I helgen har jag, familjen och svärmor varit på loppis. Det var kul.
Jag kom hem med två böcker. (Inte utan min dotter och Läckan).
Rikard kom hem med en lampa och kökssaker.
Cilla fick sex böcker, en film och ett litet plastdjur och Vide fick en leksaksbil.

- Mamma är äcklig men hon är bäst, sa Cilla till mig igår.
- Är jag äcklig? frågade jag.
- Ja, om man äter dig, svarade Cilla.
Jag kan hålla med henne om det.
Tanken på att någon skulle äta mig eller någon annan människa är så äcklig att jag får lite ont i magen av att tänka tanken.

Idag pratade Cilla även om att det var läskigt att bli sövd.
Det är ett samtalsämne som hon tar upp med jämna mellanrum.
För några år sedan operade Cilla sin tungsträng eftersom den var för kort och det verkar som om hon känner ett visst obehag när hon tänker på det tillfället då hon fick syrgasmasken över näsan. Hon säger att det kändes som om hon inte fick någon luft.
Jag sa som jag känner:
Mamma är ledsen att du blev rädd.

Jag kommer ihåg att det var väldigt jobbigt att se henne bli sövd.
Det fick mig att fundera på om vi hade fattat rätt beslut.
Jag vet inte om vi gjorde rätt eller inte men jag vet att vi gjorde det som vi trodde var bäst.
Vi gjorde det som vi blev rekommenderade att göra.

Jag hoppas bara att Cilla inte minns detta som något traumatiskt.
Hon får gärna minnas det som konstigt, men trauman vill vi helst undvika om vi kan.
Men det är klart att hon ska få prata om det när hon kommer att tänka på det.
Hon minns ju även att hon både fick se på Nalle Puh och äta en Piggelin-glass när hon vaknade upp efter operationen.


Cilla innan operationen, augusti 2008.

Idag har jag och Vide hälsat på min mormor.
Han sprang runt som en liten galning och ville klättra runt och pilla på saker.

Jag känner mig fortfarande som en ensamvarg.
Jag gillar förstås att vara med min familj och med vissa människor men jag känner en viss hunger efter att få vara själv.
Jag vill umgås med mig själv och jag har kommit fram till att jag är en ganska trevlig prick att vara med.