Okej... det kanske är lite för mycket kex choklad i mitt huvud just nu. Jag drömde nämligen att jag hittade två stycken kex choklad i skafferiet här hemma.

Nu börjar den "roliga" delen av graviditeten. Jag vaknade klockan sju imorse och kände att jag höll på att få kramp i vaden. Så jag utbrast "hjälp mig, hjälp mig" varpå Rikard vaknade och hjälpte mig. Som tur var slapp jag kramp denna gång. 

När jag var gravid med Cilla vaknade jag av kramp i vaden vid två tillfällen. Båda gångerna väckte jag Rikard som fick hjälpa mig. Vid de två tillfällena har jag för mig att jag väckte honom genom att säga "mitt ben, mitt ben".

Jag har aldrig fått kramp när jag inte varit gravid och jag känner mig ganska rädd för att få kramp. Jag tror att jag vet hur jag ska gå tillväga om jag får kramp, men jag är ändå orolig för att få det. Tänk om jag är ensam och helt plötsligt får kramp. Vad gör jag då? 
Säger: Hjälp mig?

Också nu känns det annorlunda i ena vaden. Det känns spänt.

Balkongdörren vet jag inte om jag vågar öppna något mer. Vi får besök av getingar hela tiden. Cilla kom in till oss imorse och sa att det var en geting i hennes rum. Och då sov vi ändå med balkongdörren stängd inatt. Vi har den alltid stängd nattetid men öppnar den om dagarna.
Känns inte helt bra det här med getingarna. 
Fast i det här fallet kanske det inte var en geting, utan en fluga. 
Men ändå. Getingar finns det ändå gott om vid vår balkong.