I lördags gjorde jag något helknasigt. Jag köpte ett litet påskägg till mig själv. Ni ser bild på den här ovan. Det är en mamma-kanin och en pappa-kanin som håller i sin lilla bebis. Sedan, att den är så liten att det knappt ryms något godis i den, är en annan sak.

I lördags träffade jag och Cilla även Byggare Bob i Jakobsbergs centrum. Vi följde efter honom lite för jag tyckte det kunde vara roligt för Cilla att titta på honom. När han såg oss vinkade han och gick fram för att ge Cilla en kram. Cilla vågade inte så Byggare Bob kramade mig istället. Sedan försökte han krama Cilla en sista gång, men Cilla var för blyg.
Efteråt har Cilla förklarat att det inte var den riktiga Byggare Bob utan att det fanns en människa innanför.

Sedan var det ju dags att släcka sina lampor i lördags, mellan kl 20.30-21.30.
På väg hem från min pappa och hans fästmö kom vi på den busiga idén att snoka på hur väl våra mammor skötte sig under denna timme. Min mamma hade inte släckt lampan i sitt sovrum. Däremot såg det mörkt ut i övrigt och det såg ut som levande ljus på köksbordet.
Rikards mamma hade släckt ner sina lampor, men TV-n stod på.
Så bra kämpat - men bättre kan ni.
Rikard brukar säga att jag har för mycket fritid. Jag börjar tro att hela familjen har det problemet.

Själva hade vi släckt ner allting innan vi åkte iväg till pappa, så vi "vann" tyckte Rebecca.

Igår glömde vi bort att ställa om klockorna så vi kom en timme försent till middagen som vi var bjudna till. Rikards mamma ringde oss och undrade var vi höll hus någonstans.
Annars ägnades gårdagen åt sällskapsspel, sällskapsspel och sällskapsspel.

Cilla fick vara med och spela, även om hon spelade med andra regler än oss andra. Regler som får henne att vinna varenda gång hon spelar med oss.
Vi ställde frågor till henne och hon svarade. På frågan vad som finns i bilen svarade hon bl.a. "säten". På frågan vad som kan finnas i håret svarade hon bl.a. "loppor" och "tovor". Och på frågan vad som finns i stallet svarade hon bl.a. "hjälmar", "hästar" och "borstar". På frågan vad som får henne att skratta svararde hon t.ex. "bli kittlad", "roliga lekar" och "när disktrasan hänger på dörren".

Jag är nu i vecka 17 och tror mig känna av bebisen. Små mini-buffar. Inte särskilt ofta, men ibland. Om 22 dagar är det dags för ultraljud. Jag har hört att man kan få en liten skiva för 100 kronor där man har sin bebis inspelad, som en film. Det kanske jag ska fråga efter, för det vore en rolig sak att ha. 

För någon vecka sedan, eller två, frågade jag Cilla om hon ville känna på bebisen. Då tryckte hon in sin hand på ena sidan av magen så att det nästan gjorde ont. Det gick så fort och jag blev lite förvånad. Jag tror att hon tog mina ord bokstavligt och verkligen försökte KÄNNA bebisen där inne.