Jag bakar... i drömmarnas värld.
Inatt drömde jag att jag gjorde
Mamma hade en teori om att jag drömmer att jag bakar bullar eftersom jag har en bulle i ugnen.
Vem vet.
Louises önskelista: Nytt duschdraperi.
Slängde in duschdraperit i tvättmaskinen på 60 grader.
Såhär såg vårt duschdraperi ut nyss:
Och såhär ser det ut nu:
Första dagen på stranden.
Jag doppade hela kroppen. Vattnet var inte särskilt kallt.
Jag, bebisen och min "killetröja".
Livets eviga fråga.
Hur kan kaffepulver lukta så fantastiskt gott när kaffe smakar äckligt?
Doften som slår emot mig när jag gör iordning kaffe kan ibland lura mig att tro att det färdiga resultatet ska smaka lika gott som det luktar när man öppnar kaffeburken.
Det gör det inte.
Hur mycket kan man skylla på hormoner?
Själv måste man ju sitta ensam på sitt säte, vara vuxen, mogen och stabil.
Inte slänga sig ner på tåg-golvet och skrika.
Hur mycket törs man skylla på graviditetshormoner?
Halsbränna hade jag inte mycket när jag väntade Cilla men nu känner jag av det ibland. Jag har nog lite halsbränna varje dag eller kanske varannan, men det är inte så farligt jobbigt.
Imorgon är det dags att åka till mvc för tredje gången.
Igår handlade vi kläder. Jag skaffade en röd, lång tröja.
Jag tror att mammas man har en exakt likadan och efter att jag sa det till Cilla kallar hon min tröja för "killetröja".
Rikard skaffade shorts, en ljuslila skjorta som han påstår att han ska gifta sig i och en orange skjorta.
Jag tyckte nog bäst om den oranga.
Jag tyckte om att det var Rikards eget förslag att han skulle ha den oranga.
Cilla hittade en genomskinlig rött (sexigt?) nattlinne som hon ville ha och ett par lila trosor med volanger, men hon fick nöja sig med ett rosa halsband och ett armband istället.
Kanske ska tillägga att nattlinnet hade rött ludd där brösten ska vara.
Typ såhär:
Min svärmor köpte oss en golvfläkt.
Skönt.
Jag tycker om värmen men jag hatar den också.
Jag svettas som en galning med mina 12,5 kg extra.
Snart är det dags att bada ute.
Någon gång denna vecka ska jag ta årets första dopp. Jag längtar.
Jag har väl pratat om att bada utomhus sedan maj så det är ett litet under att jag inte har badat ännu.
Jag ser ut som mumintrollet.
Min mage ser ut som ett mumintroll-ansikte.
Gravid i vecka 30, (12,5 kg extra).
Tips.
Cilla.
Vecka 30.
Vecka 30.
Bara 10 veckor kvar nu.
"... men jag tycker om dig ändå"
"Nu gjorde du mig ledsen men jag tycker om dig ändå".
Nu ska jag och Cilla gå och handla glass.
Dagens datum: 22 juni 2009.
Rufus
Valdemar
Så blev det midsommar även detta år.
Rikard blev sjuk i feber och hosta samma dag vi åkte till sommarstugan, han är fortfarande inte riktigt frisk.
Nu är det kväll.
Jag har en återkommande dröm. Jag brukar drömma att jag bakar kanelbullar. När jag sedan vaknar får jag för mig att jag ska baka, men jag har aldrig alla ingredienser hemma.
Geten, som heter Chilla, var bland det trevligaste under denna lilla mini-semester. Men Cilla sa idag att hon hade varit orolig för att geten skulle stånga till bebisen i magen.
Visserligen pratade jag och Rikard om att jag skulle akta min mage i samband med att vi "umgicks" med geten, men det känns gulligt om Cilla delade vår milda oro.
Bilder från midsommarhelgen.
Cillas mormor lär henne att gå på styltor.
Cilla går en hinderbana med Lennart.
En väderbiten gubbe som min bror Joel gjorde i träslöjden som barn.
Rikard blev kompis med min moster Yvonnes get. (Geten heter Chilla).
Trevlig midsommar & Gott Nytt År.
Såhär klurig såg Cilla ut imorse när Rikard fotograferade henne:
Rikard jobbar nu och jag håller på att packa och städa inför att åka upp till norrland ikväll.
Nu satte jag mig vid datorn för en stund för att ryggen protesterar lite.
Jag kan hålla igång ganska bra ibland.
Igår såg vi på "Desperata hemmafruar" som vi spelat in. Jag började böla på slutet. Då började Rikard skratta åt mig och säga typ "men lilla gumman".
