Att läsa tidningar är vardagslyx men tyvärr står det också mindre trevliga saker i dem. Jag fick en prenumeration på Amelia av min svärmor för några månader sedan och jag blir glad varenda gång tidningen dimper ner i brevlådan. Men en del av mig önskar att de kunde strunta i att skriva om saker som jag finner obehagliga. När jag läser om bröstcancer och om att stillasittande kan resultera i blodproppar blir jag inte glad. Jag blir orolig. Jag har lätt för oro.

Caroline af Ugglas sa i min senaste Amelia-tidning; "Jag vet att jag har lättare än andra att krascha - och måste leva därefter!" Just så är det för mig också.
För att ta ett exempel hörde jag på Dr. Phil för några dagar sedan om en man som med största sannolikhet begravde sin ex.flickvän levande och några år senare dränkte han sin son på 1 ½ år. Jag inser såhär i efterhand att jag borde ha bytt kanal för jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.

Livet är inte alltid vackert. På radionyheterna berättades det om en kvinna som hamnade i fängelse efter att ha dödat sin barn.
- Byt kanal, sa jag till Rikard, men det var försent.
- De sa; Hon dödade sitt barn, upprepade Cilla.
- Nej, du hörde nog fel. De sa nog födade, sa Rikard.
- Ja, födade, det bertyder att hon gav sitt barn mat, sa jag. 
Ett hysteriskt försök av två föräldrar att skydda sitt barn från en hård verklighet. Om vi lyckades eller inte är en annan fråga.

När jag ändå skriver om hemska saker kan jag passa på att berätta om att jag för några månader sedan råkade se en hemsk bild på facebook. Bilden föreställde en död kvinna som någon hade skjutit i huvudet. Ärligt talat, vad är det för sjuka människor som sprider sådana bilder vidare? Varför inte låta de döda vila i frid? Borde det inte vara en självklarhet i vårt samhälle att man inte "blottar" de döda? Man blir bara ledsen och upprörd över sådan idioti.

Även på det mer personliga planet känner jag mig en aning sur för det verkar som att jag har drabbats av en muskelinflammation och det ömmar när jag nu sitter här och skriver i bloggen.
Men jag kan helt enkelt inte låta bli, jag måste få skriva av mig det allra viktigaste.
Annars kanske jag spricker.

Ett lite bittert inlägg idag kanske, men kom ihåg att det finns mycket som är vackert också.
En sak som är vackert är att barn är kloka.
Idag, när jag skulle byta blöja på Vide, kastade han med huvudet på skötbordet.  
Ungefär på samma sätt som min tvillingbror brukade göra när vi var små.
Jag började skratta åt Vide och vad gör ungen då?
Jo, han ler, och kastar ännu mer med huvudet, såklart.