För det mesta tycker jag inte att Cilla och Vide är särskilt lika, men ibland tycker jag mig se likheter. Kolla bilderna här nedan:


                       Cilla                                            Vide

Idag har jag pluggat in texten till sången Videvisan (Sov du lilla videung).
Det är trots allt den första sång som någonsin sjöngs för Vide eftersom Rikard sjöng den för honom redan första natten på BB.

En del av mig vill stanna tiden just nu.
Och en annan del av mig förstår inte alls vad folk snackar om.
Något som man ofta får höra som småbarnsförälder är: Ta vara på tiden. Det går så fort.
När de säger så känns det som att de menar att man skulle uppskatta sina barn mer när de är bebisar.
Jag menar,
är det inte tänkt att man ska ha glädje av sina barn HELA livet?!

Men ändå...
en del av mig vill faktiskt stanna tiden just nu.

Att få sitta i soffan med en sovande bebis i armarna är inte helt fel.
Det är en ganska hög mysfaktor på det.

Jag är fortfarande ganska omtumlad över att ha blivit tvåbarnsmamma.
Man är lite som i en annan verklighet.
Men det kanske inte är så konstigt egentligen, Vide är ju inte ens en månad ännu.

Cilla lekte idag att hon ammade sin docka. Hon stack in dockan innanför tröjan och gav den mat. Hon förklarade att det var hennes bebis.