Tårarna rann.
Fånigt.
Tur att man är gravid så man kan skylla på hormoner.
Rikard kommunicerade med bebisen igår. Han tröck på magen. Bebisen tröck tillbaka.
Trevlig midsommar allihop.
Honung, sommarstugor och månads-byte.
Det här kan omöjligt vara bra.
Jag har precis ätit mackor med honung till frukost. Jag har druckit te med honung i.
Och jag är fortfarande sugen...
på honung.
Vi köpte en honungsburk för några dagar sedan.
Törs jag säga att nästan hälften av den honungen har försvunnit spårlöst?
Det är galet.
Det är pinsamt.
Imorgon åker vi upp till släktens sommarstuga i Norrland. Det ska bli skönt att komma bort några dagar. Fast den som är gladast är nog Cilla. Hon pratar ofta om Norrland.
Det ska bli roligt med midsommar också.
Honungsindränkt lax, kanske?
Vi ska hem igen redan på söndag så det blir ingen lång semester-tripp.
Idag gick jag in i en ny vecka. Vecka 29.
Och en ny månad. Månad 8. 
Information från Internet:
"Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen."
"Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen."
"Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis."
Jag har också fått det bekräftat att jag kommer få havandeskapspenning från och med 10 juli. Det känns bra med tanke på det jobb jag har.
Skönt med ett orosmoment mindre.
Honung.
Saker man gärna äter när man är gravid.
Jag tycker inte att jag har haft några särskilt starka begär. Det jag ätit mycket av är sådant som jag redan tyckte om innan jag blev gravid.
Det var likadant med Cilla, visst blev det mycket kex choklad, men att kalla det för begär vet jag inte.
Nu har jag i alla fall upptäckt en ny sak: Honung.
Varför kan jag inte bli sugen på nyttiga saker istället?
(Honung är väl både nyttigt och onyttigt?)
Honung är gott. Man kan ha det på mackor i teet.
Andra saker jag gärna äter, förutom honung och kex choklad:
* jordgubbar, blåbär och andra bär
* godis och andra trevliga onyttigheter
Maträtter som gärna får fara och flyga:
* kyckling
* köttfärssås
Dagens bilder.
Cilla ägnar sig åt sin nya hobby; spela pappas bilspel.
Det är visst VÄLDIGT roligt.
Prins Valdemar.
Mardrömmen.
Hon berättade imorse att hon drömt att en stor myra höll på att äta upp min och Rikards säng.
Kuddar och allting hade den ätit.
Cilla är bekant tycker jag.
Och visst kan jag det.
Det har varit en lugn helg.
Vi har städat lite.
Och jag har tvättat alla mattor i hela lägenheten.
Spelat spel med svärmor.
Idag hälsade vi på en kompis som precis fått en bebis.
Cilla spelade Rikards datorspel idag och sa då vid ett tillfälle att det såg bekant ut.
Jag frågade henne vad ordet "bekant" betyder för något.
Hon förklarade att det betyder att något är superfint.
Datorspelet går ut på att man kör bil. Cilla är ganska duktig på att köra, men vid ett tillfälle var det en man som hon var nära att köra på. Han hoppade framför bilen, ut på trottoaren.
Cilla sa något i stil med: Vad han såg rolig ut.
Tack för rösterna till vår lilla omröstning här nedan.
Synd bara att ni får vara anonyma för jag är så väldigt nyfiken på vem som tror vad.
Men anonymitet är
Rikard har röstat. Han gissar på att det blir en pojke. Tidigare i graviditeten trodde han att det skulle bli en flicka.
Själv har jag inte röstat.
För jag vet inte vad jag ska tro.
Jag funderar på om jag kanske ska ändra mig. Kan Rikard ändra sig så kan väl jag.
Flicka? Pojke? Jag har ingen aning.
Kön är inget viktigt, man vill ha det barn som finns där inne i magen oavsett, men på ett sätt är det lite frustrerande att inte veta... och jätteroligt att inte veta.
Men jag tänker på det... ofta. På vad det är för en varelse som finns där inne.
Det bara regnar och regnar. Jag hade tänkt att det skulle bli riktig sommar snart så man kan bada utomhus.
En del av mig gillar regnet. Regn har en förmåga att göra mig lugn. Men det vore kul med lite sol också.
Tankar om död.
Jag: Du... och bebisen.
Cilla: Jag? Men när DU dör så är ju JAG död. Då kan ju inte jag få dina grejer?
Jag pussade henne på kinden som svar.
Det där är läskiga saker att prata om t.o.m. för mig.
Tanken att man i framtiden ska dö och lämna sina barn kvar i livet.
