Ja, jag kanska ska fortsätta att blogga trots allt.
Men ibland kan jag bli lite trött av att läsa mina egna ord hela tiden.
Bla bla bla...
Men jag har tänkt efter och kommit fram till att eftersom jag tycker att min blogg börjar bli lite tråkig så kanske det är dags att jag gör någonting åt det.
Så vad tycker ni?
Ska jag raka av mig allt hår?
Ska jag bli mano-depressiv?
Ska jag skaffa silikonbröst?
Eller ska jag göra något olagligt och fly landet?
Tips tas tacksamt emot.

Babysimmet igår var roligt. Fast Vide ägnade den mesta tiden åt att stänka vatten i mina ögon, vråla i mitt öra, dra mig i håret och använda min överkropp som en klätterställning.
Nästa måndag är det dags för den sista lektionen. Tråkigt.
Hur som helst gjorde han mig stolt när han visade hur otroligt duktig han var när det var dags att öva sig på att klamra sig fast vid kanten på simbassängen och dra sig upp över kanten.
Naturbegåvning!
Simläraren tittade bara på Vide och gick sedan för att hjälpa nästa bebis på tur.
Hipp hipp hurra.
Jag har en son som är duktig på att klamra sig fast vid kanter.
Min lycka är fulländad!! :-)

Cilla har fortsatt att sova om dagarna. 

Imorgon kommer Rebecca och då blir det tårta.

Idag är en ganska nervös dag och jag känner mig bräcklig. Men varför? Det tänker jag inte skriva om i bloggen. Men denna dag kommer trots allt att ta slut, som alla dagar gör, och imorgon väntar en ny dag och den ser inte lika läskig ut.
En fot framför den andra.
Och ett andetag i taget.