Knäckt över mig själv.
Idag har jag och familjen handlat lite kläder, åkt pulka och ätit middag hemma hos mamma och Lennart. Jag passade även på att dra med mig min svärmor ut på en promenad ikväll.
Middagen var väldigt god. Vide var på ett strålande humör och både jag, mamma, Lennart och en hund fick pussar lagom till efterrrätten.
Andra spännande saker som hände hos mamma:
När Vide ville äta knäck hos mamma sa jag till honom:
- Nej det där är inget barngodis. Vill du ha lite kaffe?
Samma dag och på samma plats sa jag också till Vide att vi skulle gå och äta blöja.
Jag tror jag har någon form av sjukdom som gör att orden kommer ut ur min mun så att det låter knasigt och ibland lite fel. Någon som känner till en sådan sjukdom? Det kanske finns hjälp för mig att få? Kanske finns hopp att jag en dag i framtiden kan göra mig förstådd så att folk utanför familjen förstår vad det är jag snackar om.
Kanske.
Jag tycker det bara är charmigt. Och ibland får man ett skrattanfall. Som du vet: ett skratt förlänger livet. Sedan håller man också sin omgivning lite allert.
När det kommer till att roa min omgivning så knäcker jag även om jag ibland kan känna mig lite knäckt över hur mycket konstigheter som kan komma ur min mun på en och samma dag.