Jag har inte bloggat på ett tag.
Tiden räcker inte riktigt till antar jag.
Jag har jobbat hela veckan och när jag inte jobbar så är jag med barnen och på kvällarna tittar jag på Glee med Rikard.

Idag har Vide räknat mina ögon.
Han kom fram till att jag har en, två, tre stycken ögon.

Idag är dagen då min bror flyttar.
Rikard ska förhoppningsvis hjälpa till att bära möbler.
Om hans migrän släpper.


Såhär ser Rikard ut just nu.

Nu har jag träffat läkaren och jag har faktiskt fått en diagnos.
Jag vet inte om jag borde berätta om det eller hålla det hemligt.
Men vad är det för vits med att dölja allt här i världen?
Fram med monstena i solljuset istället.  
Jag har någonting som heter GAD.
Det innebär att jag är en sådan där ängslig typ som oroar mig för allt hela tiden.
Jag drabbas lätt av ångest.
Jag ska få medicin för det.
Så nu vet ni.

För mig kom inte den diagnosen som någon chock.
Jag anade redan att jag hade den.

Såhär beskrivs GAD:

Hos många personer som har GAD uppfattas deras ängslighet ofta mer som ett karaktärsdrag eller ett sätt att vara än som ett symtom. En del har också varit oroliga mer eller mindre under hela livet, även om problemet kanske inte varit lika svårt för alla. De flesta som drabbas av generaliserad ångest förstår att oron verkligen är överdriven. Men den går i alla fall inte att kontrollera. GAD är betydligt mer än bara "allmän oro". Ofta har den drabbade andra symtom också, som till exempel depression. Det är även vanligt med fysiska symtom. Att ständigt vara på helspänn sliter på kroppen. Men sjukdomen kan behandlas och möjligheterna att bli av med symtomen är goda.

Såhär kan man känna sig ibland när man har GAD:



Men man kan också känna sig såhär:



Dessutom är det på modet att ha diagnoser just nu så man skulle kunna säga att jag är moderiktig.
Helt rätt i tiden.

Vad har mer hänt sedan sist?

Cilla har fått ett lånekort på biblioteket.
Det blev hon glad över.

Jag och Rikard har handlat födelsedagspresenter till Cilla.

Vide har kallat Mumintrollet för spöke och pulkorna för rutschkana.

Ikväll börjar Melodifestivalen.
Igen.
Och trots att det vimlar av så många dåliga bidrag kommer jag att sitta klistrad framför TV-n varenda lördag.
Igen.

Bilder sedan sist:






Vide åker rutschkana.




En gammal vacker bild på Cilla och Rikard.


En bild på min tvillingbror.


Stenar som Cilla har målat.


Jag hittade en mugg på Myrorna igår som jag köpte.
Man kan aldrig få för många muggar/koppar.


Compact living.


En tavla som min vän Dolores har målat till mig. Bilden föreställer mig och min inre värld.
Jag tycker den är jättefin.
Den ska ramas in och sättas upp på väggen här hemma.


Cilla har målat Tova, hennes mormors hund.


Cillas dagbok eller något.


Cilla har ritat av Lennart.


Cilla har ritat sig själv, mig och sin mormor.


- Snigel, sa Vide för någon dag sedan och pekade på den här spegeln.