Jag är blå.
Åh, så blå.
Men det går över.
Idag känner jag mig anti och ledsen och sårbar.
Jag känner mig som vandrande pms.
Jag är inte mitt bästa jag idag.

Idag är det snö.
Jag är hemma hos mamma.

Imorgon ska jag och Rikard iväg och leta efter födelsedagspresenter till Cilla.
Jag känner mig inte riktigt redo för att få en 6-åring i huset men å andra sidan kände jag precis likadant när Vide skulle fylla 1 år, men det gick ju bra det med.
Tiden gör ju ändå som den vill oavsett om man känner sig redo eller ej.
Jag kallar fortfarande Vide för min lilla bebis men jag antar att han inte är en bebis längre.

Jag ska gå i ide nu.
Jag återkommer när det är sommar.