"Nu får du inte går ner mer i vikt" säger min svärmor och min ena moster.
De tycker att jag börjar bli för smal i ansiktet.
Och vad kan jag säga?
Jag är nöjd med hur jag ser ut i ansiktet och allt...
men...
MEN...
magen är kvar.
Den är stor och den står ut lite för mycket.



Men de menar att min mage inte kan promeneras bort.
Jag måste TRÄNA mina magmuskler menar de.
Jag antar att de har rätt.
Men det är jobbigt att träna.

Jag får väl försöka komma igång med magträningen idag.
Kan inte ni finnas någonstans där i bakgrunden och heja på?

Jag verkar ytlig.
Jag vill inte verka ytlig.
Jag är dock tillräckligt smart för att förstå att min fixering vid hur magen ser ut beror på att jag så många gånger fått frågan om jag är gravid.
Är man inte tillräckligt stark och säker i hur man ser ut, i sin egen kropp, så känns det jobbigt att få den frågan.

Då jag har varit gravid har jag älskat att se gravid ut.
När jag inte är gravid... ja...
då vill jag helst se icke-gravid ut om jag själv får bestämma.

Men det viktiga är inte hur man ser ut.
Det är hur man är.
Och jag är ganska trevlig.
Lite konstig...
men hemtrevlig.

Rikard tror att han har ADHD. 
Ibland tror jag att att jag har ADD.
ADHD och ADD är släkt med varandra.
Som chokladkaka och vispgrädde.

Oj, nu blev detta ett sådant här babbligt och spretigt inlägg i igen.
Jag får skylla på att mina tankar just nu snurrar i mitt huvud med en väldigt hög hastighet.
Som bilar på en motorväg.
BBBBBBRRRRRROOOOOOOOOOOOOOOOMMMMM!!!

Faktiskt har jag och Rikard ordnat barnvakt ikväll.
Vi ska ut en sväng på tu man hand och kanske bada.
Så nu ska jag gå och packa ner badkläder.