Det har varit en bra dag idag.
Jag och Rikard har haft tid att umgås.
Den tiden ägnade vi oss åt att vila tillsammans.
Kramas.
I över en timme.
Vide ville också vara med och det fick han såklart.
Det var dagens höjdpunkt för mig.

Jag är för övrigt bra på att vila.
Rikard har börjat kalla mig för "min lilla soffpotatis".
Fast han ska kanske inte säga så mycket för han har också ett smeknamn tydligen.
På jobbet har hans kollegor kallat honom för "toffeln".
Fast Rikard tycker inte att det gör så mycket för han säger att det bara är ett bevis på att han lyssnar på mig och hjälper till mycket hemma.
Jag har en snäll man som mest hela tiden är fokuserad på mig och på barnen.
Faktum är att ordet "snäll" är bland det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på Rikard.
Han är godhjärtad.

Cilla har varit hos dagmamman idag och på eftermiddagen kom en av hennes kompisar över på besök, en jämnårig flicka som bor i huset mittemot. Hon stannade även och åt middag med oss.
Jag tycker om att Cilla har fått en kompis som bor så nära.

Vide har sagt ordet "blöja" idag.
- Öja, sa han för att vara korrekt.
Det sa han när han granskade en blöjannons.
Han har också börjat säga ordet "hej".

Vide råkade även trycka igång dammsugaren idag varpå han började skrika och kröp bort från dammsugaren det fortaste han kunde. Det såg hemskt gulligt ut samtidigt som det gjorde lite ont i mig att se honom bli rädd. Jag fick skynda fram och stänga av damssugaren och ta upp honom i min famn.

Jag vet varför min blogg har blivit en aning tråkigt.
Jag vet inte vad jag vågar skriva längre. Jag tror jag är rädd att skriva något som kommer låta dumt eller något som någon skulle kunna prata illa om.
Jag får väl helt enkelt försöka jobba lite på den biten.
Jag vill bara inte bli missförstådd.
Eller råka skriva något som jag sedan ångrar.
Fast å andra sidan är det väl urtråkigt med en blogg där man struntar i att skriva om vissa saker bara för att man är rädd för att göra bort sig.

Kanske spelar det också in att jag har känt mig väldigt osocial på sista tiden.
Att blogga är för mig ett sätt att kommunicera med andra människor, ett sätt att synas på och de senaste veckorna har jag känt mig lite som en ensamvarg. 
Det är nog övergående.
Jag tror det beror på att man har ganska ont om egentid när man är småbarnsmamma så när man väl har lite tid över så kanske man hellre dyker ner i en bok eller i en tidning och umgås med sig själv istället för att söka kontakt med andra.
Jag mår bra i vilket fall och har trivts bra med att känna mig en gnutta osocial.

Äsch.

Nu ska jag gå och sova.