Idag blev Cilla ledsen när hon slogs av tanken att det kanske inte finns något liv efter döden.
Mitt hjärta började blöda en aning.
Som tur var gick det fort över och hon kom på andra tankar.

Jag minns faktiskt hur det var men jag minns inte hur gammal jag var.

Jag var på semester med pappa och jag var jätterädd för att det skulle bli krig i Sverige.
Tänk om det skulle bli krig och bomber skulle falla ner över oss och folk skulle dö!
Jag kommer ihåg hur jag låg i en säng och grät.
Ville att pappa skulle lova att det inte skulle bli krig i Sverige så länge vi levde men han kunde förstås inte lova.

Jag vill skydda barnen från allt som kan vara läskigt och hemskt.
Jag vill inte att Cilla ska veta om flodvågskatastrofer eller vara rädd för att dö.
Vill inte att Vide ska råka sätta på dammsugaren och bli rädd.

Så vad är det jag vill?
Skydda mina barn från livet?

Jag gör det jag kan.
Jag berättar för Cilla att det inte är någon som vet vad som händer efter döden och att alla tror olika.
Jag berättar att hennes farmor och gammelmormor tror på Gud men att hennes mormor inte gör det.
Jag berättar också att det finns de som tror att man föds på nytt efter att man har dött.

Hon måste få känna trygghet.
Jag tänker inte ljuga men jag tänker ge henne olika bilder av vad som kan tänkas hända efter döden.
Så får hon själv fundera och bestämma vilken teori som passar henne bäst.
För det är ju så att ingen vet.