Jag "boar".
Visst heter det så? När man inreder och plockar i hemmet.
Det är tydligen klassiskt att göra det när man väntar barn.
Igår städade jag och Rikard garderoben. Det tog några timmar.
Slängde en massa saker gjorde vi också.
Idag har jag hängt upp gardiner som jag fått av min svärmor.
Superintressant information från mig till dig.

Nya gardiner i köket:



Cillas nya gardiner:



Det här med min mage har börjat bli lite av en känslig sak. Samtidigt som det är kul att det syns att jag är gravid börjar det även kännas jobbigt när folk frågar när det är dags. Redan innan jag hunnit svara "September" vet jag hur personens ansikte kommer att förvridas i en förvånad grimas. Ni vet, runda ögon, och allt det där. 
"Men du är ju så stoooooor".
(Ja, jag börjar förstå det nu.)
"Men det syns ju inget i ansiktet i alla fall. Bara på magen".
Jag börjar inse att folk runtomkring tror att det snart är dags att åka in till förlossningen.
Vad ska jag göra åt saken?
Att gå upp i vikt ingår liksom i hela den där grejen med att vara gravid.

I början kändes det inte jobbigt när folk kommenterade att jag är stor, men nu, när det händer titt som tätt, börjar det att kännas lite jobbigt. Är jag verkligen så gigantisk?
Om folk fortsätter i den här stilen kommer jag snart att känna mig som en vandrade flodhäst.



Det är en stor skillnad om man jämför med när jag väntade Cilla då känslan var "Ju större jag blir desto bättre". Då var det bara roligt att förvandlas till ett vandrande berg.
Nu är det både roligt och jobbigt.

117 dagar kvar till beräknad förlossning.
Jättesnart, menar jag.
Långt fram i tiden tycker Rikard.
Ska jag vara riktigt ärlig har jag redan skrivit en lista på vad jag ska packa med till BB. Kamera och kex choklad är några viktiga saker att ha med.