Gravid.

Idag, den 4 januari 2009, gjorde jag ett graviditetstest på morgonen som visade att jag är gravid. Jag ska bli mamma i mitten av september. Jag hoppas bara att denna graviditet slutar bättre, eftersom min förra slutade i missfall. Just nu oroar jag mig inte för missfall, jag känner mig lugn och harmonisk och glad. Tänk att min lilla dotter på snart 4 år ska få bli storasyster.

Lätt illamående i vecka 5.

Nu har jag vetat om min graviditet i 4 dagar. Börjar känna av ett lätt illamående. Magen är svullen.
Är i vecka 5.

Lätt illamående i vecka 6.

Illamåendet gjorde ett litet uppehåll ett tag. Men nu är den tillbaka. Frånvaron av illamåendet gjorde att jag började oroa
mig för att få ytterliggare ett missfall. Nu, när illamåendet är tillbaka, känns det tryggare. Jag vet att det kan gå åt skogen även om man är illamående, men det känns ändå som en trygghet. Ett bevis. Nu är jag i vecka 6. Har ett lätt illamående till och från om dagarna. Väntar på att det ska slå till på allvar, som det gjorde
 när jag väntade din storasyster, men än så länge är illamåendet hanterbart.

Imorgon går jag in i vecka 7.

Imorgon går jag in i vecka 7 och illamåendet är fortfarande hanterbart. Hade trott att jag skulle ligga och spy vid det här laget. Känner mig håglös. Har sämre aptit och är känsligare för vad jag äter. Mår illa när jag äter. Känner mig på dåligt humör, jag är rätt sur av mig. Känsligare för dofter.
Igår drack jag väldigt mycket vatten. Törstigare än vanligt.
Varm. Lätt yrsel.
Ja, det är väl symtomen.

Känns bra att skriva om graviditeten. Den blir mer verkligare på det sättet.

Bebis -säg att du har ett hjärta.

Är man illamående blir man rädd att man ska börja spy. Mår man för bra blir man rädd att det ska vara missfall på gång.
Nu är jag inne i vecka 7 och jag går runt i ett ingenmansland. Vet inte vad jag ska förvänta mig, missfall eller bebis?
Varför kan man inte gå i ide tills de där 12 dumma veckorna är över?

Bebis -säg att du har ett litet hjärta som har börjat picka där inne.

Idag går jag in i vecka 8.

Jag börjar fundera på om jag kommer att slippa ligga och spy varje dag med denna gravidtet. Då jag väntade min dotter 2004 var jag totalt däckad under den första tiden, så jag tycker att jag har kommit riktigt lindrigt undan den här gången.
Jag har inte kräkts en enda gång. Det återstår att se hur framtiden blir, det finns ju fortfarande en risk att jag däckar.

Mina symtom just nu är dålig aptit och väldigt känslig för dofter. Har lite svårt för att borsta tänderna och ibland har jag lätt illamående eller som en oroskänsla i magen.

Allt smakar blä.

Det är lustigt, ibland jag är sugen på saker och ting ibland, men det mesta är äckligt. Jag har godis hemma, gott godis, men det smakar inget bra. Bara det är ett tecken på att något är annorlunda med min kropp.
Att jag inte rör godiset. Att jag inte dricker te.

Att jag föredrar knäckemackor med messmör på framför godis.

Trodde verkligen jag skulle ligga och spy vid det här laget. Jag är i vecka 8 nu.

Det är ändå ett bra tecken med min trötthet, mina kväljningar och äckliga lukter... Jag hoppas bara att det är ett tillräckligt tecken för att pricken har det bra. För med dottern var det SÅÅ mycket värre än såhär.

Vecka 9.

Nu har jag gått in i vecka 9. Symtomen är samma som tidigare.

Magen är lika svullen som tidigare men min mamma påstår att jag blivit lite rundare i ansiktet.

Imorgon går jag in i vecka 10.

Imorgon går jag in i vecka 10. Hipp hipp hurra för mig.

VUL 26/2

Nu har jag tagit mig i kragen och ordnat ett datum för vul. (Ultraljud.) Jag ringde till mvc och rådfrågade dem om hur jag skulle gå tillväga om jag ville ha ett vul. Om 16 dagar är det jag som åker till sjukhuset för att få veta hur allting är där inne i magen. Känns skönt att ha ett datum. Jag kommer att vara i vecka 12 då det är dags för vul.
Hoppas tiden kommer gå fort.

