Igår hade jag födelsedag.
Nu är jag 26 år.
Inför det hade jag och Cilla bakat chokladbollar.
När man ska göra chokladbollar börjar man med att blanda smör och socker:



Sedan blandar man ner resten.
Många chockladbollar blev det, troligtvis lite över 100.



Så nu ligger det 91 chokladbollar i min frys.

I födelsedagspresent fick jag bl.a. Ally McBeal-serien.
Så nu väntar 45 timmar och 15 minuter Ally McBeal på att bli sedd.
Kul. Jag gillar att krypa upp i soffan och titta på tv med Rikard.
Så det återstår bara att hoppas att Rikard också kommer gilla Ally.
För annars blir det synd... om Rikard... som måste titta på 45 timmar och 15 minuter Ally McBeal med mig.  

Jag fick något som liknar ett leende på bild idag.
Kolla:



Med tanke på Vides söta pyjamas här ovan kanske någon börjar undra om det verkligen var en grabb jag önskade mig. 
Och vet ni vad, jag vet att man inte ska säga det egentligen, men visst önskade jag mig en pojke i smyg. Liksom jag hoppades lite mer på en tjej när jag väntade Cilla. 
Fast jag erkänner det med en gnutta ångest, eftersom det i det stora hela inte har någon betydelse vad man får. Men sanningen är att jag har fått precis det jag önskade mig.

Det är en slags förälskelse man drabbas av när man blir mamma.  
Man blir kär. 

Jag har valt Vides pyjamas helt på egen hand. Rosa hjärtan är underskattade.
För övrigt ska min son själv få bestämma om han vill bli bilmekaniker eller dragqueen-artist.
Eller varför inte brevbärare eller kontorsråtta?
Vad han än väljer så blir det nog super.

Idag har jag sett en film med min mormor, Min brors flickvän.
Och Rikard har bara 2 prov kvar innan han är färdig lastbilschaufför.