Jag har precis sett filmen Till det som är vackert.
Det var en mörk men bra film.
Jag satt i alla fall som klistrad framför TV-n och kände hur jag blev mer och mer arg på Samuel Fröler.

Idag sov Vide lunch i mina armar.
Han har äntligen förstått värdet i att krypa upp hos mig och gosa om dagarna.
Tidigare har det varit annorlunda.
Det känns som om han har ägnat några månader åt att hela tiden vara i farten och bara varit stilla då han sovit i sin säng.
Så hans nya lite lugnare sida är välkommet eftersom jag nu får pyssla om honom lite mer.

Någon gång den här månaden kommer vi att få besked om vilken skola Cilla ska börja i till hösten. Det känns spännande. Jag vet ju vilken skola jag hoppas på.

Hmm...
Jag försökte lägga ut trailern på filmen jag precis har sett men min blogg krånglar med mig och vägrar göra som jag säger.
Jag ska be Rikard om hjälp imorgon och se om han kan hjälpa mig med den saken.
Jag verkligen hatar när saker och ting inte går som jag vill.
Jag är av den sorten att jag lätt kan börja grina av ilska om något krånglar.
Fast just nu gråter jag inte. Jag känner mig bara sur och frustrerad över att inte kunna lösa ett problem.
Trailern säger dock inte så mycket om vad filmen handlar om. Dessutom innehåller trailern ett fult ord som får en anständig kvinna som mig att känna mig lite nervös.

Imorgon ska Vide få sin 18-månadersspruta.

God natt.