Stress.

Jag tål inte stress. Blir det för mycket kan jag bli helt skakig. Det hände idag.

Imorgon går jag in i vecka 23.
Konditionen har blivit sämre. När jag är ute och promenerar kan jag känna hur det liksom börjar strama över magen. Det är inget som jag upplevde när jag väntade Cilla.

Vi har kommit på ett till flicknamn till bebisen. Som det är nu vill jag hålla namnen lite hemliga. Blir det en pojke däremot finns det bara 1 enda bra förslag. Flicknamnen känns svårare och inte lika självklara.

Bebisen har varit lugnare i magen i några dagar, men jag fortsätter att känna rörelser varje dag.
Jag hoppas bebisen blir livligare snart.

Stressen har inte riktigt släppt ännu. Jag försöker lindra den genom att ta det lugnt framför datorn, andas lugnt och stoppa ner näsan i Cillas nytvättade hår.
Och försöka inse att stress inte är nödvändig.


- Jag är inte bara mamma, jag är konstnär också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0