Skulle mina föräldrar dö skulle jag nog allt bli lite sur på dem.
Jag är inte sams med döden.
Omröstning.
Halle-Julia.
Att få mjölk till mellanmålet här hemma tyckte hon nog om.
- Halle-Julia, sa hon.
Vecka 28.
Nu har jag gått in i vecka 28.
"Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade."
"Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg. Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen."
"Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst."
90 dagar kvar till förlossningen.
Det har faktiskt börjat bli lite tyngre.
Jag är inte så förtjust i att böja mig ner, stå långa stunder och ibland känner jag mig trött i sidorna.
Har nog även börjat sova lite sämre.
Men jag skulle ändå vilja påstå att jag mår rätt bra och är rörlig.
Idag är det min och Rikards förlovningsdag. Nu har vi varit förlovade i 5 år.
Det firar vi genom att... inte träffa varandra.
Inte så kul, men det får gå.
Rikard jobbar nämligen väldigt lång dag idag och jag ska jobba i natt.
Så pappa kommer över och är barnvakt när jag åker till jobbet.
Idag är barnen hos dagmamman utklädda till troll. Ska nog ta ett kort på Cilla-trollet och lägga ut i bloggen sedan.
Min mage i sitt nuvarande tillstånd.
Förlovningsdagen 2004.
Då låg Cilla i magen. Det visste vi inte om.
De återförenade bröderna Sven-Olof och Jan-Erik.
Här är pappa med sin bror som han inte har träffat på typ 50 år.
Och på den tiden var de så små att de inte har något minne av varandra.
Idag träffades de efter alla dessa år och jag, Rikard och Cilla fick vara med.
Jag har visst 2 kusiner också som heter Emanuel och Madeleine. De är i ungefär samma ålder som jag själv. Vore roligt att få träffa dem också någon dag.
Tänk, igår hade jag bara 4 kusiner.
Idag har jag 6.
Självömkan light.
Det finns ingen på internet som vill prata med mig.
Jag är nog inte tillräckligt cool.
Jag kanske ska ta bort mig från alla internet-sidor, tycka synd om mig själv och krypa ner under ett täcke?
För det ska vara synd om mig idag.
Jag ska bojkotta internet, läsa böcker och dricka te tills jag spyr.
Jag ska ägna mig åt självömkan.
Typ: Ingen älskar mig för jag är en mes.
Buuuhäää.
Snyft, snyft.
Fast som tur är mår jag ganska okej idag.
Självömkan light.
Det är vad det handlar om.
Och nu ska jag faktiskt läsa en bok, fastän jag egentligen borde ägna mig åt skogspromenader.
Önskas: Rosa pudel.
Varför måste barn lära sig smärta?
Frågan är bara vem som lider mest, jag eller Cilla?
Cilla som lär sig hur det känns att ångra sig eller Cillas mamma som ser på när Cilla lär sig ånger?
För alla måste lära sig känslan av att välja fel.
Alla måste lära sig ångest.
Jag önskar att det inte var så.
Egentligen ingen stor sak. På lördagen, Sveriges nationaldag, var vi på marknaden i Bålsta. Rebecca och Cilla fick välja varsin leksak. Cilla valde en grön apa och Rebecca valde en rosa pudel.
På kvällen kom Cilla på att hon valde fel, hon ville hellre ha en rosa pudel, precis som Rebecca. Så hon låg och snyftade en stund i vår dubbelsäng.
Jag vet hur det känns när man ångrar sig.
Jag vet vad ångest är.
Det är ingenting som jag vill att Cilla ska kännas vid.
Det är någonting som Cilla MÅSTE lära sig att handskas med och jag kan inte göra så mycket åt den saken.
Som sagt, frågan är vem som lider mest?
Antagligen jag.
Jag går runt och grubblar över var jag kan finna en rosa pudel någonstans.
Marknanden var i alla fall mysig.
Vi kanske ska flytta dit. Till Bålsta.
Eller till Sigtuna.
Eller varför inte Afrika? Och dansa runt lägereldar.
Igår var vi och hälsade på Mulle i skogen.
Gick en tipspromenad.
Till min förvåning tyckte Cilla att det var riktigt roligt att gå i skogen och svara på frågor. En fråga kunde hon svaret på utan att tveka. Det var frågan om vad som händer när någon annan än Bamse äter av hans dunderhonung: De får ont i magen.
Däremot blev det lite svårare när Cilla såg exakt denna bild och skulle svara på vad de kallas för.
Hon gissade på "fågelkalvar" istället för "fågelungar".
