Strösocker och Sprite.

Varför gå på några andras vägar när man kan gå sin egen? tänkte jag igår.
Och sedan fortsatte jag att gå.

Åh, så skönt att få sätta sig ner vid datorn med en kopp julte och blogga av sig lite.

Imorgon är det nyårsafton (suprise!) men Rikard är fortfarande inte helt kry.
Han har jobbat i mellandagarna men han har inte särskilt mycket krafter och han hostar och har sig.
Men han är feberfri.
Jag har däremot haft lite feber till och från och drabbats av hosta men jag har ändå känt mig ganska pigg.

De senaste kvällarna har jag, Cilla, Rikard och Rebecca ägnat åt att se julkalendern från 1997 och igår såg vi det allra sista avsnittet.
Cilla fick den i julklapp i år.
Det var en söt julkalender och jag gillar ofta Björn Kjellman.
Inte alla hans roller men många.
Mina favoritfilmer med honom är nog Klassfesten och Adam och Eva.
Den film jag minns att jag inte tyckte om med honom var Fyra år till.



Idag var jag iväg och handlade på Ica men korgen blev rätt tung så jag lämnade den på golvet medan jag gick och hämtade fler varor. Jag plockade åt mig två förpackningar tomtebloss och lade dem i min korg, tog min korg och gick till kassan. Efter en stund märkte jag att någon lagt strösocker i MIN korg. Och inte bara det. En flaska Sprite!
Och det enda som jag själv lagt ner i korgen var tomteblossen.
Så det blev till att lämna kön, ställa tillbaka korgen på förhoppningsvis ungefär samma ställe där jag tog den och leta reda på min egen korg.

Det är ingen hemlighet att jag är disträ.
När jag var yngre försökte jag dölja att jag var tankspridd och att jag inte har världens bästa kontroll över min kropp (klumpig).
Nu står jag för det istället.

Tidigare i veckan jag var på arbetsintervju. 
Då fick Vide vara hos sin farmor (som också är hans dagmamma).
Kanske fick han lite hemlängtan då han vid ett tillfälle frågade sin farmor:
- E min mamma?

Ikväll blir det nog till att bädda ner sig i soffan och titta på en skräckis.
Rebecca är ju här och hon älskar skräckisar.

Och imorgon blir det kanske poesikväll.
Kanske.
Poesikväll innebär att jag, Rikard och Rebecca (och kanske Cilla) knåpar ihop egna dikter och sedan läser upp dem högt för varandra.
Det har varit både kul, mysigt och spännande när vi haft poesikvällar tidigare.
(Vilket inte har blivit alltför ofta).

Blir det inte poesikväll så blir det nog... film...

Här är lite bilder sedan sist:


Vide som sover med sin Alfons-apa.


En dag fick Vide för sig att pynta granen ännu mer.
Jag hittade även små dockor i trä som han tryckt in i granen.


Dessa tomtar har jag och Cilla målat i år.
Cilla har målat den översta och jag har målat resten.
De är i sten.

Kommentarer
Postat av: Mamma/Mormor

Poesikväll låter kul för de med fantasi & ådra. Och det har ju ni.



Är du säker på att inte Vide planerar att såga ner granen? Han har ju redan vält den.

2012-01-02 @ 19:25:56
Postat av: Louise

Namnet Vide betyder ju "man" och "skog" så Vide är min lilla skogsman.

Cilla är min "skuggstrid".

(Cilla=skugga, Hedvig=strid).

2012-01-04 @ 23:52:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0