dig? frågade min brors lärare vänligt när vi träffades igen.
- Nej, svarade jag.

Senare klippte Peter av sig sitt långa ljusa hår.
Då slutade jag plötsligt att vara kär i honom.

En annan gång frågade jag chans på en klasskompis.
Han sa också nej.
Fastän jag hade gett honom mitt stora suddigummi som det stod "For BIG trouble" på som jag hade fått av mamma.

Livet är hårt.