Idag var det babysim och Vide var på bra humör.
Jag vågar inte ta med mig kameran in i själva simhallen, eftersom jag är rädd om kameran och jag vet inte hur smart det är att ta med sig en kamera in i ett fuktigt rum.
Men jag vågade ta en bild av Vide i omklädningsrummet, innan simmet började.
Rikard var också med och simmade.

När vi hade badat klart och jag var på väg ifrån simhallen kunde jag inte låta bli att lyssna på ett samtal mellan två tonårstjejer. En av tjejerna förklarade att det fanns en flicka i hennes klass som var retad men att hon inte kunde förstå varför.
Hennes väninna försökte hjälpa henne med mysteriet genom att ställa frågor: Var hon ful? Var hon tystlåten? Hade hon damp? Var hon kaxig?
Men hur de än diskuterade så förblev gåtan olöst.
Det finns något i deras samtal som gjorde mig olustig.

Själv var jag verkligen inte den populära tjejen i klassen.
Inte heller Rikard passade in i skolans värld.
Men i vårt fall vet man ju ändå VARFÖR vi blev retade.  
Jag var tystlåten och kanske en aning knepig.
Rikard hade glasögon, var smal som en sticka och läspade.

Men denna tjej som samtalet handlade om, varför hon är retad är och förblir ett mysterium. 
Hon är ju uppenbarligen helt normal.