Varför måste barn lära sig smärta?
Frågan är bara vem som lider mest, jag eller Cilla?
Cilla som lär sig hur det känns att ångra sig eller Cillas mamma som ser på när Cilla lär sig ånger?

För alla måste lära sig känslan av att välja fel.
Alla måste lära sig ångest.
Jag önskar att det inte var så.

Egentligen ingen stor sak. På lördagen, Sveriges nationaldag, var vi på marknaden i Bålsta. Rebecca och Cilla fick välja varsin leksak. Cilla valde en grön apa och Rebecca valde en rosa pudel.
På kvällen kom Cilla på att hon valde fel, hon ville hellre ha en rosa pudel, precis som Rebecca. Så hon låg och snyftade en stund i vår dubbelsäng.

Jag vet hur det känns när man ångrar sig.
Jag vet vad ångest är.
Det är ingenting som jag vill att Cilla ska kännas vid.

Det är någonting som Cilla MÅSTE lära sig att handskas med och jag kan inte göra så mycket åt den saken.

Som sagt, frågan är vem som lider mest?
Antagligen jag.
Jag går runt och grubblar över var jag kan finna en rosa pudel någonstans.

Marknanden var i alla fall mysig.
Vi kanske ska flytta dit. Till Bålsta.
Eller till Sigtuna.
Eller varför inte Afrika? Och dansa runt lägereldar.

Igår var vi och hälsade på Mulle i skogen.
Gick en tipspromenad.
Till min förvåning tyckte Cilla att det var riktigt roligt att gå i skogen och svara på frågor. En fråga kunde hon svaret på utan att tveka. Det var frågan om vad som händer när någon annan än Bamse äter av hans dunderhonung: De får ont i magen. 
Däremot blev det lite svårare när Cilla såg exakt denna bild och skulle svara på vad de kallas för.



Hon gissade på "fågelkalvar" istället för "fågelungar".  

Jag tyckte att det var dags för vägning idag. Har gått upp runt 11 kg. Barnet har blivit starkare där i magen och det märks. Ibland känns det lite som att någon försöker trycka sig ut genom magen. Det är svårt att veta om det är mysigt eller obehagligt.

Dessa fakta är i alla fall väldigt glädjande:
Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.



En glad nyhet är att både kramp och getingarna på balkongen har hållit sig borta från mitt liv.
Men snart kommer de väl.
Jag bävar.

En annan sak är att både te och choklad smakar gott igen. Det som smakade blä i början av graviditeten smakar nu som det ska.