Denna väntan.

Om exakt 2 veckor vid den här tiden vet jag hur det är fatt där inne i magen.

Symtomen är densamma. Lätt illamående i magen. Känsligare doftsinne. Tycker inte om te längre.

Humöret är inte på topp. Kan det ha med hormoner att göra? Jag är nedstämd och håglös. Jag mår helt enkelt inte särskilt bra just nu. Hoppas det blir bättre med tiden.

Gravid i vecka 11.

Idag går jag in i vecka 11. Ska man börja våga hoppas nu? Men humöret är fortfarande inte på topp. Det kanske är så för många nygravida. Vad vet jag.
Med dottern var jag inte heller på topp i början men det kan ju ha varit för att jag kräktes hela tiden. Vad jag ska skylla på
denna graviditet vet jag inte. Jag går fortfarande runt i ett ingenmansland där jag inte vet om jag vågas hoppas på en bebis eller inte.
Jag räknar varje dag fram till ultraljudet. 10 dagar kvar nu.

169 timmar och 48 minuter kvar till ultraljudet.

En vecka kvar till ultraljudet. 7 hela dagar och 1 timme och 48 minuter. Hur många timmar blir det?
Svar: 169 timmar och 48 minuter.

Inskrivning på mvc? Trodde du ja!

Hipp hipp hurra för mig som går in i vecka 12 idag.

Och hipp hipp hurra för mig som hade inskrivning på mvc idag. Jag var där en halvtimme innan jag hade tid. Klockan 13.00 hade jag tid. Klockan 13.45 knackade jag på dörrkarmen och hörde mig för om jag inte hade tid idag. Men det visade sig att min tid inte hade blivit noterad i deras datorer. Jag fick en ny tid 10 dagar senare.

Hipp hipp hurra för mig. Hipp hipp hurra för mvc.
Blä!

Idag såg vi bebisen för första gången.

Idag har jag och fästmannen varit på vul. Allt såg bra ut. Hjärtat tickade och vi såg även hur bebisen skuttade till där inne i magen. Min fästman har varit så orolig att han bara sovit 2 timmar inatt. Själv har jag varit både orolig och förväntansfull, men inte lika mycket som han. Det känns skönt att veta att det är bra med bebisen. Jag är ju mitt inne i vecka 12 så den mest kritiska perioden av gravidteten är nu över.
Vi ska faktiskt få det där barnet som vi så gärna vill ha. Min dotter ska få bli storasyster.

Berättat för dottern om bebisen.

Samma dag som vi varit på vul frågade min dotter varför jag var tjock. Är det för att jag ätit för mycket godis? Det var kväll och hon skulle precis till att lägga sig. Jag blev lite stum och visste inte vad jag skulle svara. Min sambo kom och frågade dottern varför hon trodde att mamma var tjock. Dottern sa att man kunde bli tjock för att man ätit för mycket godis eller för att man hade en bebis i magen. Då berättade vi för henne att hon ska bli storasyster. Hon log. Hon pratade om att familjen ska få en bebis. Hon använde ord som "familjen" och "vi tre". Tittade på min mage och var glad. Gosade med mig. Vi förklarade att det kommer dröja jättelänge innan bebisen kommer ut och då svarade hon att hon visste det. När jag skulle läsa godnattsaga för henne sa hon att jag skulle ligga på rygg för annars kunde bebisen få ont. Helst av allt vill hon ha en lillasyster svarade hon när vi frågade.
När sambon skulle natta dottern sa hon något i stil med: "Då fick jag bli storasyster ändå".
Jag är glad över att min dotter är glad över bebisen även om det känns lite snopet att mer eller mindre få en sådan fråga av sin fyraåriga dotter.

Idag:
Nu vet alla att jag är gravid. Rebecca blev glad och gav oss båda varsin kram. Cilla har berättat för sina kompisar hos dagmamman. Hon har även berättat för dem hur bebisar blir till. Det är något med att man bakar en bebis. Någonting med en bulle. Först är bebisen inne i pappan, och när mamman och pappan pussas kommer bebisen in i mammas mage.
Jag är i vecka 13 nu och idag har jag inskrivning på mvc.