Imorgon börjar Cillas inskolning.
Om 8 dagar börjar Vides inskolning.
Det känns väl sådär om jag ska vara uppriktig.
När jag tänkte på det imorse så fällde jag några tårar.
Okej, ganska många tårar.
Jag är rädd därför att jag gillar att veta hur det ska bli med allting och framtiden är som ett mörkt hål just nu.
Jag vet inte vad som finns i framtiden.

Jag ska förhoppningsvis börja arbeta igen.
Det är nog mycket där rädslan sitter för jag vet inte riktigt hur mitt framtida yrkesliv kommer att se ut ännu.
Jag tror att jag är rädd att hamna i ett jobb där jag inte kommer att trivas.
Men jag kommer inte någonstans genom att vara rädd.
Jag måste vara modig och stark.

Framför allt måste jag kanske ta kontrollen över mitt liv och tänka över mina val så att jag inte hamnar på en arbetsplats där jag vantrivs.
Jag måste tänka på mig själv. Sätta mig själv i första hand.
INTE göra våld på mig själv.
Ta en dag i taget.

Men är det en sak som jag har lärt mig om mig själv så är det att jag har svårt för stora förändringar.
I min värld känns det läskigt att inte veta hur det ska bli med saker och ting.

Igår var jag och Rikard inne i stan.
Vi tittade på Prideparaden och besökte Prideområdet.
Det var både trevligt och mindre trevligt.
Ett tag funderade jag lite över vad jag och Rikard gjorde där egentligen.
Vi är ju inte särskilt homosexuella av oss.
Vi har inget emot homosexuella, jag har nog tvärtom väldigt lätt för homosexuella.
Min mamma har sagt till mig att jag är av en sådan sort som skulle jubla om någon av mina barn i framtiden kom till mig och sa att han/hon var homosexuell.
Kanske har hon rätt.
Jag skulle i alla fall inte bli ledsen.

Det som var tråkigt med Pride är att det anspelas otroligt mycket på sex. Jag fick en överdos av sexuella anspelningar igår.
Jag förstår inte riktigt varför man måste försöka koppla ihop hbt-kulturen med en översos av... ja... sex.
Jag tror knappast att homosexuella, bisexuella, transexuella och transvestiter är mer beroende av sex än vad heterosexuella är. 

Jag och Rikard köpte oss en regnbågsflagga, tittade på lite artister och åt hamburgare.
Några kändisar såg vi också:
Jonas Gardell (en av mina favoriter), Babsan, Thomas och Simon och Andrés Esteche.

Sedan besökte vi också Stockholms cruising (med min mamma och hennes man Lennart).
Rikard och de andra tittade på bilar.
Jag promenerade och försökte låta bli att titta på raggare men det är lite svårt. De är väldigt... synliga... på något sätt.

Sedan gick jag och Rikard tillbaka till Pride-området en liten stund innan vi åkte hem igen.
Jag hade en väldig lust att spå mig, eftersom det fanns en spådam på plats, men det var för dyrt.
Jag är nog lite andligt lagd och tror att det finns människor som kan se in i framtiden.
Jag tror också att vi blir någon form av andar när vi dör.
Flummigt... jag vet... men jag kan inte låta bli att tänka i sådana banor.

Hur som helst, jag vill nog spå mig någon gång.
Jag inbillar mig att det skulle kunna vara bra för mig med någon form av... vägledning.
Men samtidigt som jag vill testa på spådom så blir jag livrädd för tanken.
Hur mycket vill man egentligen veta om sig själv och sitt innersta?
Hur mycket vill man veta om sin framtid?
Jag är inte säker på att jag vill lära känna mig själv.

Sedan tror jag att det finns bluffmakare inom spådom...
men jag kan ändå inte få ur min skalle att det skulle kunna finnas människor som faktiskt kan se en hel del som ögonen inte kan se.
Som sagt, flummigt, jag vet, men jag tror nog på det trots allt.

Nu ska ni få se bilder från gårdagen:


I väntan på paraden.








Smilla ville också se paraden.








Några som inte kommit ut ur garderoben ännu?




Babsan.