Beslutsångest.

Nu känns det som om julstöket kommit igång lite. Jag och Rikard var ute och letade julklappar idag men vi hittade bara en.

Imorgon ska jag och familjen gå på julbord med min svärmor och efter julbordet ska vi alla åka in till stan och titta på Rebeccas julkonsert.

På söndag ska jag och Rikard ut och köpa julklappar igen (förhoppningsvis med bättre resultat än idag).
Finns det tid kanske vi köper julmat och en gran och sådant som kan vara bra att ha.

Men, men och men...
Jag har ett problem.
Jag lider av beslutsångest.
Mitt fullständiga namn är Louise Beslutsångest Wallin.
Ska jag slå in julklapparna i julpapper eller i tidningspapper?
Ska jag köpa den eller den saken till den personen?
Om jag köper den här saken till den här personen, kommer den personen förstå att jag tycker om den då?
Ska vi ha riktig gran eller köpa en rosa plastgran?

Förra året valde vi en riktig gran, som alltid, men Rikard ÄR faktiskt allergisk mot gran.
Rikard har i och för sig varit på apoteket idag och köpt tabletter så att han ska kunna vistas vid granar utan att må dåligt.
Riktig gran, plastgran, riktig gran, plastgran?
Samma fråga som förra året och då blev det riktig gran för riktiga saker är ändå riktiga saker.
Men en ljusrosa gran vore också roligt på något urflippat sätt.
Rikard säger att beslutet ligger hos mig.
Hos mig? Det är ju han som är allergisk.
Ibland önskar jag att jag slapp fatta beslut.
Om jag väljer fel och sedan råkar stå där med en rosa granjävel som jag vill strypa kan jag ju inte skylla på Rikard och säga Det är ditt fel att vi har en sådan ful äcklig gran. Varför tog du ingen riktig gran istället?

Beslut, beslut, man måste alltid välja.
Det gör mig galen.
Tänk om jag inte kan välja?

Kan man få koppla bort hjärnan?
Jag blir galen på min hjärna.
Den ställer till med problem.

Jag blir tokig på mig själv men jag mår ändå ganska bra fast jag känner mig en aning förvirrad. Som ett UFO
... i en vardag...
Det är jag.

Ibland kan jag komma på mig själv med att leva liksom som i min egen lilla värld. Jag gillar min värld men ibland undrar jag om det inte kan vara svårt att nå fram till en sådan som mig.

Jag ser fram emot julbordet och julkonserten imorgon.

Rosa gran?
Riktig gran?

God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0