Som många säkert har förstått vid det här laget så gillar jag att fotografera då jag och Vide är ensamma hemma. Och när han har somnat slår jag på datorn för att kolla hur bilderna blev. Idag blev bilderna rätt bra tycker jag.
 












Ikväll ska jag, som sagt, ut och leta julklapp till Rikard.
Imorgon är det Cillas luciatåg. Ska bli roligt att se henne som stjärngosse.

Lust att komma över på middag imorgon, pappa?

När jag var barn eller ung tonåring har jag för mig att jag beklagade mig inför min mamma över att inga killar var intresserade av mig. Och om jag minns rätt sa mamma att hon trodde att det var en tidsfråga. När killarna i skolan blev äldre och klokare skulle nog många av dem bli kära i mig.
Det var en fråga om att ha tålamod.
Nu kan jag väl inte direkt påstå att så blev fallet.

Men jag tror jag förstår vad hon menade nu.
Det var hennes mammahjärta som sa henne det.
Jag brukar känna så när jag tittar på Cilla och Vide.
Jag tror automatiskt att alla kommer att älska dem bara genom att titta på dem.
Hur skulle de kunna låta bli?
Det måste vara mitt mammahjärta som gör att jag känner så.  

Med Cillas fina ansiktsdrag och med Vides leende och röda hår så borde det ju rimligtvis bara vara för dem att välja och vraka när de ska välja sina framtida kärlekar.
Mitt mammahjärta säger mig det.