Imorse kom jag på en sak. Nämligen att jag måste ha träffat Vide i ett tidigare liv. Han är så bekant på något sätt.
Eller är det någon han påminner mig om?
Är det min bror Joel? Är det min morfar?
Jag vet inte och antagligen spelar det ingen roll.
Han kanske är bekant just för att han är han.
Jag har lärt känna Vide nu.
Alltså är han bekant för mig.

Nu på kvällen åkte jag, mamma och Lennart iväg till kyrkogården en sväng.
Det är fint med alla tända ljus. Det kändes vackert men också väldigt sorgligt. Det känns lite som att jag fått en tagg i bröstet, men på något sätt känns det lite bra att känna av den där taggen.
Livet kan vara så bräckligt ibland.
Vackert och bräckligt.
Vi föds till världen, våra föräldrar ger oss det bästa namn de kan komma på, vi lever, vi älskar och vi dör.
Varför? står det på en del av gravstenarna.
Jag håller med. Jag vill också ha ett svar på deras fråga.
Varför finns det död?
Död är smärta. 

Imorgon ska jag och familjen gå på loppis och sedan ska vi leta efter spännande saker som folk har gömt.
Om man hittar saker som någon har gömt, får man ta en sak och lämna kvar en annan sak. Det kallas för geocashing.
Låter spännande.
Låter töntigt.
Låter som att man kanske kan komma hem med ett och annat urdrucket mjölkpaket.

Cilla ropade efter vatten när hon gått och lagt sig denna kväll:
Rikard: Släpade du upp pappa ända från sin säng för att han skulle hämta vatten, min lilla prinsessa?
Cilla: Ja, för prinsessor gör inte så. Det är papporna, kungarna, som hämtar åt prinsessorna.