Jag har ju glömt att berätta.
Jag har lyckats med att gå ner de kg:n jag ville gå ner.
Det betyder att jag väger omkring 55 kg nu.
När jag började med min viktresa för några månader sedan vägde jag 6 kg mer än vad jag gör idag.

Nu är det bara 18 dagar kvar innan Cilla börjar sin inskolning på fritidset på den skola hon ska börja i till hösten. Precis en vecka senare är det dags för Vide att börja sin inskolning hos dagmamman.
Känns lite läskigt om jag ska vara ärlig.
Det blir en stor omställning för mig och mina barn.

Idag har jag ägnat mig åt lite olika saker.
Slagit in Rikard födelsedagspresenter eftersom han fyller år på lördag.
Funderat över om man behöver ett soffbord egentligen eftersom den mest verkar användas som klätterställning av båda mina barn.
Lyssnat på min bok medan Vide sov.
Haft pappa på besök.

Funderat över hur det kommer sig att jag i grund och botten är en sådan dramatisk människa.
Vad är det med mig och starka känslouttryck?
Jag älskar filmer där huvudpersonen dör på slutet och jag älskar olyckliga kärleksvisor.
Hur kommer det sig?
Jag har gjort det så länge jag kan minnas.
Det är som om jag kan se något vackert i det som egentligen mest är sorgligt.
Därför kan jag bara dra slutsatsen att jag är en dramatisk filur.

Japp.
Jag är dramatisk.
Så har det alltid varit.
Så kommer det alltid att vara.
På gott.
Och på ont.
Men i mitt fall är det nog mest på gott.

Jag menar, jag tittat komedier också emellanåt.
Det är inte så att jag går omkring och är melankolisk och klär mig i svarta kläder och mumlar.
Nej, jag är bara en småbarnsmamma, som drömmer om villa, tycker om choklad, älskar min familj och dras till filmer och sånger med mycket svärta i.