Jag är trött på att göra våld på mig själv och att tvinga mig att göra saker som inte känns bra.
Jag är trött på att prova på att jobba med sådant som inte känns bra men ändå försöka och försöka igen och prestera samtidigt som det känns som att det finns en häst inne i mig som stegrar sig och sparkar och gör motstånd.
Men jag försöker ändå för  man ska prestera och vara duktig.
För om jag är duktig och försöker tills jag blir blå så blir nog alla nöjda.
Vad jag själv känner verkar vara mindre viktigt.
Ja, jag känner att jag måste vara duktig.
Blä, jag vill spy på allt det där nu.
En del av mig vill bara gömma mig i en mörk vrå där allt känns tryggt och bekant.

Jag vill må bra i yrkeslivet.
Och jag vet inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor men att jobba i skolkök verkar passa mig bättre än att hoppa runt som personlig assistent.

Jag känner mig spretig när det kommer till arbetslivet.
Bräcklig.
Lite otrygg faktiskt.

Det går magsjuka hos Vides dagmamma.
Jag hoppas att jag och min familj slipper det.
Hatar magsjuka.
Dessutom är det luciatåg nästa vecka, både Cillas och Vides, så mina barn får inte bli sjuka.  
Det passar sig inte.

Jag är nog lite deppig idag.
Lite halvgråtig sådär.
Det går över.
I värsta fall får jag väl fälla en tår eller två.