Jag tyckte att det var dags för vägning idag. Har gått upp runt 11 kg. Barnet har blivit starkare där i magen och det märks. Ibland känns det lite som att någon försöker trycka sig ut genom magen. Det är svårt att veta om det är mysigt eller obehagligt.
Dessa fakta är i alla fall väldigt glädjande:
Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.
En glad nyhet är att både kramp och getingarna på balkongen har hållit sig borta från mitt liv.
Men snart kommer de väl.
Jag bävar.
En annan sak är att både te och choklad smakar gott igen. Det som smakade blä i början av graviditeten smakar nu som det ska.
Sagan om den lilla farbrorn.
Här är några sidor ur min favorit-barnbok:
Sedan flyttade en hund in hos den lilla farbrorn. 
Efter ett tag kom det ett barn och hälsade på och då blev hunden väldigt förtjust i den lilla flickan. Då försvann den lilla farbrorn in i skogen i flera dagar och grät. 
Efter några dagar kom den lilla farbrorn hem igen och på trappan satt hunden och den lilla flickan och såg väldigt ledsna ut, men när de fick se den lilla farbrorn blev de mycket glada. 
Flicka eller pojke?
Jag tror att det kanske blir en
Eller en kattunge.
Men vad det än blir så ska det bli super.
Med Cilla trodde jag STARKT på att det skulle bli en flicka.
Den här gången tror jag (fast bara väldigt svagt) att det blir en kille.
Inga starka känningar här inte, men när jag ser bebisen framför mig, är det oftast en pojke jag ser.
Grattis Valdemar som fyller 5 år idag.
Vecka 27.
Information som jag hittat på internet:
Bebisen: Nu öppnar bebisen sina ögonlock och växlar nu mellan att blunda och att titta. Rytmen i rörelserna, andningen och sväljande är nu väl etabletat och förmågan att orientera sig rumsligt har utvecklats. Bebisen har lärt sig att känna igen sin mammas hjärtrytm. Bebisen är nu ca 34 cm lång och väger mellan 900 gram och 1 kg. Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Mamma och pappa?
Cilla gapade hos tandläkaren. Pappa skjutsade oss dit.
"Mamma och pappa kan sitta där" sa tandläkaren till mig och pappa och visade på ett par stolar.
Pappa förklarade att han är morfar.
Anne på Grönkulla spelar jag in för Rikard är inte hemma.
Han jobbar visst lååååång dag idag.
Bildbevis.
Knasigt.
När ska jag gifta mig då?
Den som lever får se.
Kommer ni ihåg att jag sa att Cilla blev väldigt förtjust i "Mästerkatten i stövlarna" från filmen Shrek 2?
Den kärleken håller i sig och här är ett bildbevis på det:
Idag ska jag ta med Cilla till tandläkaren.
Hoppas hon gapar den här gången för det gjorde hon inte senast.
98 dagar kvar till förlossningen. Och imorgon går jag in i en ny vecka och allt.
Cilla kände antagligen sina första bebis-sparkar igår, fast hon tyckte nog inte att det var särskilt spännande.
Jag tror att vi nästan har spikat ett pojknamn, jag och Rikard.
(Det namnförslag som vi hade redan innan jag blev gravid.)
Jag har i stort sett bara ett enda pojknamn som känns som ett alternativ och det är Rikards favoritnamn också.
Vad gäller tjejnamnet har vi också kommit en bit på väg.
Men där känns det som att det finns mer än ett förslag att välja mellan.
Just nu känns det som att det starkaste flicknamnet är det som börjar på bokstaven L.
Ikväll börjar serien "Anne på grönkulla". Jag såg den som barn (eller om jag var tonåring) och jag tyckte den var jättebra. Ska tvinga Rikard att se den med mig ikväll.
Fast om jag har tur behöver jag inte använda mig av tvång.
Nygifta.
Den 30.e maj förlovade sig min mamma med Lennart.
2 dagar senare, idag, har de visst gått och gift sig.
Vi fick reda på det ikväll när vi var ditbjudna på middag och tårta.
Idag har de varit ett par i exakt 1 år.
De har vetat om ganska länge att de skulle gifta sig idag men de har hållit det hemligt för alla.
Grattis!!
Här nedan kommer bilder från deras första dag som äkta makar. Rikard och jag agerade fotografer.
Rikard har fått jobb för en tid framöver, som det verkar.
Lastbils-jobb. Han klev upp strax innan 5 imorse så nu ligger både han och Cilla och sover.
Patrik Isaksson - Hur kan du lova mig
När jag var deprimerad såg jag det här som en sorglig låt.
Jag kunde knappt lyssna på den.
Nu är jag rätt övertygad om att det är en väldigt lycklig låt.
Olycklig eller lycklig... jag tycker den är fin.
